Året Runt nr 2022-12-08
Av: JOAKIM LÖWING
Det har är Anders Ekborg
Ålder: 62 år.
Familj: Sambon Lisa Lind, barnen Channa, 27,
och Dina, 24, från en tidigare relation, samt
bonusdottern Angelina, 14.
Bor: I hus i Nacka.
Intressen: Familjen, matlagning, golf och
snickra.
(…)
Precis som i många andra familjer åkte Anders Ekborgs pappa Lars iväg en sväng på julafton – men till skillnad från andra pappor kom Lars Ekborg tillbaka innan tomten dök upp. För den lille Anders skapade pappans agerande magi, och gjorde att stjärnan länge trodde på att den rödklädde mannen med sitt långa, vita skägg existerade.
– Varför kan man inte låta barn behålla tron på tomten så länge som möjligt, undrar Anders, aktuell med sin nya julturné.
Julen har varit den största och roligaste högtiden för Anders Ekborg ända sedan han var liten. Delvis för att det var en högtid då hans pappa Lars – den välkände och populäre skådespelaren – för en gångs skull alltid var hemma.
– Han var ju borta väldigt mycket annars i sitt jobb. Men på julen kunde vi träffas och umgås och jag kommer ihåg när jag fick en bilbana av honom. Det är nog den julklappen jag minns allra bäst, och var mest gladast över i barndomen, berättar Anders.
Han gillar traditioner i allmänhet och jultraditioner i synnerhet.
– För mig handlar det om mycket trygghet och samhörighet. Sedan tycker jag att man ska fira med dem man vill umgås med. Inte med en massa släktingar som man knappt aldrig träffar annars, eller egentligen inte alls känner för att vara med.
Något i stil med den klassiska julfilmen Tomten är far till alla barnen – där Anders själv medverkar – är med andra ord inget han själv direkt längtar efter att uppleva…
– Nej, säger han med ett skratt. Ibland är det ju som upplagt för att det ska bli bråk och för att gamla oförrätter ska blomma upp.
– Klart att jag alltid vill umgås med mina närmaste. Men en av de absolut bästa jularna var när vi dessutom bjöd in flera olika vänner. Det är faktiskt ett bra tips till andra, i stället för att sitta där med kusinen som man alltid hamnar i tjafs med.
När Anders växte upp fick familjen alltid besök av en tomte, som delade ut alla klappar.
– Jag var ända upp i tonåren helt övertygad om att det var den riktiga tomten som kom till oss. För han såg verkligen så äkta ut, en gammal farbror med vitt skägg – ingen dålig mask där inte!
– Sedan var det väldigt speciellt hemma hos oss. Pappa gick nämligen i väg en sväng, precis som många andra pappor gör strax innan tomten kommer. Men skillnaden var att han kom tillbaka innan tomten dök upp…
Just den där känslan av magi och att tro på något, den tycker Anders kan få finnas kvar hos barnen även i dag.
– En del säger att det är viktigt att berätta sanningen – varför det undrar jag? Det är väl ingen panik att ta bort den där speciella känslan för barnen och förstöra deras tro? Och vilken är förresten sanningen? Det kanske finns någon riktig tomte någonstans…?
Jubileum
Julen handlar också mycket om mat för Anders – som älskar att kocka i köket.
– Två av mina favoriter är inlagd sill och en fantastiskt god böcklinglåda. Som vanligt lagar jag det mesta själv. Jag tror inte att jag skulle göra bort mig om jag var med och tävlade i Kockarnas kamp. Ett moment där är ju att hacka så många skivor rättika med förbundna ögon som möjligt på en minut, och jag hade säkert tillhört de absolut snabbaste.
Kalle Anka och hans vänner var förr alltid heligt att se när det visas klockan tre på julaftons eftermiddag. Men nuförtiden blir det oftast vid den tidpunkten som familjen äter julbord.
– Ja, det måste jag tyvärr erkänna – eftersom inget av barnen är särskilt intresserade av att titta. De förstår inte grejen med att man måste kolla på ett program vid en viss tidpunkt. Det är mest vi lite äldre som vill se det av tradition. Men så är det säkert hos de flesta.
Något som vuxit sig till en allt starkare tradition vid den här tiden på året är Anders turné En stilla jul – som egentligen åker runt i landet för elfte gången. Men Anders ser det som ett tioårsjubileum.
– 2020 blev den ju helt inställd på grund av pandemin och förra året hade folk skrämts upp så mycket av nya varianter av covid-19, så att många inte vågade komma. Men nu blir det på riktigt igen, utan att publiken måste bära ansiktsmask eller vara livrädda för att träffas. Och jag njuter verkligen, julturnén är en underbar höjdpunkt på året!
(…)
– Här har jag inget manus att följa och jag måste inte rätta mig in i ledet, utan det är jag som bestämmer och det är väldigt skönt. Det passar mig perfekt! Jag väljer vilka låtar jag vill sjunga och om jag vill ha med någon annan artist. Denna gång blir det Gunilla Backman, som är fantastiskt duktig!
