Foto och © Riksteatern/Markus Gårder
Nerikes Allehanda 180129
Av: MÅNS UGGLA
RECENSION
Bläck eller blod
I rollerna: Anders Ekborg, Lina Englund, Sanna Krepper, Linus Lindman, Lisa Werlinder med flera.
Libretto & sångtexter: Erik Norberg
Musik: Erik Norberg & Alexander Öberg
ÖREBRO Efter sin premiär i Stockholm samt hyllade Sverigeturné under hösten har så ”Bläck eller blod” äntligen (!) kommit hem till Örebro.
(…)
Musikalen som är en samproduktion mellan Riksteatern och Örebro länsteater spelas (för slutsålda hus) på Örebro teater fram till den 24 februari.
De som har lyckats få tag i en biljett är bara att gratulera. De har ett musikaliskt nyskapande drama att se fram emot, samtidigt som de får en historielektion som är både underhållande
och informativ.
Handlingen utspelar sig på Svaneholms slott i Skåne hos baron Rutger Maclean (1742–1816) som brukar benämnas som skiftesreformens föregångsman i de svenska historieböckerna.
Maclean, förnämligt gestaltad av Anders Ekborg, var en upplysningsman som förespråkade
inskränkning av kungamakten, utbildning för folket och behovet av jordreformer. Hans radikala
och banbrytande modernisering av jordbruket, då byarna runt Svaneholm raserades och husen i stället placerades enskilt med sammanhängande åkrar, blev stilbildande och kännetecknar än i dag landskapsbilden på den skånska slätten.’
Uppsättningen tar musikalformen ett steg längre. Förutom att spela sina roller och sjunga spelar alla medverkande olika instrument, såväl bakom som på scenen. Det är en idé som är lika galen som genial. Fattiga statare och bönder på den skånska landsbygden på 1700-talet som står och
spelar trombon, saxofon, el gitarr och cello – det låter ju galet, men är egentligen inte märkligare än att de sjunger schlagerdoftande musikallåtar. Som sagt, genialt.
Det här ställer naturligtvis höga krav på skådespelarna. Men de gör det med den äran. Örebropubliken är bortskämda med Linus Lindmans multitalang. Att spela elgitarr eller bas i samma andetag som replikerna smattrar är vardagsmat för honom. Som gammal trombonist imponeras jag även av Sandra Kreppers färdigheter på dragbasun. När hon inte spelar på den får den agera käpp åt hennes slitna statarhustru.
Och Lisa Werlinder som spelar fler roller än jag hinner räkna är en fena på saxofon. Hon har den ledigt hängande i halsremmen samtidigt som hon sjunger, är historiens berättarröst och gör ett uttrycksfullt porträtt av en fransk adelsdam. Jag hade gärna sett att Werlinder hade fått göra fler
solonummer och duetter med pjäsens starkast lysande stjärna, Anders Ekborg.
(…)
Frågan är om jag någonsin sett Anders Ekborg så här bra. Rollen är som klippt och skuren för honom. Att han kunde sjunga smäktande musikallåtar, det visste vi, men skådespeleriet! De avslutande scenerna med en nedbruten och desorienterad
Maclean är inget annat än lysande.
Foto och © Riksteatern/Markus Gårder
(Hela recensionen återges inte av upphovsrättsliga skäl)