Av: Maria Nehro
Foto och © Markus Gårder
Ikväll var det premiär, med alkoholfritt bubbel och rotfruktschips, på Riksteaterhuset i Hallunda utanför Stockholm! En helt ny musikal av Erik Norberg och Alexander Öberg såg dagens ljus; Bläck eller Blod! Den elva personer starka ensemblen bjöd på 30 nyskrivna låtar och en såväl matnyttig som njutbar historielektion. Berättelsen inleds 1789 då Gustav III sitter på tronen, skrämd av den franska revolutionen. Vi möter Anders i den manliga huvudrollen som Rutger Macklean; nybliven baron på det skånska slottet Svaneholm.
Macklean är reformistiskt sinnad med bildning och förnuft som ledstjärna. Helst vill han avsäga sig sina privilegier som baron och hyser den kontroversiella ståndpunkten att folket ska få välja sin egen ledare! Landet vill han förvandla till republik, men genom reformer istället för väpnad kamp. Med bläck istället för blod!
Föreställningen börjar med att publiken får frågan när den svenska revolutionen ägde rum. Därefter får vi följa händelserna fram till Klågerupskravallerna 1811, som kanske är det närmaste vi kommit en revolution i Sverige. Parallellt med utbildningssatsningar och en omfattande skiftesreform, där livegenskap byts mot modernt jordbruk, får vi uppleva Mackleans våndor på det privata planet, då han förälskar sig i den fattiga flickan Kajsa; den kvinnliga huvudkaraktären. Kajsa, som erbjuds anställning på slottet, spelas trovärdigt, och med bra röstresurser, av Lina Englund.
Känslorna är dock inte besvarade, utan Kajsa inleder en relation med Mackleans gode vän Samuel. Då den senare anhåller om Kajsas hand skickas han iväg för att under ett år utbildas till skollärare. Under det året gör baronen Kajsa med barn. Ett äktenskap mellan dem tillåter dock inte konventionerna, utan Kajsa gifts raskt bort med fogden; Pelle Bolander, och ingen av de inblandade blir riktigt lycklig!
Utan att avslöja några detaljer slutar kvällen sorgligt och den från början så framstående Macklean, politiskt långt före sin tid, förvandlas till en ganska ömklig figur. I mitt inre önskar jag att han hade rest sig upp istället, anslutit sig till upproret och agerat på ett sätt som fått sonen att känna sig stolt över honom! Verklighetens Macklean dog fem år senare, ihågkommen för skiftesreformen men bortglömd som upplysningsman, skolgrundare och republikan.
Den här föreställningen är annorlunda på många sätt. Från första tonen andas den kampvilja från de djupa folklagren, och den variationsrika musiken pendlar mellan ytterligheterna. En av scenerna för tankarna till Kristina från Duvemåla medan en annan tangerar hårdrock. Ensemblen agerar både skådespelare och musiker, och skiftar proffsigt och effektfullt mellan rollerna. Kapellmästare är Peter Tikkanen.
Anders, i tidstypisk klädsel och hästsvans, är den ende som inte spelar något instrument. Han har å andra sidan desto mer att sjunga, vilket han gör med den äran! Rollen är som klippt och skuren för honom, och han spelar den med en inlevelse som bara han förmår. En annan storsångare är baronens släkting Ribbing; Linus Lindman, som spelar en avgörande roll i mordet på Gustav III. Betydligt lägre profil håller Tobias Sondén som skolläraren Samuel, vilket emellanåt gör den starka attraktionskraften mellan honom och Kajsa svårbegriplig. Samuel uppvisar dock klokskap och ett vänligt sinnelag.
Scenografin är enkel, men fungerar utmärkt. Scenerna knyts ihop av Lisa Werlinder och Sanna Krepper, som agerar berättare och skickligt förmedlar den rådande stämningen till oss.
Musikalen är ett samarbete mellan Riksteatern och Örebro Länsteater. Efter kvällens premiär och en extraföreställning beger man sig ut på turné runt om i landet, och avslutar med några spelveckor i Örebro vårsäsongen 2018. Missa inte det!
Med tanke på vilken utomordentlig historielektion detta är hoppas jag även att många högstadie- och gymnasieskolor tar tillfället i akt att boka in sina elever, för att ge dem nyttiga kunskaper med musik, drama och romantik därtill!