Foto och © Maria Nehro
Den gångna helgen har gått i musikens tecken – och tågåkandets! Efter en inledning som hette duga med Helen Sjöholm på Konserthuset i Göteborg var det i söndags dags att bege sig till Ronneby, där Anders, tillsammans med Sofia Loell, var gästsolister vid Skottårsorkesterns årliga konsert på Kulturcentrum.
Efter byte i Lund hoppade jag av tåget i Ronneby strax före två på eftermiddagen. Trots det storslagna namnet var Grand Hotel ett litet och enkelt hotell, beläget mitt emot Resecentrum. Och vad värre var; receptionen hade stängt för dagen! Då jag ringde telefonnumret som fanns anslaget på entrédörren fick jag inget svar och mobilen var så gott som urladdad efter resan, och skulle inte klara så många fler försök. Men turen var med mig och en sopgubbe släppte in mig på hotellet! Väl i receptionen hittade jag nyckeln i ett kuvert med mitt namn på, och kunde ta mitt rum i besittning, puh!
Då jag inte ätit sedan frukost var jag strax på språng igen, på jakt efter en restaurang, vilket jag påpassligt hittade vägg i vägg med hotellet. Efter en utmärkt plankstek och ett glas vin promenerade jag i sakta mak upp mot Kulturcentrum. Jag förundrades över vilken vacker stad Ronneby var. Med kullerstenar och mycket av den äldre bebyggelsen bevarad kändes det som att ha kastats 150 år tillbaka i tiden. Tänk, vilken tur att Anders skulle sjunga just här, så att jag fick se detta!
Lite över halv fem klev jag in på Kulturcentrum och hängde av mig jackan. Byggnaden jag kommit in i var verkligen ett centrum för kultur; vägg i vägg med konsertlokalen låg utställningar av olika slag, som jag dock inte hann undersöka närmare. Vid ett bord i dörröppningen satt två damer som sålde konsertbiljetter, kaffebiljetter samt delade ut program. Till min förskräckelse upptäckte jag att det var onumrerat i salongen, och redan så gott som fullsatt! Hade jag vetat det hade jag naturligtvis varit där tidigare. Men till min lättnad hittade jag en riktigt bra plats i änden av en bänkrad, som stack ut en bit i mittgången.
Skottårsorkestern är en ideell förening som främst ger konserter i Blekinge och Småland. Sitt första framträdande gjorde de 2004. Kvällens kapellmästare var Lars Kvensler. Programmet innehöll, förutom musikal, bland annat ett uruppförande av ett helt nyskrivet verk. Detta var vad vi fick lyssna till under dryga två timmar:
AKT 1
Phantom of the Opera – Skottårsorkestern
A Lloyd Webber
The Lady is a Tramp – Anders Ekborg
R. Rogers / L. Hart
Bearbetning: R. Soovik
Where I Want To Be – Anders Ekborg
B. Andersson / T. Rice / B. Ulvaeus
Arr. A. Eljas
Njord och Aranyani – Skottårsorkestern med solisterna Emil Andrrsson & Matilda Larsson
Uruppförande
E.N Gustafsson
Bridge Over Troubled Water – Anders Ekborg
P. Simon
Sway – Sofia Loell
P.Ruiz / N. Gimble
Bearbetning: L. Kvensler
How Do You Keep the Music Playing – Anders Ekborg & Sofia Loell
M. Legrand / M. Bergman
Bearbetning: R. Soovik
The Prayer – Anders Ekborg & Sofia Loell
D. Foster / C. Bayer Sager / A. Testo / T. Renis
Anthem – Anders Ekborg
B. Andersson / T. Rice / B. Ulvaeus
Arr. A. Eljas
AKT 2
Brassensemble – Skottårsorkestern
Another cat: Kraken
Stråkensemble (lokala musikelever)
– Gla’låten
– Albumleaf
– Marsch
– Drowsie Maggie
Bring Him Home – Anders Ekborg
C-M. Schönberg / A. Boubil
Arr. L.E. Gudim
Gethsemane (I Only Want To Say) – Anders Ekborg
A. Lloyd Webber / T. Rice
Arr. Jerker Johansson
On & On – Sofia Loell
S. Loell
Delilah – Anders Ekborg
L. Reed / B. Mason
Bearbetning: L. Kvensler
You And I – Anders Ekborg & Sofia Loell
B. Andersson / T. Rice / B. Ulvaeus
Arr. A. Eljas
Times To Say Goodbye (extranummer) – Anders Ekborg & Sofia Loell
Anders bar svarta byxor, svart kavaj och röd-svart väst. Sofia var också svartklädd, med röd matchande halsdekoration, och jag tyckte mig se att hon framträdde i bara strumplästen! Jag kände inte till någonting om Sofia innan jag kom till konserten, men blev mycket imponerad av hennes fina röst, även om Anders var den av solisterna som gavs det största utrymmet under kvällen. Till min glädje sjöng de flera duetter tillsammans. Är det någonting som får mig att fullkomligt falla i trans är det att höra Anders sjunga på italienska, så jag behöver väl inte påpeka att jag var nöjd med låtvalet då vi både fick lyssna till The Prayer och Times To Say Goodbye! Ögonen tårades av rörelse. Det var mycket sång och lite prat, skulle man kunna säga sammanfattningsvis. Inget mellansnack och inga längre presentationer av de medverkande artisterna. Möjligen pratade kapellmästaren-dirigenten-violinisten Lars Kvensler en smula, men det var också allt. Den sistnämnde ledde även stråkensemblen i andra akten, som bestod av duktiga musikungdomar från bygden, som drillats de senaste dagarna i någon slags workshop.
Jag kan bara strö lovord över denna konsert, som var väl värd den långa resan! Oerhört nöjd steg jag på tåget hem på måndagsmorgonen, och ser nu fram emot sommaren, där jag hoppas få njuta av Anders stämma igen, i många härliga konserter, mycket gärna med en duettpartner av Sofia Loells kaliber!
Maria Nehro