Det är någonting särskilt med Nösunds Värdshus; dit längtar vi alldeles extra mycket vid varje turné, och så även i år! Då vi ändå reser den långa, och för oss som inte är bilburna, ganska omständiga vägen till Nösund, passar Madelaine och jag ofta på att stanna båda konsertkvällarna, för att hinna koppla av och njuta ordentligt. Den här gången hade vi t.o.m. önskat oss vilka rum vi ville ha, på övervåningen i Strandgården, med vacker utsikt över havet.
Efter ca 8 timmars resa hoppade vi av bussen utanför värdshuset vid halv tre i fredags eftermiddag. Vi checkade in och tog det lugnt ett par timmar, innan vi träffades på Madelaines rum för en förfest i all enkelhet, innan vi gick in till supén i huvudbyggnaden strax efter sju. Vi blev visade till bästa tänkbara platser framför scenen, och fick den lite äldre rutinerade servitris vi lärt oss uppskatta så mycket vid tidigare besök, eftersom hon verkligen kan sitt jobb. Plötsligt stod en välkomstdrink av vaniljvodka och lime framför oss, och vi såg en smula misstroget på varandra: Var kom den ifrån, och vad skulle den komma att kosta oss, för den hade vi ju inte beställt!? Men då lutade sig servitrisen fram och sade lågt: “Någonting ska ni väl ha för att ni kommer hit så ofta!” Strax därpå kom turnéledaren Lasse och tog oss i hand mycket artigt, och vi kände oss lite grand som VIP-gäster, en inte helt oäven känsla!
Maten kom raskt på bordet och onödiga glas plockades bort. På Nösund drabbas vi ofta av ett visst administrativt strul kring själva bokningen, och hur många vi ska vara vid bordet de olika kvällarna, men maten kunde inte smaka bättre, den är utsökt! Denna kväll bestod menyn av rökt renstek och sveciaostpaj med goda tillbehör som förrätt, linsbakad kummelrygg till varmrätt och en vackert dekorerad creme brülée med hallonsorbet till dessert.
Vid nio började konserten. Programmet skilde sig åt en smula från Sundsvall tidigare i veckan. Anders recitation av Förklädd Gud samt Han som vunnit allt och I Believe utgick. Tillkom gjorde Karl-Bertil Jonsson 14 år, som jag aldrig hört Anders sjunga live tidigare, och en improvisation kring Schuberts Marche Militaire av den exellente pianisten Stefan Nilsson. Honom önskar jag att de skriver livstidskontrakt med omgående, så att vi får njuta av honom under fler turnéer!! Ett par timmar senare kunde vi mycket nöjda återvända till våra rum.
Morgonen därpå åt vi en sen frukost, och sedan ägnade jag mig åt diverse uppdateringar av de webbsidor jag administrerar. Vid middagstid anlände Anna och Gunvor för att uppleva lördagskvällens konsert tillsammans med oss. Eftersom deras rum inte var klart för incheckning upplät jag mitt eget till dem innan det var dags för en gemensam lunch. Värdshusets lunchbuffét, som ingår i priset, brukar innehålla ett välfyllt salladsbord, gott bröd, en soppa och någon enklare varmrätt. Broccolisoppan kunde varit varmare, men smakade gudomligt. Misstänker dock att jag blev dålig av den, för till kvällen ville den riktiga aptiten inte infinna sig, och det enda vinglas jag beställde in tog jag bara någon klunk ur, och gav bort resten. Förrätten och desserten slank dock ned utan problem, liksom fördrinken, som vi med viss förundran konstaterade att vi bjöds på även denna kväll! Nu baserad på jubileumschampagne.
Den här kvällen hade vi en yngre servitris, mycket rar men inte alls lika rapp och erfaren som den vi haft kvällen innan. Inga glas bars undan, vi fick vänta länge på vår mat och vi erbjöds inget kaffe trots att koppar stod framdukade på bordet. Själva kondserten var dock minst lika bra som på fredagen! Trots många höjdpunkter var You Raise Me Up den stora favoriten, som Anders stämde upp i med sin fulla kraft. Makalöst bra! Med fin text.
Efteråt lämnade vi en present till Anders; bl.a. bestående av en fotobok från sommarturnén. Tyvärr hann vi inte prata så mycket med honom eftersom andra människor trängde på, men en snabb fråga om hans planer för nästa år fick jag ur mig. Planerna visade sig dock vara hemliga ännu så länge, fram till januari. Ångrade nästan att jag frågat, för nu blev vi ju ännu mer nyfikna än vi varit tidigare!!
Söndagsförmiddagen åt vi extra sen frukost. Sedan var det dags att lämna Nösund för denna gång. Utcheckningen gick ovanligt smidigt och allt som skrivits upp på rummen stämde perfekt. Ja, bortsett från att ingen av oss behövde betala för lunchvinet. Jag vet inte ifall det var ett misstag, eller ifall även dryck ingår i lunchen, vi utredde aldrig det. Madelaine och jag passade även på attt boka in nästa Nösundsbesök innan vi åkte hem; två kvällar med Helen Sjöholm i juli!
Men innan dess återstår fler stämningsfulla En Stilla Jul-konserter, och den hemlighet vi inväntar med stor spänning nästa år!
Maria Nehro