Av: Maria Nehro
Storan, Göteborg
Efter premiärkonserten den 15 december av En Stilla Jul på Oscarsteatern i Stockholm följer här några rader om fortsättningen av turnén, och de smärre justeringar av programmet som gjordes under resans gång.
Anders hade oturen att drabbas av en rejäl förkylning lagom till turnéstart, och tackade under följande kvällar läkarvetenskapen och medicinen för att han alls stod på benen och hade en röst att sjunga med! Dock tvingades han avstå från Getsemane, ur musikalen Jesus Christ Superstar, i Göteborg och Jönköping eftersom den är extremt krävande att framföra, och Panis Angelicus ströks ur programmet helt och hållet.
I Göteborg gavs konserten på Storan, eller Stora Teatern som den egentligen heter; Göteborgs scen för svenska och internationella gästspel. Anrika Stora Teatern invigdes redan 1859 under namnet Nya Theatern, namnet Stora Teatern tillkom år 1880. Fram till bygget av GöteborgsOperan, var Stora Teatern Göteborgs främsta opera- och musikalscen.
Emmi Christensson
Göteborgskonserten var den som skiljde sig allra mest från de övriga, av helt naturliga skäl, då det var den enda konserten där inte Helen Sjöholm medverkade. Istället gästades Anders av Emmi Christensson som bland annat sjungit rollen som Christine i The Phantom of the Opera både på West End och i Stockholm. Med ljuvt klingande operalik röst framförde hon Christines allra första sång i den musikalen; Think of me.
I första akten bar Emmi en lång glittrande klänning i svart och gnistrande örhängen.
Emmi sjöng duetten Falling Slowly tillsammans med Anders, men den nya singeln; Var mitt ljus framfördes denna kväll av Anders ensam. Likaså avslutade Anders första akten med Gabriellas sång, vilket Helen gjorde under övriga konserter.
Anders passade också på att berätta en historia med lokal anknytning, om ett besök på Storan för många år sedan då hans fästmö, som var operasångerska, stod på scenen i ett högtidligt sammanhang. Och om en minnesvärd man i publiken.
Anders och Emmi inledde andra akten med den underbara Koppången och en stund senare bjöd de på duetten The Prayer. Emmi, nu i lång plommonfärgad klänning med överdel i paljetter, sjöng även en sagolikt vacker Ave Maria.
Efter att Anders stämt upp i de pampiga och oersättliga Little Drummer Boy, Come All Ye Faithful och O helga natt var det dags för avslutningen, som var sig lik, men ändå annorlunda, när Anders och Emmi framförde Här har du mig igen ur Kristina från Duvemåla och psalmen Jul, jul, strålande jul.
Att Göteborgspubliken var nöjd gick inte att missta sig på, när de tackade för kvällen med stående ovationer.
Dagen därpå, den 19 december, gick färden vidare mot Jönköping och Konserthuset Elmia, en bit utanför citykärnan. Konserthuset, som invigdes 1990, utnyttjas fortfarande flitigt trots att det numera fått konkurrens från Kulturhuset Spira, som slog upp portarna så sent som 2011.
På Elmia annonserades konserten ordentligt med stora ljusskyltar, både ovanför entrén och inne i den rymliga foajén. Den påannonserades även med täta mellanrum av en ihärdig speakerröst som informerade om att fotografering var förbjuden och att konserten skulle vara slut klockan 21.30 (vilket inte alls stämde, den var ytterligare en dryg halvtimme lång!)
Hur njutbar Emmi Christenssons stämma än varit att lyssna till kvällen innan kändes det fantastiskt roligt att nu återse Helen vid Anders sida. Där fanns en helt annan intimitet mellan dem, och det märktes verkligen att de brann för de frågor som lyftes i mellansnacket; klimat, hemlöshet, främlingsfientlighet och kulturpolitik.
Inte minst var det efterlängtat då Helen en bit in i andra akten utbrast: “Vi kan vara roliga också!”, varefter publiken bjöds på en makalös kavalkad jullåtar – till helt fel melodier! Hjärnan bakom detta lysande medley var ingen mindre än Jacke Sjödin, med arrangemang av Bengt Magnusson. Den som besökt Höjdarjullunch på Katalin i Uppsala i vinter kände igen konceptet. Det var obeskrivligt roligt. Eller vad sägs om O helga natt i dansbandsformat, Phantom of the Opera med texten till Se det snöar, Helen i ett utmanande nummer ur Cabaret sjungandes En sockerbagare, eller ett pampigt schlagernummer med Anders och Helen som med gravallvarliga miner stämde upp i Ritch ratch filibombom? Publiken var på hugget flera av kvällarna och klappade ivrigt takten till lämpliga låtar, och det var nog fler än jag som önskade att det aldrig skulle ta slut.
Den 20 december var En stilla jul tillbaka på Oscarsteatern. Nu hade Anders återhämtat sig någorlunda från förkylningen, för han gav sig i kast med Getsemane igen, i slutet av första akten, vilket han klarade galant.
Det var med visst vemod jag kvällen därpå infann mig på Oscars för den allra sista konserten under turnén. Den här kvällen gjorde Helen sitt nummer som dekadent dansare i Cabaret ännu trovärdigare genom att utnyttja en stol som rekvisita, och förklarade att hon nu skulle passa på att spela en roll hon aldrig erbjudits. Mot slutet av konserten bjöd hon även på en helt ny låt, som inte varit med under de tidigare julkonserterna; White Christmas med specialskriven klimat- och miljöinfluerad text av Jacke Sjödin.
Årets upplaga av En Stilla Jul kommer att gå till historien som en av de mest minnesvärda någonsin och publiken har bjudits på en once in a lifetime-upplevelse av rang. Vi glömmer det aldrig!
Konserthuset Elmia, Jönköping, 19 december 2019