Askersund 120705
I torsdags bar det av på sommarturné! Konsert i Sommarkväll hade haft premiär redan ett par dagar tidigare, i Hällestads kyrka i Finspång, men Madelaine & jag hade enats om att ansluta till turnén vid konsert nr 2. Vid halv tolv hoppade jag av bussen i Askersund, som jag till min förvåning upptäckte var en riktigt trevlig liten stad, belägen vid Vätterns nordligaste spets.
Solen gassade då jag släpade iväg min för varje år alltmer skrymmande packning mot Garvaregården B&B; en litet och mysigt boende och café. Någon timme senare tog jag en promenad upp till busstationen igen för att möta Madelaine. Under eftermiddagen såg vi oss omkring i stan, och fikade på ett av de många caféerna. Vi gick även en sväng förbi kyrkan för att kolla var kvällens konsert skulle äga rum. En kall vind passerade genom vår själ då vi för ett kort ögonblick såg ett spöke från det förgångna skymta förbi.
Ett par timmar senare åt vi middag på en restaurang precis vid vattnet. Jag valde sik med romsås ur menyn, vilket lät väldigt gott men blev en stor besvikelse eftersom anrättningen var fylld av ben. Därefter gick vi den kortsa sträckan över bron till den vackra Landskyrkan.
Den här kvällen hade arrangören lovat reservera platser åt oss, varför vi inte behövde göra oss någon brådska eller stå i kö. Istället kunde vi glida in någon halvtimme efter insläpp, och väntan blev inte så dryg. Biljetten togs emot av en tonårstjej som vid första anblicken såg ut som Anders dotter Channa, men då vi satt oss blev vi ändå tveksamma. Var det verkligen Channa? Var inte hon längre sist vi såg henne? Var det kanske den yngre systern Dina istället? Så lika de är!? Som tur var fick frågan sitt svar lite senare under kvällen.
Våra sittplatser var belägna längst ut på fjärde bänkraden och jag förberedde kameran för kvällens övningar. Madelaine åttog sig hjälpsamt att anteckna låtlistan. Då Anders och hans musiker Bengt Magnusson & Johan Landqvist steg upp på scenen inleddde de med den outsägligt vackra Här är gudagott att vara, och därefter fick vi lyssna till:
En borde inte sova
Två
Så skimrande var aldrig havet
Intill
Turning tables
Somliga går i trasiga skor
You´re Always Here (duett med Caroline Larsson)
Over the Rainbow (Caroline)
Penny To My Name (Caroline)
I Do Believe
I Come Unarmed
Gräsänkling Blues
Fields Of Gold (med Caroline)
Fallen So Hard (Caroline)
Nocturne (gitarrsolo av Bengt)
Kristallen den fina
Something´s Coming
Stanna
Allting som hon gör
Där jag ville vara
From This Moment On (duett med Caroline)
Somewhere
The Prayer
Anthem
Inför I Do Believe skingrades vår undran då Anders bjöd upp Channa på scenen, som sedan körade bakom honom under ett par låtar från senaste CD:n Painted Dreams. Otroligt roligt och överraskande!!
Över huvud taget var det spännande och kul med så många nyheter i programmet. Vi kunde inte påminna oss att vi hört Anders sjunga ur West Side Story tidigare, åtminstone inte dessa låtar, och tyckte även mycket om den nya duetten med Caroline; From This Moment On. Också Carolines helt nyskrivna låt Fallen So Hard var riktigt, riktigft bra. Möjligen saknade vi ett par låtar från spelningen med bandet på Nösund förra helgen, t.ex. Border Song, som gärna hade fått vara med även nu.
Anders bar ljusa byxor, vit skjorta och den guldgula sommarvästen som vi inte såg till under förra året, och därför trodde hade förpassats till de sälla jaktmarkerna efter lång och trogen tjänst. Efteråt var det signering, men vi trängdes inte där, utan vände tillbaka över bron och avslutade kvällen med ett glas vin, på samma ställe där vi ätit middag, och pratade om allt vi upplevt genom åren, efter att vi börjat följas åt på Anders konserter.
