Allers hösten 2017
Av: JOAKIM LÖWING
Foto: PETER ERICSSON, IBL, MARKUS GÅRDER
Anders Ekborg har lämnat de tunga åren med bland annat en skilsmässa bakom sig. Med sin nya sambo och kärlek ser han fram emot en intensiv vinter med musikalroll och ny skiva.
Skilsmässan från Lia Boysen var tung
Under några mörka år skilde sig Anders Ekborg från Lia Boysen samtidigt som hans mamma Lola gick bort i alzheimer. Men nu har skådespelaren och sångaren funnit kärleken igen, i nya sambon Lisa Lind – som han träffade under en turné på Västkusten – och han trivs med livet på nytt.
Genom åren har Anders Ekborg varit med i flera olika tv-serier och filmer – där ”Tomten är far till alla barnen” hör till de största publiksuccéerna.
Men allra mest framgångsrik har han varit på musikalscenen med huvudroller i uppsättningar som ”Kristina från Duvemåla”, ”Chess”, ”Jekyll & Hyde”, ”Evita” och ”Jesus Christ Superstar”. Eller den egna julturnén ”En stilla jul”, som i år är tillbaka för nionde året i följd.
Det var under en turné som Anders träffade Lisa Lind – som tidigare var vd för Nösunds Värdshus (som det hette då) på Orust.
– Jag kom sedan tillbaka dit de följande åren efter, och då växte vår relation. Jag föll för hennes skönhet, hennes lugn och hennes intelligens. Det var flera tunga år efter och under skilsmässan, det är nog allt jag kan och vill säga, berättar Anders.
Men han lägger snabbt till:
– Jag är lycklig igen, och det känns härligt efter den tuffa tiden.
Lisa och dottern Angelina lämnade Västkusten och flyttade till Anders hus i Nacka förra året. Där bodde Anders ensam med döttrarna Channa och Dina efter separationen från Lia Boysen 2011, skilsmässan stod klar året därpå.
(…)
– Nu är ju barnen så pass gamla att de blivit vuxna, Channa är ju 21 och Dina 19 år. Men jag hoppas att de känner att de alltid kan komma till mig om det är något de vill prata om, och att jag alltid finns där som stöd. Min egen pappa var ju väldigt frånvarande när jag var liten, det var en helt annan tid då.
Jobbig sjukdomstid
Ingen av Anders egna föräldrar lever i dag. Pappa Lars Ekborg dog i levercancer när Anders var nio år, medan mamma Lola Sjölund gick bort i alzheimer 2015.
– Det blev långdraget, hon var sjuk i över tio år. Jag började märka att allt inte stod rätt till vid ett tillfälle när vi var och handlade. Mamma hade precis plockat ner mjölk i kundvagnen och sa strax därpå att hon måste köpa mjölk också. Det är en väldigt jobbig sjukdom för anhöriga också, och först vill man inte inse att något är fel.
Han fortsätter:
– Hon fick ganska tidigt en förändrad personlighet och trodde att alla var emot henne. Lite senare började hon förirra sig i väg från bostaden. Min syster bodde tillsammans med henne och tog hand om henne, men de sista två åren var hon på ett bra demensboende i Åkersberga, Smedbygården.
Anders är besviken över hur lite alzheimer uppmärksammas – trots att det är en av våra vanligare sjukdomar – och hur de drabbade ofta hanteras av kommunerna.
– Den kommunala hanteringen var rent ut sagt bedrövligt illa skött. Det viktigaste verkade vara vem som gjort rätt eller fel och att spara pengar i stället för att fokusera på att ge mamma den bästa vården. Att det ska vara så olika i olika kommuner är märkligt. Vi fick lov att skriva mamma hos mig i Nacka för att hon till slut skulle få komma till det boende vi valt.
Efter mammans död har Anders engagerat sig som ambassadör för Alzheimerfonden.
