Biografi 1980-tal

Anders på scenen, invid en stor träsko, i Nils Holgerssons resa

Nils Holgerssons resa. Bild: Östgötateaterns arkiv i Norrköpings stadsarkiv


1983 började Anders förekomma i olika TV-roller;

Åren 1984-87 utbildade sig Anders på dramatiska linjen vid Teater- och operahögskolan i Göteborg. Under studietiden gjorde han sin scendebut i Zorba på Östgötateatern i Norrköping, samt medverkade i föreställningen Nils Holgersson vid samma teater.

Fem unga medverkande i filmen Moa sitter runt ett bord. Faksimil från Expressen 1985.Han spelade rollen som Glenn i Distrikt 5 (1985) och Josef Kjellgren i TV-filmen Moa (1986) samt medverkade i radioteatern Tillägnas Jalta (1986); en kriminalroman på vers.

Han turnerade också tillsammans med Eva Österberg och Bengt Magnusson, bland annat med programmen Om kärlek – visa och musikal och Sånger ur hjärtat. 1988 tilldelades han och Eva ett stipendium från Sällskapet Stallfåglarna.

Anders Ekborg och medskådespelare i slutproduktionen "Mellan dikt och verklighet" vid Teater- och operahögskolan 1987. Foto och © Anders HofgrenSlutproduktionen vid Teater- och operahögskolan var Mellan dikt och verklighet, som bestod av tre enaktare av August Strindberg; Moderskärlek, Leka med elden och Första varningen. Premiären ägde rum den 29 november 1987. Sammanlagt spelades tio föreställningar i Göteborg och Stockholm.

– Teatern är det enda som betyder något för mig. Det är intressant att utforska en annan människa och att få visa upp det för en publik. Jag har svårt att förlika mig med att det finns äldre skådespelare som inte är lika tända längre. Jag vill tillbringa all tid på teatern och har svårt att förstå att det finns de som vill vara där så lite som möjligt, sade Anders i Göteborgs-Posten inför premiären.

En midsommarnattsdröm (1989) med Anders i rollen som Puck.

Efter avslutade studier blev Anders kvar i Göteborg en tid. Där spelade han Action i West Side Story (1987) och medverkade i Cymbeline (1988) på Göteborgs Stadsteater, där han gjorde rollen som Puck, samt En Midsommarnattsdröm på Backateatern, där han gestaltade Teseus sekreterare.

Premiären gick av stapeln den 22 september 1989. Det var här Anders fick sitt genombrott. En Midsommarnattsdröm sändes även på TV 1990.

”Anders Ekborg är fenomenalt bra i sin punkinspirerade Puck-roll” ansåg Britt Nordberg i Bohuslänningen den 27 september 1989.

”Och Puck är i Anders Ekborgs gestalt både ett naturväsen och ett modernt gatubarn, elak och kuschad, rädd och aggressiv. Förutom att han sjunger som en gud i ett par av föreställningens häftigaste rocklåtar är han också rent rörande när han tyr sig till Puck Ahlsells faktiskt för ett ögonblick faderlige älvakung Oberon”, uttryckte Ingegärd Waaranperä Dagens Nyheter den 26 september 1989.

”I denna uppsättning är Puck ingen ful figur, snarast en hjälte. Och Anders Ekborg spelar honom med mycket sex och humor. Han är övermodet och möjligheterna, men också en ömtålig liten pojke som kan hoppa upp i famnen på Oberon för att söka faderströst. Han är kungens sekreterare och de offentliga ritualernas arrangör. PR-mannen som om natten förvandlas till erotisk lekledare och ungdomens förförare. Två olika och ändå en och densamme, precis som pjäsens övriga personer”, skrev Lisbeth Larsson i Expressen den 30 september 1989.

Anders Ekborg (…) rullar runt på golvet, smidig, djurisk och sensuell, vältrar sig som en erotisk katta och strör kärleksguld i ögonen på älskare och älskande så att de blir kära i fel person, beskrev Mary Måtensson i Aftonbladet efter en föreställning den 13 oktober 1989.

”Färdledare är Puck, erotikens skogsmulle, ett gatans barn – vacker, elak, rädd och tuff. Rockkung i ett asfaltsrike, men också värsting på flykt undan regler och tvång. Anders Ekborg, son till Lars, spelar Puck med sensuell humor, dessutom sjunger han som en faun” skrev Lars Ring i Svenska Dagbladet inför TV-sändningen den 3 januari 1990.

”…och Anders Ekborg gör en magnifik animalisk Puck, en osalig skogsande med frän doft av vilddjur och kättja”, ansåg Bo Lundin i tidningen I Dag samma dag. 

Den 21 februari 1990 gavs en extraföreställning till förmån för den kyrkoaktion som arbetade med att hjälpa utvisningshotade flyktingfamiljer.

Samtidigt med detta gjorde Anders flera inspelningar för TV;