Hjo 6 juli
Morgonen därpå åt vi en god frukost på den lilla innergården och sedan var det dags att ta bussen tillbaka till Hallsberg för vidare transport till Skövde. Kvällens konsert skulle äga rum i Hjo, men där hade vi inte hittat något boende, vilket vi löste genom att övernatta i Skövde, och ta bussen fram och tillbaka istället.
Efter att ha checkat in på Clarion Collection Hotel Majoren träffades vi för en tidig middag på italiensk restaurang, och kl 18.30 hoppade vi på Västtrafikbussen till Hjo. Vid det laget öste regnet ner, man kan utan överdrift kalla det skyfall, och vi undrade i vårt stilla sinne hur kvällen skulle sluta.
Som tur var hann regnet passera under den 40 minuter långa bussresan. Från busstationen i Hjo gick vi direkt till kyrkan, där vi försåg oss med platser allra längst fram. Programmet var detsamma som i Askersund, och konserten minst lika bra!
Channa medverkade också denna kväll, och då vi förhörde oss lite närmare om saken visade det sig att hon deltog i de tre första konserterna under turnén. Detta var alltså hennes sista kväll. Vi tyckte vi hade haft en otrolig tur som av endast tre konserter lyckats pricka in två! Glädjande nog lät det som att samarbetet med Anders skulle komma att fortsätta i framtiden, och jag kunde inte låta bli att flika in ett litet önskåmål om en gemensam duett, då vi stannade till en stund vid signeringsbordet efter konsertens slut.
Därefter hade vi nästan två timmar att slå ihjäl innan vår buss tillbaka till Skövde skulle avgå. Vi letade på måfå efter ett öppet ställe. Hittade ett precis vid vattnet, där vi i sista minuten lyckades få varsin Toast Skagen, trots att köket egentligen var stängt. Till detta hann vi avnuta hela två glas vin, och det som jag fruktat skulle bli två ganska långdragna timmar svishade förbi med blixtens hastighet, och kom att bli en riktigt trevlig stund!
Imorse åt vi en sen frukost, och har därefter spenderat en ledig dag här i Skövde. Ikväll har vi utnyttjat den buffé som gratis ingår på hotellet där vi bor, och den var riktigt god. Därefter gjorde vi stan osäker en stund. Imorgon drar turnén vidare till Ulricehamn, och vi med den…
Ulricehamn 8 juli
Under förmiddagen checkade vi ut från prisvärda Hotel Majoren för att ta tåget till Falkölping, där vi bytte till buss inför den avslutande sträckan till Ulricehamn. Efter några minuters färd stannade plötsligt tåget, och stod stilla en bra stund. Högtalarsystemet hade sett sina bästa dagar, så vi uppfattade aldrig orsaken, och tittade bekymrat på klockan då vi endast hade 12 minuter tillgodo i Falköping. Väl framme satte vi högsta fart mot bussen – och hann! Att tillbringa flera timmar med all packning på Resecentrum i Falköping hade inte varit någon höjdare.
Vid middagstid var vi framme i ett regnigt Ulricehamn. Trots att vi visste att hotellet skulle ligga någonstans i närheten av busstationen kunde vi inte hitta det! Efter att ha ringt och rådfrågat hotellreceptionisten visade det sig att vi irrat iväg alltför långt, och fick vända tillbaka ett par kvarter.
Rummen var stora och utsikten över sjön Åsunden betagande! Jag tyckte att vi haft fantastisk tur med de orter vi hittills besökt under turnén, då alla tre har visat sig vara väldigt mysiga och vackert belägna vid vattnet.
