GT 1988-08-25
Av: CARIN HJULSTRÖM
På scen gör han en aggressiv, frustrerad 17-åring. Privat är Anders Ekborg, 27, så ödmjuk man kan vara. Livrädd för att verka stöddig. Efternamnet spökar.
Just nu är han aktuell som Action i West Side Story på Stadsteatern, som har premiär den 16 september. Det här är hans första stora roll sen han slutade scenskolan här i Göteborg.
Han ställer gärna upp på att prata om sitt skådespeleri och vad han vill med teatern – men säger strängt ifrån att han inte vill bli kallad ”den nye Ekborg”. Det har inte bara varit fördelar att var son till nationalhelgonet Lars Ekborg.
Nackdelar
– Nästan mer nackdelar skulle jag vilja säga. Dels känner jag en oerhört stor press på mig att leva upp till det han var. Dels är jag rädd att folk ska tro att jag är stöddig.
Redan under sin praktik fick han pröva hur det är att bära en hel föreställning, när han gjorde huvudrollen I Östgötateaterns Nils Holgersson. I West Side Story gör han rollen som den aggressive underhuggaren Action i Jets-gänget.
– Han har jobbiga hemförhållanden. Morsan är prostituerad. Farsan, som är arbetslös slår honom. Action vänder all sin ilska inåt, och är konstant frustrerad. Jag har försökt hitta den där motorn som går inuti honom hela tiden, säger Anders.
För honom är teater inte att spela teater utan att vara den roll man gör.
Karate
– Det ligger faktiskt en hel del i uttrycket ”Sean Connery is James Bond”. Om man inte är i rollen blir det inte trovärdigt, och då vågar ingen låta sig beröras.
Preparationen inför en roll rörelse- och tankemässigt är viktig. Inför West Side Story har ensemblen jobbat med bland annat boxning och karate.
– Action ligger på hela tiden, är snabb och häftig i rörelserna. Hade han inte varit yngre än de andra hade han förmodligen varit ledare själv.
Att preparera sig eller repetitioner och föreställningar påpekar Anders är lika viktigt.
– Det lärde jag mig inte minst när jag var med i Zorba på Östgötateatern. Jag spelade en kille som är djupt deprimerad och slutligen hänger sig. Jag mådde piss efteråt varje kväll, tills jag lärde mig att jag måste göra typiska ”Anden-saker”, som att sjunga i duschen, för att komma ur rollen, säger han och skrattar.
Solokarriär
Fast Anders sjunger inte bara i duschen. Han har en liten diskret sångkarriär på gång vid sidan om teatern. Tillsammans med flickvännen Eva Österberg, som går scenskolans musikdramatiska linje, har han till och med gett konserter.
– Det skulle vara kul att testa att sjunga i nåt band också!
Sången har han förstås också nytta av i West Side Story, där repetitionsarbetet nu går in i slutfasen. Anders är lite orolig att folk ska titta snett för att han får uppmärksamhet för sitt namns skull.
– Jag försöker vara så ödmjuk jag kan, samtidigt har jag svårt att låta bli att säga vad jag tycker. Jag är van hemifrån att man skriker ut sin åsikt. Min bror Dan och jag har alltid diskuterat högljutt och häftigt.
Tidigare har Anders och Dan, som också är skådespelare, haft en hel del kontakt. Men det blir inte så mycket av det nu längre. Och barndomshemmet Högnäs utanför Stockholm är sålt.
Hälsar på
– Min mamma, Lola, bor i Portugal med en ny man och odlar gröna växter. Hon är lycklig tror jag, men längtar hem ibland. Hon skulle nog gärna följa våra karriärer. Jag åker ner och hälsar på nästan varje sommar.