Spänningen var stor då jag tidig lördagsmorgon tog T-banan in till Stockholms Central för att möta Helena, mitt ressällskap till konserten i Långared. Vid middagstid var vi framme i Göteborg, där vi checkade in på trevliga Grand Hotel Opera. Nästan omedelbart gav vi oss ut på “sightseeing” eftersom Helena aldrig tidigare besökt Göteborg. Men uppriktigt sagt var nog inte jag rätt person att visa henne stan, för rundturen inskränkte sig till en shoppingtur i Nordstan och en promenad längs Avenyn, med ett långt besök på Pocket Shop! Så småningom landade vi på en trevlig restaurang, där vi tillbringade en bra stund av eftermiddagen, innan vi återevände till vårt hotell för att göra oss i ordning inför kvällen.
Kvart i fem mötte Agneta upp med bil vid parkeringen utanför Nils Ericson-terminalen. En sådan otrolig tur att hon också skulle åka på konserten, och hade möjlighet att skjutsa oss! Annars hade besöket i Långared med all säkerhet blivit en både långdragen och kostsam historia, med taxi till och från Alvesta. Nu gick hela resan på en timme, trots viss tveksamhet om vägvalet vid ett par tillfällen. De nio kilometrarna mellan Alvesta och Långared kändes det stundvis som om vi körde i en säck! Det var kolsvart ute och belysningen obefintlig, förutom från glest utspridda villor. Då vi körde in i lilla Långared var det första vi fick syn på en oväntat stor och vacker kyrka. Ingen av oss visste var Albert Hall låg, men som tur var stod en parkeringsvakt strategiskt utplacerad i en korsning och vinkade oss åt rätt håll. Den stora rödmålade Albert Hall låg i anslutning till en skola, och förutom konserter utnyttjades den till allehanda idrottsrelaterade aktiviteter, utställningar och mycket annat.
Vi var långt ifrån först, men bakom oss ringlade kön ännu längre då vi en stund senare släpptes in. Agneta, som redan hade biljett, gick ner för att skaffa platser åt oss, medan Helena och jag hämtade ut de reserverade biljetter som låg och väntade på oss i kassan. Agneta försåg oss med utmärkta sittplatser på rad 3 även om det alltid är lite besvärligt att få bra fotoläge i den här typen av “platta” lokaler, utan någon som helst nivåskillnad mellan bänkraderna.
Konserten var indelad i tre akter, men utan paus emellan. Anledningen till det var bl.a. att man istället satsat på mingel med tilltugg efter evenemangets slut, och ville att så många som möjligt skulle stanna på det. Charmiga pojkbandet JTR inledde kvällen, och vi fick veta att detta var derar första framträdande för en större publik (ca 1 100 personer). De sjöng i stämmor som förde mina tankar till Backstreet Boys. Helt klart har de potential att gå långt med rätt matchning och rätt låtar, inte minst bland tjejer i åldersgruppen 7-17 år! Dessa låtar framförde JTR:
Come Baby Take A Ride With Me (reservation för titeln)
Solve it
Thinking About You
Touch Down
I´m In Love
Därefter följde Moa Lignell, som för mig bara varit ett namn tidigare, och som jag visste hade medverkat i Idol. Vid sin sida hade hon en musiker som jag tyvärr inte antecknade namnet på, men som eventuellt kan ha varit Peter Morén. De framförde låtar från Moas debutalbum Different Path. Låttitlarna nämndes tyvärr inte vid namn, frånsett en av dem, som Moa skrivit själv; Home Tonight.
Till slut var det så dags för kvällens stora höjdpunkt: Anders, tillsammans med Bengt Magnusson och husbandet! Anders var för kvällen klädd i röd skjorta och svart kavaj och Bengt i mångfärgad snygg skjorta. Deras repertoar vållade mig inga bekymmer, och dessa låtar fick vi lyssna till:
Ut mot ett hav
Intill
Fragile
Turning tables
Lagrima / Recuerdos de la Alhambra (gitarrsolo av Bengt)
Allting som hon gör
Irländsk ballad i julskrud
Anthem
O helga natt
Fields Of Gold (duett med Moa Lignell)
Den avslutande duetten var kvällens höjdpunkt för mig, som älskar duetter över allt annat! I synnerhet i nya, lite oväntade, konstellationer. Fields of Gold är dessutom en av mina absoluta favoritlåtar, dit även Allting som hon gör, Anthem och O helga natt hör. Agneta satt mellan Helena och mig, som båda fotograferade flitigt, men hon beklagade sig inte. Efteråt var publiken välkommen fram till de långa bord som ställts upp längs väggarna, där dryck och påsar stod uppdukade. Vi försåg oss med varsitt glas cider och varsin påse, som visade sig innehålla en nedpackad “ostbricka” med goda tillbehör. En något oväntad men, men mycket praktisk idé!
Där vi slagit oss ned på några stolar för att äta såg vi Anders lämna konsertlokalen med snabba steg. Någon skivförsäljning var det inte denna kväll. Gustav Hedelund, ljudteknikern, hann vi däremot växla några ord med, och försökte förhöra oss lite grand om det var någonting på gång till sommaren. Ingenting var bestämt ännu fick vi veta, men hans ansiktsuttryck tolkade både Helena och jag på ett helt annat sätt, som gjorde oss hoppfulla till sinnes!!
Sedan hoppade vi in i bilen igen, och återvände till Göteborg, mycket nöjda med vår kväll. Vi tackade Agneta så jättemycket för skjutsen och konstaterade att det med största sannolikhet skulle bli fler gemensamma evenemang framöver!
Maria Nehro