Sommarturné! Hur mycket hade jag inte sett fram emot den!? Att få träffa vännerna, lyssna till Anders, Caroline och deras förnämliga musiker, äta och dricka gott och få tid att umgås i lugn och ro! Och nu var det äntligen dags…
I onsdags morse skulle mitt tåg ha avgått kl 08.10 från Stockholms Central, men ett trasigt pendeltåg stoppade all tågtrafik under en timmes tid. Jag hann bli ordentligt orolig innan vi äntligen kom iväg, och undrade ifall jag över huvud taget skulle hinna fram till konserten i tid! Drog en lättnadens suck då jag förstod att jag bara skulle ankomma Båstad en timme senare än planerat. Väl framme checkade jag in på Pensionat Enehäll, strax intill vännerna Anna och Madelaine, som redan kommit.
Pensionatet, som egentligen inte hade någon serveringstid just då, ordnade varsin smörgås och ett glas vitt vin åt oss, som vi avnjöt på deras altan. Vid femtiden hade vi stämt möte på nytt. Vi promenerade i sakta mak uppför huvudgatan mot Maria Kyrka, och hittade till slut en restaurang som föll oss i smaken, där vi åt en god middag innan det var dags att ansluta sig till kön utanför kyrkan. Vi var långt ifrån först i kön, men eftersom många drar sig för att sitta allra längst fram fick vi ändå perfekta platser på första bänk.
Vi var mycket spända på vad vi skulle få höra, och gissade på någonting liknande förra årets turné. Men det var ett helt nytt program som presenterades, med flera låtar som vi aldrig hört Anders sjunga tidigare, eller bara vid enstaka tillfällen! Även Bengt spelade ett stycke vi aldrig hört honom spela förut. Till och med Anders klädsel var ny! Han bar inte sin traditionella guldgula sommarväst, utan ett par ljusa byxor och rosa skjorta – helt utan väst! Det gjorde verkligen intryck på oss. Anders Lundqvist var också betydligt ljusare klädd än vanligt. Bengt bar ljusa byxor och mönstrad skjorta, och Caroline svarta tights och en kort rutig klänning i rött och svart.
Detta fick vi lyssna till under premiärkvällen, nedtecknat av Anna:
En vänlig grönskas rika dräkt
Nu har jag fått den jag vill ha
Så skimrande var aldrig havet
Ut mot ett hav
Där jag ville vara
Jaktivisa
Vinden i min själ
No One Has To Hurt
Trasiga skor – Caroline Larsson & Anders Ekborg
You’re Always Here – Caroline Larsson & Anders Ekborg
Sweet Elaine – Caroline Larsson
A Dice – Caroline Larsson
I´ll Never Dreamed You´d Leave In Summer
När du blir ful och grå
Gammal fäbodpsalm
Om jag hade allt
Har visor något värde? – Dikt av Cornelis som Anders läste
Cecilia Lind
The Water Is Wide – Caroline Larsson
Du är den ende – gitarrsolo av Bengt Magnusson
Kristallen den fina
Bring Him Home
Stanna
The Prayer – Caroline Larsson & Anders Ekborg
Medan Anna skrev låtlistan koncentrerade jag mig på att fotografera. Inte under alla låtar, men några stycken.
Naturligtvis avslutades kvällen med stående ovationer, och efteråt tog Anders och arrangören Lasse plats bakom signeringsbordet där Anders och Carolines skivor såldes. Vi tackade för den fina konserten och lämnade fram en present som Madelaine köpt från oss allihop under eftermiddagen. Jag passade på att köpa ett exemplar av Carolines skiva, vilket jag inte gjort tidigare, men tyckte att det hade varit roligt att också få den signerad. Så den fick följa med även kvällen därpå.
Då vi kom tillbaka till pensionatet var vi trötta allihop, och ganska tidigt skulle vi upp morgonen därpå för att åka vidare, så då skildes vi åt och gick och lade oss.
