Av: Maria Nehro
Foto och © Maria Nehro
Urpremiär var det på Kulturhuset Spira i lördags, för Anders konsert “Klassiker” som han skapat tillsammans med gitarristen Bengt Magnusson, dirigenten Bjorn Dobbelaere och Jönköpings Sinfonietta. De båda sistnämnda jobbade Anders med förra våren, i Spelman på taket, vilket inspirerat dem till fortsatt samarbete! Orkestern hade för dagen fått förstärkning med några extra musiker.
Strax innan kl 14.00 styrde jag stegen mot Spira för dagens första besök, försedd med kamera och anteckningsblock. Genrep! Jag blev insläppt på balkong där jag i princip fick husera helt ensam, frånsett ljud- och ljustekniker som höll till i ett bås längst bak. Jag informerades om att dörren var låst, så ifall jag klev ut skulle jag inte komma in igen. Sagt och gjort höll jag mig snällt på min plats även i pausen!
Konserten inleddes med några ord av Bjorn Dobbelaere, som presenterade sig och berättade lite grand om sitt och Anders samarbete. Bjorn dirigerar för närvarande The Phantom of the Opera i Londons West End, vilket han även kommer att göra på GöteborgsOperan hösten 2017.
Därefter följde ett storslaget program som jag aldrig hört maken till under alla de år jag följt Anders! Genrerna avlöste varandra, liksom språken, men med den gemensamma nämnaren att det var klassiska, legendariska låtar vi fick lyssna till. (Dock ingen hip hop, poängterade Anders inledningsvis!)
Någon komplett redogörelse kommer inte att lämnas denna gång, för till hösten är en CD på gång, och fler konserter, ja, en hel turné faktiskt, är på planeringsstadiet längre fram. Så jag vill inte förstöra all spänning för er redan nu! Bland pärlorna kan dock nämnas Anthem och Vem ser ett barn ur Chess, Una Furtiva Lagrima ur L’elisir d’amore, The Show Must Go On och Anders egen favorit La Boheme.
Vi fick också förmånen att lyssna till duktiga Karin Mårtensson, som spelade en av Anders döttrar i Spelman på taket. De framförde duetten Vivo Per Lei tillsammans, och Karin sjöng ett eget solonummer. Vidare fick vi njuta av vikarierande konsertmästaren Victor Mobäck i temat till Schindlers list.
Konserten, som bestod av 20 låtar, spelades in både för TV och den kommande CD:n.
“Anders Ekborg med sitt breda register med en härlig timbre i barytonläge och med härlig power i rösten, tillfredsställer alla lyssnare”, skrev Hans Järeby i en recension dagen därpå, och jag kan bara instämma! Inte heller ljud eller ljus lämnade någonting övrigt att önska, ljussättningen var magnifik! Från mitten av rad 1, med visst grodperspektiv, strålade det om Anders så att han stundvis såg nästan helgonlik ut.
Genrepet varade ganska exakt två timmar, och ytterligare två timmar senare var jag tillbaka på Spira igen, för dagens andra besök, denna gång med trevligt sällskap! Nu var trängseln stor i foajén och salongen fylld till sista plats. Programmet från eftermiddagen var sig i stort sett likt. Det jag på rak arm uppmärksammade var att Bring Him Home ur Les Miserables tillkommit, och en och annan rolig historia i mellansnacket. Kanske även någonting mer, för den här gången var konserten en halvtimme längre…
Efteråt var det CD-försäljning med signering, men då var vi tvungna att skynda vidare till andra begivenheter. Vi hoppas att väntan inte blir alltför lång innan vi får uppleva detta fantastiska konsertprogram igen!