– Har jag tid ställer jag gärna upp på välgörenhetsgalor och annat för att dra in pengar till fonden. Det är extremt viktigt att forskningen går framåt.
Jobbade som flyttkarl
(…)
Anders växte upp i Stockholm med föräldrarna och fem år äldre brodern Dan. Han hoppade av gymnasiet och jobbade en tid på en blomsterhandel i Skåne.
Därefter flyttade han till Portugal ett år och arbetade på ett växthusföretag.
När Anders återvände till Sverige igen började han jobba som resemontör för skuggningsautomatik i växthus – och reste runt i Sverige och Norge under ett par år.
Efter militärtjänstgöring blev det även en tjänst som flyttkarl innan storebror Dan och hans dåvarande flickvän Suzanne Reuter övertalade Anders, då 22, att testa skådespelaryrket.
– Jag kom in på Scenskolan i Göteborg på andra försöket. Där, och med skolans insiktsfulla arbetsmetoder, förstod jag att jag hade hittat mitt yrke i livet. Men jag får fortfarande uppleva jämförelser med Lars eller Dan i olika sammanhang. Trots att de gjort fantastiska prestationer, och jag är jättestolt över dem, är det nog lite skönt att jag också fått en annan nisch med sången.
Karl-Oskar genombrottet
Anders utbildade sig vid Teater- och operahögskolan i Göteborg och debuterade i musikalen”Zorba” på Östgötateatern 1986 under scenskolepraktiken.
År 1990 gjorde han Puck i ”En midsommarnattsdröm” på Backa teater.
Föreställningen sändes på SVT, och efter att ha uppmärksammats där fick han jobb på Kungliga dramatiska teatern.
Men det stora genombrottet kom som Karl Oskar i ”Kristina från Duvemåla” 1995.
– Vi spelade för utsålda hus i nästan 4,5 år. Det var fantastiskt roligt. Att spela musikteater är den största utmaningen tycker jag, att brista ut i sång innebär just det – att man måste sjunga för att inte brista. Det kräver en helt annorlunda laddning än film- och talteater. Skulle jag plocka fram de två mest minnesvärda roller jag gjort är det Karl Oskar och titelrollen i ”Jekyll & Hyde”.
Under hösten och början av vintern är Anders aktuell i Riksteaterns turnerande musikal ”Bläck eller blod” – där han agerar tillsammans med Lina Englund.
– Den utspelar sig 1789, då Gustav III skräms av den franska revolutionen. Han drar in tryckfriheten och gör sig enväldig, vilket får den rasande adeln att kräva republik. Förvisad till sitt slott i Skåne gör min rollfigur – den upproriske baronen Rutger Macklean – sin egen svenska revolution då medeltida livegenskap byts mot skolor och modernt jordbruk.
(…)
Gillar att snickra
I en intervju för flera år sedan sa Anders att han skulle vara väldigt försiktig med att uppmuntra döttrarna att bli skådespelare eller artister. Men båda har utbildat sig inom musik och sång.
– Man försöker skydda dem. Det är viktigt att inse vad som krävs för att lyckas. Det var också därför jag drog mig för att börja i den här branschen. Det är en oerhörd press och ett konstant tryck. Särskilt om man är frilans.
För att varva ner och koppla av spelar han gärna golf (har fyra i handikapp) eller snickrar. Anders har renoverat en hel del i sitt hus.
– Nu när barnen är vuxna finns mer tid till egna aktiviteter. Både jag och Lisa tycker mycket om att resa tillsammans också. När det gäller snickrandet har jag inte tummen mitt i handen. Men man kan inte säga att jag har gröna fingrar, skrattar han. När jag jobbade med växter förr kunde jag ta hand om kanske 10 000, men jag tröttnade på det.
Men att stå på scen är fortfarande lika roligt – och många är nog glada över att Anders Ekborg inte slutar med det.
(Hela recensionen återges inte av upphovsrättsliga skäl)