Göteborgs-Posten 1990-04-07
Av: ULRICHA JOHNSSON
Han är aktuell i Ringaren i Notre Dame på Backa teater. Där spelar han prästen Frollo, som mördar och förråder och inte väcker någon vidare sympati.
– Frollo är en människa som är helt instängd i sina egna känslor och aldrig vågar visa den stora kärlek han egentligen hyser för Esmeralda, säger Anders Ekborg.
Jag sitter med Anders Ekborg i hans loge på Backa teater efter en av de allra första föreställningarna av Ringaren, som visas för mellanstadiet.
– För att kunna spela någon måste man helt och fullt förstå varför han handlar som han gör och tycka om honom, säger Anders.
– Alla människor har både gott och ont i sig. När Jag spelar en ”elak” roll som Frollo tycker jag att det är viktigt att visa sårbarhet genom den hårda masken.
Anders är en seriös skådespelare som stenhårt går in för sitt arbete och lägger ner mycket tid på sin instudering.
– Även om man bara har en liten biroll är det viktigt att arbeta ut en hel karaktär i huvudet så att man vet precis vem man är (…)
Lär av barn
Han menar att teater måste vara på riktigt. Publiken grips inte av någon som låtsas gråta, utan blir då snarare på sin vakt. Som skådespelare har man mycket att lära av barn, tycker Anders.
– De använder sina känslor till allt – säger jag att det där är en bil och det där är en båt så är det så!
Parallellt med Ringaren spelar Backa teater Shakespeares En midsommarnattsdröm, som gått för utsålda hus sedan i höstas. Anders spelar den listige figuren Puck.
– Regissören Eva Bergman tycker att jag passar till elaka roller, säger han och ler.
Han talar varmt och länge om En midsommarnattsdröm och Puck är för honom den absoluta drömrollen.
– Jag har skapat Puck från impulser och utifrån hur jag själv tror att han tänker. Men olyckligtvis har kritiker ofta förutfattade meningar om en roll och retar sig på om någon gör den annorlunda.
– Eva Bergman är en underbar regissör att arbeta med, menar Anders. Hon låter skådespelarna komma med egna idéer och vinklar och så spinner hon vidare på det.
Han tror att svenska regissörer annars ofta skrämmer bort skådespelarna med alltför klara instruktioner.
– De vågar kanske inte känna tillit till skådespelarna och låta dem fundera själva. Ibland kan skådespelarna också bli otroligt hämmade av en alltför bestämd regissör, säger Anders.
Att spela Shakespeare för ungdom, så som Backa teater gör, har orsakat många uppretade kommentarer, men också många lovord.
– Shakespeare var ju en ungdomsregissör och föreställningarna byggde ofta på improvisationer och impulser från publiken, säger han och förklarar att det är precis så de försöker göra det på Backa.
– Föreställningen är aldrig likadan två gånger, utan vi försöker få med publiken och fånga upp infall från varandra, berättar han lyriskt och jämför teater med en hockeymatch – man kan aldng vela vad som ska hända.
Publikstödet är väldigt viktigt för skådespelama, säger Anders.
– Man känner redan efter två minuter vad det är för sorts publik, om det kommer att gå trögt.
Ar det svårt att spela för skolungdomar som kanske aldrig varit på teater innan?
– Tvärtom. vi har fått väldigt positiva reaktioner från ungdomar som säger att det här var det bästa de sett.
Svar på tal
– Det är klart att det ibland kan bli störande med killar i 16-årsåldern som inte tycker att det är tufft med teater. De är vana vid att se film och blir chockade när de märker att vi faktiskt kan se och höra dem – och ge dem svar på tal.
Han berättar skrattande om en föreställning ur En midsommarnattsdröm där han och Puck Ahlsell gick fram till en kille och lyfte upp honom i kragen och bad honom hålla tyst. Tyst blev han…
Anders tycker att huvudsaken med teater är att det är kul, och att lärarna har stor betydelse för om eleverna har roligt eller inte.
– Det märks så tydligt när lärarna har sagt åt dem att de måste sitta stilla och vara tysta. Ofta är lärarna mer intresserade av att kolla sina elever än av själva föreställningen.
Anders Ekborg är 29 år, gick ut scenskolan i Göteborg 1987 och var med i bland annat West Side Story på Stadsteatern innan han kom till Backa. Han trivdes mycket bra på scenskolan och berättar att där lärde han sig tro på sin egen förmåga, utan att efternamnet spelade någon roll. Det har inte alltid varit helt positivt att ha en far som var Lars Ekborg, intygar han.
– Jag kände länge motstånd till teatern på grund av det, berättar Anders.
Oförberedd
Han var 22 år när han första gången sökte scenskolan.
– Då åkte jag ut så att det visslade om det, jag vågade inte satsa allt för jag var rädd att lyckas.
Året därefter förstod han bättre och klarade proven, Det råd han vill ge blivande skådespelare som inte kommit in på den eftertraktade utbildningen är:
– Fortsätt söka. Man måste vilja det till hundra procent, det handlar inte bara om ett självförverkligande eller att man gillar att stå på scen. Skådespelaryrket är ett oerhört hårt jobb.
Efter Ringaren I Notre Dame går Anders kontrakt med Backa teater ut och det blir Stockholm nästa.
– Det är jättesynd att jag ska lämna Göteborg, för jag trivs verkligen bra här, säger han, men eftersom det alltid är dåligt om jobb för skådespelare måste man flytta på sig ibland.
Musik är en stor ingrediens i Anders liv. Han älskar att sjunga och har gett små konserter tillsammans med operasångerskan Eva Österberg och gitarristen Bengt Magnusson.
– Då blir det allt från visor till musikal och opera, berättar han och avslöjar att de tre har TV-jobb på gång, men det vill han inte gå in på närmare i ett så tidigt stadium.
Boulespel
På fritiden – den ringa – spelar han boule.
– Det är en härlig sport som gör att man kan koppla bort alla andra tankar, säger han glatt.
– Det spelas av alla sorters människor i olika åldrar och det spelar ingen roll om man är snickare eller skådespelare.
Slutligen, vad gör du om tio år?
– Ja, Gud vet om jag håller på med teater, svarar han eftertänksamt.
– Jag skulle gärna bli regissör, tillägger han och tror absolut att det är en fördel för en regissör att ha varit skådespelare.
– Jag tror mycket på impulser, att allt inte behöver vara bestämt. Man kan bara släppa på strömmarna och hoppas att det blir samma slut på föreställningen varje kväll!