(…)
– Den mest givna låten är Oh, helga natt. Den tycker jag mycket om och skulle aldrig välja bort. Och publiken skulle väl nästan bli så besvikna att de skulle kasta saker på mig i så fall. Nu tändas tusen juleljus brukar också alltid vara med – liksom att jag läser Viktor Rydbergs dikt Tomten, vilket jag säkert är mer eller mindre ensam om att göra i en julkonsert.
Redan i unga år upptäcktes att Anders har en röst utöver det vanliga. Men han har ett riktigt skräckminne från en luciaturné när han var i tolvårsåldern:
– Jag fick uppgiften att sjunga solo i en variant av Staffan stalledräng. Det var en krånglig version, och plötsligt glömde jag bort hur melodin gick. Jag stod längst fram och det var fruktansvärt. 250 pensionärer i publiken såg helt chockade ut, innan det kom tillbaka i början av andra versen. Just då tänkte jag att det här är nog inget för mig.
Dålig på kallprat
När man i dag ser Anders Ekborg äga scengolvet med sin starka röst och personlighet är det väldigt svårt att tänka sig att det egentligen är en väldigt blyg man som står där framme.
– Bland det värsta jag vet är att mingla runt på cocktailpartyn. Jag är helt värdelös på att kallprata, kommer sällan på något vettigt att säga överhuvudtaget. Men det gäller bara när jag är med en massa människor som jag inte känner, inte med familj och vänner.
Med tanke på att Anders föredrar att inte få en massa blickar på sig då han går runt på stan eller i mataffären, var det inte helt optimalt för honom att födas in i kändisskapet.
– Det är faktiskt inte kul alls, fick jag välja skulle jag vilja vara helt anonym när jag till exempel handlar mat. Sedan är det ju så att jag mycket hellre är erkänd än känd.
Till en början var Anders inte alls lockad av skådespeleriet, som både pappa Lars och storebror Dan sysslade med.
– Jag förstod nog att jag alltid skulle jämföras med pappa och det skulle bli väldigt mycket att leva upp till. Jag ville göra något helt annat. Efter att ha hoppat av gymnasiet och jobbat i en blomsterhandel i Skåne, flyttade jag till Portugal ett år och arbetade på ett växthusföretag.
Hemma i Sverige igen jobbade han som resemontör för skuggningsautomatik i växthus. Efter militärtjänstgöringen tog Anders tjänst som flyttkarl, innan storebror Dan och hans dåvarande flickvän Suzanne Reuter övertalade Anders att ändå testa skådespelaryrket.
– Jag prövade och kom in på scenskolan i Göteborg på andra försöket. Där och med göteborgsskolans insiktsfulla arbetsmetoder förstod jag att jag hade hittat mitt yrke i livet. Men jämförelser och att jag blir kallad Lars eller Dan i olika sammanhang finns fortfarande kvar. Trots Dans och pappas fantastiska prestationer, som jag är jättestolt över, är det nog lite skönt att jag också fått en annan nisch, med sången och den karriären.
(…)
Under en turné träffade Anders sin kärlek Lisa Lind, som han förlovade sig med 2019. Hon arbetar i hotell- och restaurangbranschen, så pandemin blev en tuff tid för paret:
– Våra yrken i två av de värst drabbade branscherna var väl inte precis någon lyckad kombination… Jag tycker att regeringen agerade helt skandalöst mot kulturarbetare som inte har någon fallskärm då alla jobben plötsligt ställs in. Flera av mina kollegor tvingades sälja sina hus och där kunde vi också ha hamnat, om restriktionerna hållit i sig längre.
Men nu får Anders Ekborg äntligen möta publiken på allvar i sin julkonsert igen. Gissa om han har längtat!
Hur bra är du på en skala
från ett till tio på att…
…baka pepparkakor och lussekatter?
– Bara en tvåa tyvärr. Matlagning är en stor
hobby och något jag tycker är väldigt roligt,
men inte bakning, eller efterrätter heller för
den delen.
…hitta rätt julklappar?
– En åtta – det är jag nämligen bra på. Brukar
köpa mjuka paket både till min sambo och
döttrarna. Oftast lyckas jag pricka rätt både vad
gäller det de gillar och storlek. Själv föredrar
jag hårda paket.
…slå in julklappar?
– Det kan du fråga mina döttrar om (skratt). De
skulle fråga om man får ge noll poäng, för jag
är lika dålig på det år efter år. En etta!
…hinna med alla förberedelser i tid, utan
att behöva stressa ihjäl dig på slutet?
– Det beror på hur man ser det. Jag brukar alltid
hinna, men måste oftast stressa. Därför säger jag
en sexa. Jag har faktiskt till och med köpt en
gran på julafton, men i min förra familj klädde
vi ändå aldrig granen förrän på julafton. Nu gör
vi det mycket tidigare, så att vi får njuta längre
av julen.
…griljera skinkan?
– Helt klart en tia, för det kan jag verkligen.
Det är ju egentligen ganska enkelt, men det
gäller att få till senapsblandningen. Den ska
varken vara för söt eller för stark.
…agera jultomte?
– Det skulle inte falla mig in! Möjligtvis hos
någon jag inte känner, men inte hemma. Tanken
är ju att barnen ska tro på tomten och inte känna
igen vem som döljer sig under en mask.
(Hela intervjun återges inte av upphovsrättsliga skäl)