Av: Maria Nehro
Alzheimerfonden har satsat på en stor kampanj under september månad, där Anders och stiftelsens övriga ambassadörer kunnat ses i bland annat bioreklam och på affischer i T-banan. Kulmen på kampanjen nåddes i måndags, då den Internationella Alzheimerdagen uppmärksammades med en rad aktiviteter, och avslutades med “Tillsammans mot alzheimer” i Stockholms Konserthus; en afton med forskare, artister och anhöriga!
18.30 startade evenemanget, men redan från halv sex fanns Silviasystrar från Silviahemmet och en överläkare på plats i foajén för att svara på frågor. Och Ann Allan, som signerade sin senaste bok ”Jag såg något i dina ögon, mamma”.
Konferencier under kvällen var Renée Nyberg, vilket hon skötte med den äran, och programmet vi bjöds på var mycket omväxlande: Det inleddes med ett samtal mellan Renée och Andreas Johnson, vars mamma drabbats av sjukdomen. Andreas var för kvällen nybliven ambassadör för Alzheimerfonden, vilket naturligtvis uppmärksammades. Därefter sjöng han sin välkända låt Sing for me.
Sedan var det dags för Alzheimerfondens generalsekreterare Liselotte Jansson att komma upp för ett kort samtal med Renée. Hon berättade lite grand om vad stiftelsen gör, och varför den bör stöttas.
Därefter intogs scenen av Anders, som tillsammans med sina excellenta musiker Bengt Magnusson på gitarr och Stefan Nilsson, piano, framförde Ut mot ett hav, en sång som passade väldigt bra in i programmet och det rådande stämningsläget! Även Anders fick en pratstund med Renée, då han berättade om sitt ambassadörskap, annonskampanjen och sin medverkan i TV4 Nyhetsmorgon samma dag. Och han berättade gripande om sin mamma som gick bort tidigare i år, efter att ha varit sjuk i hela 15 år.
Även forskningen bereddes utrymme! Tre framgångsrika och vältaliga forskare berättade engagerat, lättbegripligt, och stundvis rentav roligt, om de senaste rönen. Bland annat fick vi höra hur det kommer sig att antalet drabbade av alzheimer både ökar och minskar! Samtidigt som forskningen gör framsteg och kunskapen blir större blir också medellivslängden högre i många länder där utvecklingen gått framåt på senare år. Och en betydligt äldre befolkning medför i sin tur fler drabbade…
Något som rekommenderades, både i förebyggande syfte för att skjuta upp debuten, och för den som redan insjuknat, var motion; att hålla igång och röra på sig! Lite vin var inte heller fel visade det sig (med betoning på lite!)
Därefter fick vi se en film med Alzheimerfondens ambassadörer Figge Norling och Helen Alfredsson, varefter den gjorde entré på scenen, livs levande, för ett samtal med Renée. Sedan kom Andras Johnson in igen, och framförde populära låten Glorious!
Efter honom fick vi lyssna till Eva Ottosson, vars make drabbades av alzheimer så tidigt som vid 39 års ålder, med tre barn i familjen. Detta blev kvällens absolut sorgligaste stund; många tårar föll, och snyftningar hördes runt om i den mörka salongen!
Efter det gripande samtalet var det Jan Allans tur, som framförde två låtar på trumpet, ackompanjerad av kontrabas.
Plötsligt dök Anders upp på filmduken, i ett samtal om gemensamma erfarenheter med systrarna Felicia och Julia Falck, vars mamma blev sjuk i 50-årsåldern. Därefter fick vi lyssna till en grupp unga anhöriga som berättade om sina tankar kring sjukdomen, om Alzheimerloppet med 360 deltagare som gav ett överskott på 100 000 kr, sommarlägret flera av dem deltagit i, och om en nystartad Facebookgrupp; “Don´t forget me”, där medlemmarna får känna gemenskap i mötet med andra som förstår deras situation.
Anders, för kvällen iklädd snygg svart kavaj, avslutade med vackra Gabriellas sång, komponerad av Stefan Nilsson och med text av Py Bäckman.
Skämt och allvar, tårar och skratt, allt i en perfekt blandning! Den enda invändning jag har är att timingen kunde ha varit bättre mellan det som utspelade sig på scenen och det som visades på filmduken! Exempelvis då Eva Ottosson samtalade med Renée Nyberg, och avslutningsvis nämnde att hon önskade att så många som möjligt skulle bli månadsgivare, och påpekade hur mycket våra bidrag till forskningen betyder. Då borde givetvis alla nödvändiga uppgifter kring det ha visats på skärmen ovanför oss, men tekniken hann inte riktigt med i svängarna, så det dröjde till slutet av kvällen innan vi fick se detta.
I övrigt lämnade vi Konserthuset denna måndagskväll – nöjda och djupt berörda av det viktiga arbete som Alzheimerfonden bedriver!