Av: Maria Nehro
Foto och © Lars Kroon
Genrep och premiär, hur spännande och kul skulle inte detta bli!?
I fredags hoppade jag av tåget i Jönköping för ett par dagar i musikalens tecken. Det nya och moderna Konserthuset Spira ligger centralt beläget nära vattnet. Ja, hela Jönköping ligger faktiskt föredömligt vackert, precis vid vattnet!
Strax före kl 19 är vi på plats. Endast ett tunt programblad med upphovsmännen och de medverkandes namn finns att tillgå. För regin står Staffan Aspegren, och Bjorn Dobbelaere dirigerar orkestern; Jönköpings Sinfonietta.
Föreställningen tar mig med storm och redan de inledande tonerna framkallar rysningar längs ryggraden! Titelfiguren; Spelmannen på taket, symboliseras av en man i vit, näst intill fotsid klädnad, spelandes fiol, som då och då dyker upp på scenen.
Det är härligt att se Anders spela musikal igen, och rollen passar honom perfekt! Jag kan inte föreställa mig någon som skulle göra den bättre. Här får han verkligen visa hur bred och mångsidig han är, både sång- och skådespelarmässigt! Han är lysande i föreställningens paradnummer “Om jag var en rik man”, som det tydligt märks av reaktionerna på bänkraderna bakom oss att publiken väntat på. Men Anders hinner med långt mer än så, då han är inne på scenen en stor del av tiden!
Starka känslor förmedlas, av glädje och sorg. Ena stunden är han vanvettigt rolig då han försöker resonera förnuftigt med Gud, eller svänga sig med bibelcitat som han inte riktigt behärskar. Nästa stund flödar tårarna (ja, jag överdriver inte!) när han förnekar sin dotter som mot hans vilja valt att gifta sig och leva sitt liv tillsammans med en man av en annan tro, en kosack. Man känner verkligen hur ont det gör honom, men mot slutet, när judarna fördrivs ifrån bygden och dottern och hennes man kommer för att ta avsked, faller han till föga och ger dem trots allt sin välsignelse!
Till vår glädje får vi även se Anders dansa en del, vilket inte hör till vanligheterna!
Ett tema som genomsyrar kvällen är kärlek och giftermål. Äktenskapsmäklerskan Yente är en viktig person i byn, färgstarkt gestaltad av Vera Veljovic. Men nya tider stundar, och familjens döttrar väljer i allt högre grad sin egen väg, och vill själva bestämma vem de skall leva med. Val som Tevje, efter bästa förmåga, försöker att anpassa sig efter…
Programmet i korthet:
Akt 1
Traditsie
Hjälp mig åh hjälp mig
Om jag var en rik man
Sabbatsbön
Till livet L’Chaim
Tevjes monolog
Vilket mirakel
Drömmen
Sommar, vinter
Bottledance
Akt 2
Nu har jag allt
Tevjes motbevis
Är det kärlek?
Mitt hem mitt allt
Chavaleh / Traditsie
Anatevka
Av förhandsinformationen hade framgått att både proffs och amatörer ingår i uppsättningen. Flera gånger under kvällen kommer jag på mig själv med att grubbla över vilka amatörerna är, men lyckas inte lösa detta mysterium. Flertalet medverkande imponerar, inte minst döttrarna, där jag särskilt vill framhålla Karin Mårtenson som spelar Hodel. Vilken röst!!
Även Kalle Malmberg, som revolutionären Perchik, gör starkt intryck. Honom anlitar familjen som lärare till sina fem flickor. Några av hans omstörtande idéer får dock anses tämligen harmlösa; t.ex. att man ska få gifta sig av kärlek, istället för att tvingas ingå arrangerade äktenskap bara för att gamla traditioner påbjuder det.
Scenografin är enkel, i huvudsak bestående av tunga träbjälkar som hissas upp och ned ifrån taket, samt familjens vagn. Även en halt häst spelar en viss roll i föreställningen, dock utan att synas!
Trots att musikalen hade premiär på Broadway redan 1964 känns den fortfarande aktuell, och många paralleller kan dras till dagens flyktingsituation, rasism och debatt om hederskultur.
Lördagskvällen är det så premiär, och scenariot upprepar sig, om än med lite mer flärd i form av bubbel och torkade daddlar, och aningen mer uppklädda besökare! Nu finns även ett ordentligt program, som delas ut gratis. Samma scener berör mig som kvällen innan, och framkallar såväl tårar som skratt.
Ni som bokat biljett och planerar att se föreställningen under våren har verkligen någonting att se fram emot!