Under eftermiddagen åt vi en gemensam middag på kinarestaurang och halv sju blev vi upphämtade av Ulricehamns Taxi för färd till Tvärreds kyrka en dryg mil utanför stan. I normala fall då jag är på resande fot tänker jag aldrig på pengar, eller att det skulle vara dyrt att åka omkring så här, men taxiresor är ett undantag. Där tycker jag att man betalar alldeles för mycket för korta sträckor, vilket inte känns prisvärt! Nåväl, fram kom vi i alla fall, i mycket god tid, och hann ta en promenad runt den oerhört vackra gamla kyrkan, som har sina anor så långt tillbaka som på 1100-talet, men i sin nuvarande skepnad existerat sedan 1854.
Även denna kväll lyckades vi få platser längst fram. De två främsta bänkraderna var lustigt nog vända mot varandra, men trots att konserten var mycket välbesökt var det naturligtvis ingen som ville sitta med ryggen mot altarringen, så på den bänken kunde man lägga ifrån sig jacka, väska och kamera.
Det blev en härlig konsertkväll med entusiastisk publik! Små förändringar hade nog gjorts i arrangemangen. I En borde inte sova såg vi tydligt hur Bengt och Johan Landqvist utbytte menande blickar med varandra, som möjligen tydde på art Anders sjöng helt utan ackompanjemang i inledningen. Till vår glädje bar Anders denna kväll rosa skjorta – och ingen väst! Verkligen snyggt. Önskade att vi kunnat telepatera detta till honom på något vis, men kom fram till att han visserligen alltid verkar intresserad av att höra vad vi tycker om själva konserten, men att det knappast inbegriper våra åsikter om hans klädval!
Värdesatte mycket de låtar där Anders och Caroline växelsjöng, exempelvis i I Come Unarmed och Fields of Gold. Johan Landqvist kraftfulla spel gjorde sitt till. En eloge vill jag även ge till ljudet och den vackra ljussättningen. Anders presenterar vid varje konsert, mycket välförtjänt, “den fjärde bandmedlemnmen”; Gustav Hedelund.
Eftersom vi skulle lämna Ulricehamn tidigt nästa förmiddag blev det ingen sen kväll, utan vi skildes åt då taxin tagit oss tillbaka till Hotel Bogösund efter en mycket lyckad konsert.
Falkenberg 9 juli
Efter frukost morgonen därpå var det dags att ta avsked av Madelaine, som skulle återvända hem. Själv fortsatte jag med buss och tåg till härliga sommarstaden Falkenberg. Tyckte att jag såg påfallande många kor längs vägen, en tanke som föresvävat mig även vid tidigare bussresor under veckan. Det måste vara flera år sedan jag såg så mycket kor sist, i Stockholms innerstad syns de inte till särskilt ofta…
Resan tog nästan fem timmar, varav hälften bestod av väntetid. Då jag drog iväg med mitt baggage mot mysiga Pallas Hotell, inrymt i en villa nära den gamla järnvägen, regnade det lätt. Checkade in i samma rum som förra året, vilket kändes hemtrevligt. Drog mig till minnes den underbara skaldjurspastan på Källaren Laxen, som jag avnjöt förra året, och det fick bli min middag även denna eftermiddag, med ett glas vitt vin till.
Strax före sju blev jag upphämtad av Christina och hennes föräldrar, och så bar det av till Vinbergs kyrka strax utanför stan; ännu en mycket vacker gammal kyrka, där kvällens konsert skulle hållas. Vi tyckte att vi var väldigt tidigt ute, men redan var många bänkrader fyllda i kyrkan, och en timme senare var det helt fullt, konserten var sedan länge utsåld.
Christina och jag förärades platser på en av de reserverade bänkarna, men avancerade en stund senare till en rad stolar allra längst fram. Insåg att jag glömt kameran på hotellet, men det gjorde å andra sidan att jag kunde koppla av bättre och njuta av musiken. Allt var sig i det stora hela likt, men en mindre ändring i låtordningen lade jag märke till. Anders bar åter vit skjorta och sin guldgula väst, och Caroline rosa linne och trasiga jeans.
Som vanligt föll jag nästan i trans av de underbara duetterna, inte minst The Prayer. De hade med glädje fått fortsätta att sjunga på italienska för mig hela natten… Men även resten av programmet kändes som en perfekt sommarmix.