Torsdagsmorgonen möttes vi för frukost vid halv åtta. Sedan tog Madelaine och jag bussen till Laholm medan Anna fortsatte till Kristianstad. Bussresan tog 35-40 minuter och vi var tidigt på plats på Stadshotellet. Som tur var stod rummen klara åt oss så att vi kunde checka in. Stadshotellet i Laholm är mycket speciellt, och väl värt ett besök! Varje rum har designats och tillägnats ett visst decennium. Madelaine bodde i 30-talsrummet och själv bodde jag i Moderna rummet, anno 2005. Båda rummen var stora och rymliga, och tidstypiskt möblerade.
Eftermiddagen ägnade jag åt diverse pyssel vid datorn, frånsett en fika med Madelaine vid lunchtid. Solen gassade in genom fönstren så det både blev olidligt varmt och svårt att se ordentligt på bildskärmen. Med påföljd att jag satt bakom neddragna rullgardiner och jobbade i det fina sommarvädret… Vid femtiden möttes vi på nytt för att äta middag tillsammans på en thailändsk restaurang vid Stortorget. Sedan kom en taxi och hämtade oss, och lämnade av oss vid Ränneslövs Kyrka några kilometer utanför Laholm vid sjutiden på kvällen. Den här gången hade vi inte så många framför oss i kön, men desto fler bakom oss. Vi gled in på första bänk, men trots det utmärkta fotoläget fotograferade jag ingenting, eftersom jag kände att tillräckligt många bilder blivit tagna i Båstad kvällen före.
Det soliga vädret var nu som bortblåst. Framåt sena eftermiddagen hade det mulnat på och blåst upp ordentligt, och regnet hängde i luften! Programmet var identiskt förutom i slutskedet, då Bring Him Home byttes ut mot Anthem. Att först få höra The Prayer (få saker gör mig så knäsvag som att höra Anders sjunga på italienska!!) och därefter den storslagna Anthem utgjorde för mig en oslagbar final. Just då önskade jag mig inte mycket mer av livet…
Även denna kväll var det signering. Madelaine och jag började med att gå fram till Caroline, som plockade ihop utrustning framme vid podiet, och tacka för den fina konserten. Jag frågade ifall det fanns möjlighet att få skivan signerad, som jag köpt kvällen innan, varvid hon gick fram till Anders bord och lånade en bra penna av honom. Även Caroline hade gjort ett mycket starkt intryck på oss under kvällen, både i sina solonummer och i de fantastiskt vackra duetterna! Eftersom vi hade en stund på oss innan taxin skulle gå passade vi även på att få varsin biljett signerad av Anders, och att prata några ord med honom.
Av bara farten berömde vi både konsertprogrammet och hans klädsel. Nämnde några låtar som vi tyckt alldeles extra mycket om, i mitt fall den kraftfulla Där jag ville vara ur Chess och Trasiga skor, som var en av mina favoriter under Ett Musikaliskt Möte i våras. Blev oerhört glad att de tagit den med sig till turnén! Men strax drabbades jag av dåligt samvete! Tänk om han trodde att vi inte uppskattade resten av programmet!? Men det gjorde vi naturligtvis, de låtar vi nämnde var ju bara ett par exempel på sådant vi tyckt mycket om!
Förra sommaren besökte jag Laholm tillsammans med Anna. Då lyckades vi utverka varsin signerad turnéaffisch i mindre format. Därför frågade jag arrangören Lasse om affischer även i år, eftersom jag tänkte att det kunde vara ett roligt minne från turnén. Men den här gången fick vi affischer i storformat! Det var verkligen jättekul – om än något besvärligare att få med sig i packningen.
Tillbaka på hotellet skildes vi åt ganska snart, trötta även denna kväll. Och idag på förmiddagen for vi vidare åt varsitt håll, men lär med all säkerhet mötas snart igen, för nya äventyr…
Maria Nehro