Av: Maria Nehro
Träden lyser klart i höstglada färger när vi kliver av tåget i ett soligt Tällberg, den vackert belägna lilla orten vid Siljans strand. Som icke bilburna gäster bjuds vi på skjuts till traditionellt byggda Klockargården ett par kilometer bort. Där har bedrivits hotellverksamhet sedan 1959, innan dess fanns en hemslöjdsbutik på platsen. Numera rymmer området en hel hantverksby med allt från hemslöjd till fotokonst och böcker med lokal anknytning.
Många välkända artister har passerat revy här genom åren och under lördagskvällen är det Anders och gitarristen Bengt Magnussons tur att inta den lilla scenen. Under en läcker 3-rätters middag, serverad av effektiv och serviceinriktad personal, får vi följa med på en resa i två akter in i den svenska visskatten, där bland andra Evert Taube och Cornelis Vreeswijk tolkas.
Anders delar generöst med sig av anekdoter från sin uppväxt i Gamla Stan och tidiga erfarenheter från scenens värld. Han berättar bland mycket annat om ett luciatåg med Storkyrkoskolan, där han under sitt solo i en ovanlig version av Staffan var en stalledräng totalt glömde bort melodin och om mötet med Ingemar Bergman som nykommen skådespelare på Dramaten.
Den här kvällen råkar hans barnflicka finnas på plats i publiken. Anders ber om ursäkt för att han inte känt igen henne, och jag är övertygad om att ursäkten godtas. Han var ju bara tre år gammal när han togs om hand av henne!
Scenen är stämningsfullt upplyst av blå och röda spotlights. Ett utdrag ur programmet:
Sakta vi gå genom stan
Glimmande nymf
Gräsänkling Blues
Fields of Gold
Din hand i min
Steget av Kent Andersson, som mjukt övergår i Vreeswijks Somliga går i trasiga skor.
Inför Irländsk ballad riktar Anders en pik mot de människor som alltför lätt blir kränkta idag, och inte förstår sig på humor.
Anders bär för kvällen vinröd kostym och Bengt blåmönstrad skjorta med mörka byxor.
Vi får även höra Bengt berätta, med stor inlevelse, om tio kvällar då han jobbade med Povel Ramel. Povel gillade att spexa och överraska, vilket emellanåt ställde till svårigheter för hans musiker.
Anders nämner att han tidigare i år lyssnat till Adele i Berlin, vid en fantastisk konsert med 80 000 i publiken, innan han framför hennes Million Years ago. Som avslutning får vi lyssna till Anthem och såklart bjuds vi även på ett extranummer; En borde inte sova, innan vi drar oss tillbaka efter en synnerligen njutbar kväll!
Det framgår tydligt att Anders uppskattar en närvarande publik, som lyssnar till det som framförs ifrån scenen istället för att fokusera på mobiltelefonen. Jag försöker därför snabbt och diskret ta ett par bilder till denna rapport under en av de lättsammare låtarna. Motivet är svårt att variera alltför mycket, men jag tror dessa båda ger en god bild av scenariot vi hade framför oss.
Det här var den sista i en serie dinner shows, som påbörjades under sommaren. Men redan i slutet av november inleds årets turné med En Stilla Jul, missa inte den!
Foto och © Maria Nehro