Efteråt köpte jag en CD att ge bort i present, Christina fick en liten affisch signerad och innan vi hann bli upplockade av Christinas föräldrar för bilfärd tillbaka ifrån kyrkan såg vi Anders med musiker och respektive ge sig iväg till en väntande middag på sitt hotell. Alla hade sina väskor med sig, så de hade tydligen inte hunnit checka in före konserten.
Nu drar jag vidare mot nya öden och äventyr – närmare bestämt i Varberg. Men jag känner stor tacksamhet över de upplevelser den senaste veckan givit mig. Att Sverige är vackert visste jag redan, men att följa några av Sveriges främsta artister på turné fick landskapet att skimra! Och ännu en gång får jag lyckligtvis uppleva Konsert i Sommarkväll; vid turnéavslutningen i Norrtälje den 29 juli.
Norrtälje 29 juli
Efter en stressig eftermiddag skyndade jag iväg mot Tekniska Högskolan, där jag stämt möte med Tina och hennes mamma Steffi, för gemensam bussresa till Norrtälje. På T-banan slogs det mig plötsligt att jag glömt kameran! Vilken tur att det var just Tina som skulle göra mig sällskap den här gången, för hon är en riktig proffsfotograf och hade lovat att dela med sig av sina bilder till Anders webb- och Facebooksida.
Då jag var sent ute hann jag inte uppsöka någon blomsteraffär, utan tvingades, för första gången någonsin, köpa blommor till Anders på Pressbyrån! Som tur var hade de fått in förhållandevis stora och snygga buketter denna dag.
Vi såg kyrktornet så snart vi klev av bussen, och tyckte att vi var ute i god tid då vi var framme redan en hel timme innan konserten skulle börja. Men kön var förvånansvärt lång och vi hamnade inte alls så långt fram som vi räknat med. Strax därpå ringlade kön ut på trottoaren, och en bra bit till. Hälsade på Annette och Helén som hade sina platser en bit bakom oss.
Närmare halv åtta släpptes vi in i kyrkan. Jag hade – för första gången någonsin – lyckats slarva bort min biljett, men som tur var stod turnéledaren Lasse i entrén och var vänlig nog att släppa in mig ändå. Gräsligt pinsamt!
Vi lyckades trots allt få platser på andra bänk, vilket vi var nöjda med. Vi såg flera bekanta ansikten i publiken, turnéavslutningen till ära. Alla konserter jag upplevt i sommar har varit fantastiska, men jag undrar om inte detta var den bästa av dem alla! Anders & Caroline sjöng så att jag rös och ögonen tårades, och även musikerna gav sitt yttersta. Anders sjöng “Stanna” med en inlevelse som saknade motstycke, och kommer för mig alltid att vara den ende och äkta Karl-Oskar, oavsett vilka grandiosa operasångare man får för sig att ersätta honom med!
Till vår glädje var Channa kvällens andra gästartist, precis som under turnéns tre första konserter. I applådtacket då blommorna delades ut hade man tydligen glömt att räkna med henne, så lite förvånat kunde vi se hur hon fick våra blommor i famnen, som vi köpt åt Anders! Det gjorde naturligtvis ingenting, blommorna stannade ju ändå inom familjen, men kanske blev hon lite brydd av kortet vi skrivit, med varsin personlig hälsning till Anders själv.
Efter konserten skyndade Anders, Bengt och Channa ut till signeringsbordet, där skivförsäljningen tog vid. Vi ställde oss sist i kön. Några skivor behövde vi inte köpa denna kväll, men vi ville tacka dem ordentligt, och fråga ifall några affischer fanns att få, vilket vi fått med oss som minne från tidigare turnéer. Därefter tog vi bussen hem i den sena timmen, trötta men oerhört nöjda! Möjligen bortsett från Tinas mamma, som tyckt att volymen varit lite för hög. Längtar redan till julen, när det bär av ut på vägarna igen…
Maria Nehro