“Mitt efternamn är inte någon fördel…”
Aftonbladet 1986-12-15
Av: JAN-OLOV ANDERSSON
I huvudrollen i Östgötateaterns Nils Holgersson: Anders Ekborg, 26. Han går nu precis som brorsan Dan, 31, i legendariske pappan Lars Ekborgs fotspår.
– Jag blir påmind om honom nästan varje dag. Det är klart jag känner viss press. Med det efternamnet får man ingen längre tid på sig för att utvecklas, säger Anders.
När pappa Lars dog var Anders bara nio år så skådespelaren Lars Ekborg minns han mest från TV, i efterhand. Fast han kommer ihåg ett revybesök tillsammans med sin mor och brorsan Dan:
– Ibland var revyerna ganska fräcka, det var mycket som det inte alls var tänkt all barn skulle se. Sä i pausen ställde sig en kvinna upp och skrek åt mamma: Hur fan kan ni ta med barn på en så’n här revy? Mamma blev mållös. (…)
Anders har haft några statistroller; i TV-serien ‘Socialdistrikt 5. l TV:s Razzel, i långfilmen Moa. Annars hade han före studierna scenskolan i Göteborg haft ett antal “vanliga” jobb: trädgårdsarbetare, montör, flyttgubbe.
Kände sig kluven
Foto och © Jan Wadström
Han kände sig kluven inför en skådespelarkarriär. med tanke på alla förväntningar som uppstår när pappan råkade vara en av landets genom tiderna bästa skådespelare.
– Jag har alltid tänkt: Ska jag, eller ska jag inte? Jag kände ingen press på mig själv men tänkte att jag kanske var helt obegåvad.
– Fast Dan har nog känt det där mer. Jag tror att han nästan bara har upplevt del som negativt all jämföras med pappa. Men så började han också tidigare. Och så är han mer lik pappa än jag.
– Efternamnet får folk att titta upp. Jag får kanske mer uppmärksamhet än andra i samma situation. Men samtidigt är det en nackdel. Det måste gå bra från början.
Jag får inte nå’n tid på mig att ut vecklas. Pappa jobbade i det tysta i många år före genombrottet.
Efter tre år på scenskolan gör Anders just nu sin praktiktermin på Östgötateatem i Norrköping. Där han efter en mindre roll i Zorba har huvudrollen i Nils Holgersson, med premiär lördag 20 december.
– Det är en familjeföreställning. Barnen tycker säkert om den häftiga dekoren och de flygande gässen. Vuxna kan se det dubbelbottnade i historien. Att del handlar om människan kontra naturen. Selma Lagerlöf var långt före sin tid.
– Och föreställningen är långt ifrån den geografilektion som boken stundtals är.
Hans mamma i pjäsen år Bojan Westin. Hennes dotter, skådisen Susanne Reuter, var en av dem som hjälpte Anders med förberedelserna inför det att han sökte in till scenskolan.
– Det behövdes nå’n utifrån som pushade på. Första gången jag sökte till scenskolan läste jag inte alls på för hade jag spruckit, trots förberedelser, hade jag aldrig vågat försöka igen. Det lärde mig att det går inte, om man inte satsar till 100 procent.
Hur blir det i framtiden? Det vimlar inte av jobb i branschen…
Anders kallar Stockholm för sin hemstad. Flickvännen Eva går på scenskolans musikdramatiska linje. Men Anders är inte låst någonstans utan säger;
– Jag sökte praktik i Norrköping för att här tas eleverna på allvar och får inte bara sta i nå’t hörn. Jag vill arbeta med folk som tar jobbet seriöst, som inte bara vill “gå och göra grimaser”.
(Hela artikeln återges inte av upphovsrättsliga skäl)