Av: Maria Nehro
Foto och © Maria Nehro
En Stilla Jul, lika efterlängtad varje år! De senaste åren har dock turnén begränsats en smula; av Anders roll som prästen Stig i Så som i himmelen på Oscarsteatern i Stockholm och därefter av pandemin. Även förra året, 2021, märktes en viss försiktighet hos publiken, men i år är det full fart igen.
Hittills har jag hunnit med fyra av konserterna. Den 28 november gav jag mig av till premiären på vackra Kristianstads Teater och därefter vidare till Helsingborg, där jag sammanstrålade med en god vän inför den musikaliska högtidsstunden i Gustav Adolfs kyrka. De inledande konserterna genomförde Anders tillsammans med sina musiker Bengt Magnusson, Stefan Nilsson, Thomas Bergqvist och Atida Stahlhammer. Efter en dryg vecka anslöt även Gunilla Backman, som haft många järn i elden denna höst. Bland annat har hon spelat Grizabella i en internationell produktion av musikalen Cats.
Redan i Kristianstad slogs jag av hur vacker ljussättningen var, som under kvällen skiftade mellan rött och blått med ljuspunkter i varierande storlek. Men kyrkorummet är någonting speciellt. Det är så storslaget i sig självt, och variationsmöjligheterna oändliga, så det var snäppet vassare ändå.
– Det här är ingen julshow. Jag vill tillbaka till det ursprungliga, en stilla reflektion, sade Anders i en av många tidningsintervjuer inför turnén.
Konserten inleddes traditionsenligt med att den stora kandelabern tändes till tonerna av Nu tändas tusen juleljus och därefter fick vi lyssna till När juldagsmorgon glimmar, en sång som, i Anders version, haft inte mindre än 3,5 miljoner nedladdningar på Spotify.
Anders var klädd i svart kavaj med röda inslag och hans musiker framträdde helt i svart. Atidas håruppsättning undantagen.
Vissa låtar hade helt nya arr av Bengt Magnusson, som utöver sin roll som gitarrist även är kapellmästare och arrangör för turnén.
Publiken bjöds på både gammalt och nytt. “Back to basic”, som Anders sade i inledningen. Välkända inslag varvades med låtar som varit borta en tid men nu återkommit i programmet. Men också en och annan nyhet. En av mina personliga favoriter är den vackra psalm 428; Mitt i vintern var det.
Vi fick höra en ny festlig historia – på norrländska! Men också allvarsord, både om situationen ute i världen och bekymmer på hemmaplan.
Premiären bestod av två akter med paus emellan, då den som ville kunde få sig någonting litet att äta eller dricka. I kyrkor finns inte riktigt samma möjlighet, och att stå utomhus i kylan lockar knappast någon, så där körs spelningen i ett svep. Ungefär i mitten får publiken lyssna till ett musikstycke komponerat av Stefan Nilsson.
Då konserten började närma sig sitt slut fick vi, till min stora glädje, njuta av såväl latin som italienska. Också Leonard Cohens storslagna Hallelujah hörde till de absoluta höjdpunkterna. För att inte tala om den i juletid helt oumbärliga O, helga natt!
I Göteborg hade vintern hunnit betydligt längre. Kylan kröp in under skinnet på oss och nådde ända fram till podiet i Oscar Fredriks kyrka. Atida spelade cello invirad i en varm pläd. Här gavs två konserter under lördagen den 10 december. Vid den första, som började redan klockan tre, höll jag till på orgelläktaren, där jag fått möjlighet att ta några bilder (se länk nedan). Anders beklagade sig över att det inte var lika stämningsfullt att tända stearinljusen vid eftermiddagskonserten, då mörkret ännu inte hunnit falla. Men det tror jag ingen annan än han själv tänkte på.
Nu hade även Gunilla Backman hunnit ansluta till turnén, vilket gjorde programmet lite annorlunda. Flera duetter framfördes, där ibland The Prayer och I Do Believe. Båda hade Anders sjungit ensam tidigare, men de gjorde sig alldeles utmärkt även i duettform. Till Baby, it´s cold outside spelades en hel liten scen upp. Denna låt spelas inte längre på vissa amerikanska radiostationer efter Metoo, fick vi veta, men Anders hade skrivit en ny svensk text till den, där han vänt på handlingen en smula.
Anders och Gunilla inte bara låter bra tillsammans. De ser även ut att trivas förträffligt i varandras sällskap, liksom med musikerna som omger dem.
– Jag tycker att det är lika roligt varje gång för att precis som julen har det blivit en tradition att jag möter mina favoritmusiker som ställer upp trots att de har sina andra jobb under året. Vi möts här ändå inför varje jul och de håller dagarna lediga i sina kalendrar för detta. Det är underbart, har Anders förklarat i en intervju.
Självfallet bjöd även Gunilla på några solonummer, så som Tusen strålar och Gabriellas sång. Också den sistnämnda framförde Anders ensam tidigare och publiken visade med jubel och visslingar hur uppskattad den var. Inte blev den sämre av att självaste kompositören – Stefan Nilsson – ackompanjerade! Texten är skriven av Py Bäckman.
Däremot blev det inget historieberättande i Göteborg, på grund av det ekande ljud som ofta uppstår i kyrkor. Men Viktor Rydbergs Tomten fick vi lyssna till uppifrån predikstolen.
Efter stående ovationer avslutades konserten med en av våra mest välkända julsånger innan vi, något kalla utanpå men med hjärtan fyllda av värme, lämnade Oscar Fredrik i kvällningen.
Några bilder från En Stilla Jul i Göteborg
Foto och © Maria Nehro