Av: Maria Nehro
Foto och © Maria Nehro
Vid middagstid i söndags hoppade jag och Helena av tåget i Arboga, en stad ingen av oss tidigare besökt! Men nu fanns det en anledning så god som någon; Arboga Musikförening firade 20 år, och Anders var inbjuden som gästartist till deras jubileumskonsert.
Vädret var blåsigt och ruggigt, men inte värre än att vi beslöt att ta en promenad för att se oss omkring. Först förvissade vi oss om att vi hittade vägen till Medborgarhuset, där konserten skulle äga rum några timmar senare. Därefter vandrade vi längs de gamla kullerstensgatorna, där många fina hus bevarats. Avslutningsvis besökte vi det mysiga caféet “Två skator” mitt i de gamla kvarteren, där man satsade på närproducerat och ekologiskt, och tillagade det mesta som menyn erbjöd från grunden.
När det var någon timme kvar gick vi upp till Medborgarhuset för att hämtade ut våra biljetter. Där mötte vi Tyr, som gjorde oss sällskap under eftermiddagen. Från början satt vi på olika bänkrader i salongen, men i pausen gjorde vi gemensam sak och avancerade till första bänk, där det fanns några lediga platser intill varandra. Alla åldrar fanns representerade i publiken, medelåldern kändes dock relativt hög.
Konserten inleddes med att en av musikföreningens trotjänare berättade om föreningens historia och framväxt. Sedan framförde orkestern några instrumentala stycken. Det tog, kort sagt, en god stund innan Anders kom in på scenen, och oron smög sig sakta på; hur mycket skulle han egentligen vara med? Tänk ifall han bara sjöng ett par enstaka låtar! Men när eftermiddagen var till ända kände vi oss definitivt nöjda med utfallet. Detta var vad vi fick lyssna till:
Orientis – instrumental
La vie en rose – instrumental
Rhapsody from the low countries – instrumental
Birdland – instrumental
I get a kick of you – Anders Ekborg
Stad i ljus – Anders Ekborg
Tjeckisk marsch – instrumental
Spain – instrumental
How do you keep the music playing – Anders Ekborg
I´ve got you under my skin – Anders Ekborg
Vem ser ett barn – Anders Ekborg
Anthem – Anders Ekborg
Precis som vid konserten i Kalmar tidigare i veckan bar Anders mörk kavaj och snygg vit skjorta. Orkestermedlemmarna bar svarta uniformsjackor med musikföreningens emblem på ärmen. Jag tyckte redan från början att ljudet var väldigt bra och att Anders kraftfulla röst verkligen kom till sin rätt. Han hade sällan låtit bättre! Men då jag efter konsertens slut stämde av med vännerna vad de tyckt, ansåg de att orkestern inledningsvis låtit alltför högt, och att Anders tvingats ta i mer än vanligt för att höras! Kanske bevisar detta att det inte finns någon absolut sanning i avnjutandet av musik, utan att tolkningen ligger hos den som lyssnar!
Orkestern, under ledning av Andreas Wiik, var proffsig och kunde sin sak, och den hade en relativt jämn fördelning mellan män och kvinnor. Programmet var njutbart i sin helhet, men det var extra glädjande att få höra Anders sjunga ett par låtar som han sällan framfört tidigare, exempelvis Stad i ljus, som han gör fantastiskt bra! Ett bra jobb gjorde även Karin Sigge-Dahlqvist, som glad och trevlig konferencier.
Att publiken var nöjd rådde det inga tvivel om, att döma av jubel och applåder. “Han är ju grym!” utbrast en man imponerat på raden bakom mig, då de sista tonerna av Stad i ljus klingade ut.
Sedan följde en dryg timme av långtråkig väntan innan vi kunde ta tåget hem efter en synnerligen givande söndagsutflykt!