Av: Maria Nehro
Foto och © Maria Nehro
Vårens första och varmt efterlängtade konsert äger rum på Stiftsgården Tallnäs, sju kilometer utanför småländska Skillingaryd. Efter många års kringresande på evenemang av olika slag, i storstäder såväl som små lokalsamhällen, borde erfarenheten lärt oss att detaljplanera resan för att undvika oönskade överraskningar. Som att det lilla taxibolaget på orten inte längre existerar! Men fram kommer vi till slut, om än en smula frusna och till en hutlös kostnad.
Ett lätt duggregn faller vid den naturskönt belägna konferens- & lägergården. Den var ursprungligen sommarresidens åt fabrikör Oscar Ljungbergh, men köptes 1953 av Växjö Stift. På gården finns även Evas kapell, invigt 1970, där kvällens konsert äger rum.
Kapellet är fyllt av levande ljus. Anders bär somrig vit kavaj och hans ständige följeslagare, gitarrvirtuosen Bengt Magnusson, är klädd i svart. Bengts kavaj åker dock av efter endast ett par låtar.
Anders inleder som så många gånger förr med Vilken underbar värld. Därefter bjuds publiken på både gammalt och nytt, exempelvis Sakta vi gå genom stan, Kristallen den fina och Kent Anderssons tänkvärda text Steget, som snyggt övergår i Cornelis Vreeswijks Somliga går med trasiga skor.
Mellan låtarna berättar Anders om sin uppväxt i Gamla Stan, hur han började sjunga och om hur han med tiden, efter att ha blivit känd, bemöts annorlunda, trots att han är samma person inuti.
Några väl valda ord om Donald Trump får vi också lyssna till och den delvis mycket mörka situationen i världen berörs kort.
Andra låtar vi får njuta av under kvällen är Gräsänkling Blues och en av mina favoriter; Fields of Gold.
Bengt berättar mycket underhållande om när han, tidigare i karriären, tillsammans med en gitarristkollega kompade Povel Ramel, och de svårigheter det kunde föra med sig.
I juli ger sig Anders och Bengt ut på gemensam turné; Sånger i sommarn famn. Under kvällen får vi en försmak av hur det kommer att låta och de testar några låtar som eventuellt kommer att ingå i programmet. Däribland en nygammal sång om olycklig kärlek, från Anders första soloalbum Äkta vara. Den känns ända in i hjärteroten, så den hoppas jag att de tar med sig!
Kvällen avslutas med Anthem och efter kraftfulla applåder ett extranummer.
Vårkvällen är sval när vi lämnar Evas kapell, men hjärtat varmt och fyllt av förväntan inför sommaren.
Se Stiftsgården Tallnäs egna bilder från kvällen: