– Studion satsar på teaterhappening utan pretentioner
Foto och © SvD / Maria Ekehult
Svenska Dagbladet 1992-02-07
Av: BJÖRN BRANDELL
Foto: MARIA EKEHULT
Studion. Ganges. Kanske. Nyckelord för det senaste av S:t Eriksplans nöjesvärld.
Studion är givetvis den välbesökta restaurangen och baren. Ganges är den teaterhappening som från och med lördag kväll intar Studions gamla diskotekslokal. Kanske är det säkraste man kan säga om vad Ganges egentligen är.
En rutig dröm i svart och terrakotta, med drag åt fransk showkrog lika väl som åt intellektuell kvartersteater, är vad som möter en när man tagit trappan ned från plåtdörren bredvid restaurang Studion. Det som för ett halvår sedan var ett igenbommat före detta diskotek och mest liknade ett svart lumphål har blivit en intim bar/scenlokal.
Här intar man smårätter vid barbord som står i etager och dricker öl på lösvikt. Allt medan Ganges spelas upp för ens ögon.
Men vad är då Ganges?
– Jag vet inte, säger krögaren Leo Gröndahl som driver Studion sedan 1986.
– Vad de gör på scen bestämmer skådespelarna helt själva, det är de som kan teater (…)
Så vi vänder oss till den scenansvariga, skådespelerskan Lia Boysen (hon från TV:s Storstad) för att få en förklaring.
– Ganges är något helt opretentiöst.
– Det är något som inte finns i Stockholm än, fyller pojkvännen Anders Ekborg i.
– Kanske är konceptet något liknande New Yorks stand up comedy-klubbar. Fast det är inte ståuppkomik, säger textförfattaren Tomas Tivemark.
Opretentiöst, finns inte, kanske???
Meningen tycks i alla fall vara att den fasta ensemblen som består av Lia Boysen, Tomas Tivemark, Johan Wahlström och bröderna Anders och Dan Ekborg har en samling nummer; komik, tragik, sång, dans, ja vad som helst i en sorts nummerbank. Och så drar man de man känner för just den kväll det gäller. Den publik som kommer varje kväll får alltså se både nya och gamla scener, allt i etapper för att de ska hinna äta och beställa mer öl emellanåt. Kanske kan de til och med beställa sina favoritnummer från en nummermeny.
Kanske kommer man att känna igen den strida strömmen av gästartister. Kanske gäör man det inte. De kan nämligen komma från Dramaten lika gärna som från Scenskolan. Om de sjunger eller är komiska får man se. Att någon kväll skulle bli lik en annan förefaller otroligt.
Men varför går då ett jäktat gäng som detta något sådant som Ganges. Har de inte nog att stå i ändå?
– Här får vi experimentera med humor på ett enkelt sätt, utan att ta hänsyn till de fruktansvärda ekonomiska premisser som gäller på till exempel privatteatrarna, säger Dan Ekborg. Och jag tror det är mycket lärorikt att jobba på krogen, det är bra för ens egen utveckling.
– Det är första gången Dan och jag får tillfälle att jobba tillsammans. Och vi kan göra det i en form där förhållandet till publiken blir väldigt nära, vi kan föra en dialog med dem som sitter i lokalen, menar brorsan Anders.
– Jag skulle själv vilja gå till ett sådant här ställe, säger Lia. Bli underhållen utan pretentioner och utan att bli ruinerad.
97.50 kostar det att komma in. Kanske. Men går krog och teater ihop? Det tyckte inte myndigheterna när Lia första gången knackade på hos Leo och ville sätta upp en pjäs i hans sedan 1985 tillbommade diskotekslokal. Att dricka sprit och se uppträdanden går möjligtvis för sig om det är luftgitarrtävlingar det gäller. Alkohol och teater var känsligare. Till för ett halvår sedan då Leo fick sitt tillstånd och han och Lia kunde börja röja i lokalen.
Och på lördag klockan 22.30 startar Ganges, för att sedan komma på torsdagar, fredagar, lördagar och söndagar (…)
Och i mars kommer John Patrick Shanleys svarta komedi Danny and the Deep Blue Sea som utspelas på en bar i Bronx. Med Lia och Sven-Åke Wahlström i rollerna, regisserade av Håkan Bjerking.
Kanske, ska tilläggas.
Studion: Ganges. Premiär lördag kväll kl 22.30.
(Hela artikeln återges inte av upphovsrättsliga skäl).