Av: Maria Nehro
Foto och © Maria Nehro
När jag hoppar av tåget i Sundvall på torsdagen möts jag av kyla och gnistrande vit snö, och inser hur länge sedan det var jag senast upplevde riktig vinter!
Kvällens spelning utgör starten på årets En Stilla Jul-turné och äger rum på Sundsvalls Teater med anor från 1894. Då uppfördes byggnaden som en så kallad hovteater.
Klockan 20.00 inleds konserten stämningsfullt som sig bör med Nu tändas tusen juleljus, medan Anders tänder den traditionsenliga kandelabern. Vi påminns om att En Stilla Jul turnerade första gången redan 2009 och har sedan dess varit en återkommande tradition, med undantag för något enstaka år under pandemin.
Bengt Magnusson, kapellmästare och gitarrist, har funnits med hela tiden, medan övriga musiker varierat en smula. Under många år ingick exempelvis en kvinnlig cellist i ensemblen, men nu får vi möta Gustaf Henriksson på piano och Dan Lindén på klaviatur, vilket låter alldeles utmärkt – det också!
Mitt i vintern var det, Fragile och First of May är ett par av låtarna vi får lyssna till inledningsvis. Ljussättningen växlar vackert under kvällen mellan julrött, blått, grönt och lila.
Anders är som alltid ganska frispråkig i sitt mellansnack och hinner med att ge Trump en gliring, liksom dagens ibland alltför lättkränkta unga, som har svårt att förstå sig på humor. Han understryker därefter att det han kommer att framföra härnäst är just humor, innan han stämmer upp i Tom Lehrers Irländsk ballad.
Trots det dystra världsläget framhåller han hur viktigt det är att behålla tro och hopp. Medan vi lyssnar till Det strålar en stjärna visas ett litet stjärnfall i bakgrunden. Han skickar även en hälsning till Helen Sjöholm, ortens egen dotter, som han så ofta jobbat tillsammans med.
När jag får syn på den gröna mjuka fåtöljen på scenens vänstra sida förstår jag att vi även i år kommer att få lyssna till Viktor Rydebergs Tomten, och mycket riktigt blir det så. Sedan tar Anders av sig sin mörka kavaj, kavlar upp ärmarna och stämmer upp i helt andra tongångar; den mäktiga Gethsemane ur Jesus Christ Superstar, som framkallar både jubel och kraftfulla applåder från publiken. Det gör även Gabriellas sång, som framförs en bit in i den andra akten.
Vidare får vi i andra akten lyssna till en bred palett av sånger, såsom Koppången, Pie Jesu och Fix You, den senare till minne av kompositören och pianisten Stefan Nilsson, som förra året så sorgligt gick bort i ALS.
Avslutningsvis bjuds vi på den i julkonsertsammanhang oersättliga O helga natt. När Anders nämner hur roligt det är att få ha turnépremiär just i Sundsvall ropar en kvinna i den entusiastiska publiken att han måste komma tillbaka fler gånger!
– Nu är det ju inte jul varje dag, påpekar Anders, men ger ett halvt löfte om att återkomma för en sommarkonsert istället.
Därefter bjuds vi på inte mindre än två extranummer, bland dem en mycket välkänd julsång som jag personligen längtat efter i alla år, men aldrig tidigare hört under En Stilla Jul. Och så Jul, jul, strålande jul. Publiken tackar med stående ovationer.
Ännu återstår många konserter på turnén, så passa på ifall du ännu inte gjort det, att boka in en vacker, stämningsfull, men även rolig kväll, i väntan på julens ankomst!