Av: Maria Nehro
Foto och © Maria Nehro
Det var en blåsig och lite kylslagen tisdagseftermiddag som köer började ringla utanför Västerås domkyrkas samtliga tre entréer. En konsert med Anders och Shirley Clamp skulle äga rum, till förmån för Västerås Stadsmissions viktiga arbete kring kvinnofrid.
Arrangerade gjorde Företagsvolontärerna Bra-AW i samarbete med Stadsmissionen.
Ett stort antal volontärer smet förbi köerna och in i kyrkan för att hjälpa till med förberedelser och det insläpp som startade kl 18.00, en timme innan konsertens början.
Västerås domkyrka, med anor från 1100-talet, är stor och rymlig och med ett drygt hundra meter högt torn. Men någon ultimat konsertarena är den inte. Biljetter fanns i olika priskategorier, beroende på ifall platserna hade fri eller skymd sikt. De senare bestod av bänkrader uppställda sidledes längs ytterkanterna av kyrkorummet, med gott om pelare i vägen. Som tur var visades konserten även på strategiskt uppsatta storbildsskärmar. Publiken uppgick till 750 personer.
Evenemanget var uppdelat i två sektioner, där Anders stod för den första tillsammans med eminente gitarristen Bengt Magnusson. Anders berättade att hans föräldrar föddes i Västerås och att han har släkt kvar i staden.
Programmet vi bjöds på påminde lite grand om det vi fick lyssna till på Skärva Herrgård i somras, med en skön blandning av humor och vemod:
Vilken underbar värld
Sakta vi gå genom stan
När du blir ful och grå
Glimmande nymf
Gräsänkling Blues
Fields of Gold
Steget (dikt av Kent Anderssson)
Somliga går med trasiga skor
Ut mot ett hav
Anthem
Därefter äntrade Shirley Clamp scenen tillsammans med körsångerska och pianist.
Hennes repertoar är jag inte lika bekant med, men lyckades urskilja sånger som Den långsamma blomman, titelspåret från hennes första album, Kom och Självklart. Den sistnämnda låten handlade om att göra sig fri från människor som stjäl energi.
Därpå följde Den jag älskar av Sanne Salomonsen, första versen framförd på danska. I refrängen uppmanades publiken att sjunga med.
Shirley avslutade sin del av konserten med Att älska dig, Min kärlek och Natural Woman.
I sitt mellansnack var Shirley både rolig och självironisk och berättade bland annat om när hon som 21-åring gick på audition för Kristina från Duvemåla, och hur hon numera börjat misströsta om att det där samtalet från Benny Andersson någonsin ska komma, där han meddelar att hon blivit antagen!
Vi fick även höra varför hennes pianist Frank inte ville att hon skulle sjunga på hans bröllop, innan hon framförde en underbar Du är allt, med sin alldeles egna klang. Den som Frank hade nobbat några år tidigare.
Jag behövde aldrig tveka om att det var två av Shirleys trognaste fans som satt på bänkraden bakom mig. De kunde alla hennes texter utantill, och hjälpte gärna till i egenartade tonarter. Och de verkade väl bekanta med de historier hon berättade.
Anders bar för kvällen vit skjorta och vinröd kostym medan Shirley var klädd helt i svart med glittrig cape.
Efteråt tackades sponsorer och andra som på olika sätt bidragit till att konserten kunnat genomföras, och en check på 165 275 kr delades ut till en rörd representant för Västerås Stadsmission.
Vi hann även få oss lite reklam till livs för Anders medverkan i Så som i himmelen på Oscarsteatern, och för den show Shirley kommer att ge på Maxim senare i höst, innan kvällen avslutades med duetten framför andra; The Prayer.