Av: Maria Nehro
Foto och © Maria Nehro
Vintervädret har nått även Karlstad då jag onsdagen den 29 november kliver av tåget och checkar in på mitt hotell, vägg i vägg med Scalateatern där premiären för årets En Stilla Jul några timmar senare ska äga rum.
Scalateatern har gamla anor och invigdes redan 1918, vid den tiden under namnet Pallasteatern.
Klockan 19.30 är lokalen välfylld då Anders äntrar scenen tillsammans med sina musiker och tänder ljusen i den traditionsenliga kandelabern till tonerna av Nu tändas tusen juleljus. I år har han, förutom parhästen och kapellmästaren Bengt Magnusson på gitarr, sällskap av Gustav Henriksson på piano och Johan Landqvist, klaviatur. I några städer träder Dan Lindén in istället för Johan Landqvist, bland annat i Stockholm och Göteborg, där även Gunilla Backman ansluter till turnén.
Tårar rinner då Anders tänder ljuset även på det lilla bordet intill sig och talar om att det här är en speciell kväll. Han berättar om pianisten och kompositören Stefan Nilsson, som så länge varit en del av En Stilla Jul-produktionen, men som tragiskt gick bort i den fruktade sjukdomen ALS i våras. Kvällen är en homage till honom. Under hela turnén går tio kronor per såld biljett till ALS-forskningen, via Hjärnfonden, för att gåtan en dag ska få sin lösning.
För många av oss har En Stilla Jul blivit en återkommande tradition och Anders skojar om hur besökare genom åren framfört klagomål när välkända inslag i programmet försvunnit. Därför är det många välbekanta tongångar vi får lyssna till under kvällen, så som Mitt i vintern var det, Fragile och First of May.
Inför Irländsk julballad (Tom Lehrers kända alster En irländsk ballad i julkostym) lyfter Anders fram den så viktiga humorn och vänder sig särskilt till de yngre besökarna.
Första akten avslutas, till publikens märkbara förtjusning, med Gabriellas sång.
Den andra inleds med finstämda Koppången innan det är dags för Anders att slå sig ned i den blå fåtöljen i ena änden av scenen och med en vacker gammal bok uppslagen framför sig läsa Viktor Rydbergs existentiella betraktelse Tomten. Ljussättningen på teatern är enkel men stämningsfull.
Därefter får vi lyssna till en i sammanhanget helt ny låt; Fix You av Coldplay och ännu en gång bränner tårar bakom ögonlocken när jag får höra vad den handlar om. Den har utan tvekan sin givna plats i programmet!
Vi får också njuta av mer traditionella jultoner, där ibland Little Drummer Boy. Konservativ som jag är saknar jag dock O Come, All Ye Faithful som under många år följt omedelbart efter den sången. I gengäld får jag höra en av mina absoluta favoriter; Panis Angelicus.
Avslutningsvis får vi lyssna till en mäktig Hallelujah och den oersättliga O helga natt. Ett extranummer blir det också så klart.
På vägen ut överhör jag två olika gäster som utbrister “Nu har julen börjat!” och “Nu är julen här!”. Det råder inga tvivel om att de varit med förr och att den här konserten är deras sätt att inleda de helgdagar som inom kort stundar.
Efter Karlstad gör turnén ett stopp i Ljungskile, men jag väljer att ta tåget direkt till Göteborg där jag hinner avnjuta ytterligare ett par kulturella evenemang i väntan på de båda konserterna i Oscar Fredriks kyrka.
Vid den första av dessa huserar jag uppe på en låst läktare för att ta några bilder till denna hemsida (se länk nedan). Gunilla Backmans medverkan förändrar av naturliga skäl programmet en hel del. Inte minst bjuds det på vackra duetter! Det första gemensamma numret blir Falling Slowly ur romantiska musikalfilmen Once från 2007.
Tyvärr ekar det uppe på läktarplats när det pratas ifrån scenen, så som det ofta gör i kyrkor, och det är svårt för mig att uppfatta orden. Vad som däremot är en stor fördel med kyrkorummet är möjligheten till vacker och effektfull ljussättning, den är imponerande!
Gunilla sjunger sin fina jullåt Tusen strålar och det är även hon som denna kväll framför Gabriellas sång. Eftersom vi befinner oss i en kyrka är det ingen paus. Istället introducerar Bengt Magnusson ett instrumentalt stycke, komponerat av Stefan Nilsson.
Koppången framförs som duett, kvällen till ära, och Tomten läses denna kväll ifrån predikstolen, medan Anders blickar ut över publiken.
Duetten Baby it’s cold outside, med svensk text av Anders, finns med i programmet, liksom Gunillas stämningsfulla version av Ave Maria.
Finalen består av The Prayer samt extranumret, även det framfört som duett.
Värmen omsluter mig hela vägen tillbaka till hotellet efter konsertens slut, trots att termometern visar minusgrader. Det här vill ni inte missa!