En konsert på hemma-plan!? Det är man verkligen inte bort-skämd med, så det tog inte många sekunder att boka biljett till Nacka Musik-klassers Nationaldag! Men jag hade inte mer än hämtat ut biljetten så började tvivlet att gnaga. Var det här en så värst lyckad idé egentligen? Ville Anders verkligen ha sina trogna fans så nära inpå sitt hem, och sina barns skola? Drog en lättnadens suck när det visade sig att även Julia skulle gå. Nu var vi åtminstone två… Så småningom anmälde även Petra intresse, en tjej som jag fått kontakt med via Facebook, men aldrig träffat i verkliga livet tidigare. Jag hjälpte henne med biljettbokningen och vi bestämde att mötas vid Slussen klockan tre i söndags. Lite försenad efter ett kortare stopp i T-banetrafiken skyndade jag nedför trapporna till Slussens bussterminal. Petra kom genast emot mig och hälsade. Vi hade haft SMS-kontakt på vägen dit och berättat hur vi var klädda, för att lättare känna igen varandra. Nu saknades bara Julia. Skickade ett SMS även till henne, men hann knappt skicka iväg det innan hon stod framför oss!
Så hoppade vi på tåget mot Nacka. Ingen av oss hade åkt Saltsjöbanan tidigare, så vi var uppmärksamma på var vi stannade för att komma av vid rätt station. Där spred sig viss förvirring innan vi fick in den rätta färdriktningen och upptäckte att det faktiskt var väldigt bra skyltat, annars tror jag aldrig att vi hittat fram! Ovanför entrén stod det Nacka Aula, och då förstod vi att vi kommit rätt. Vi klev in och förbi biljettförsäljningsbordet, såg oss omkring och konstaterade att vi kände oss ganska malplacerade alla tre i denna skolaula. Alla andra verkade känna varandra, och vårt sjätte sinne sade oss att det var väldigt många föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar och skolkamrater på plats. Men vi hade i alla fall varandra. Plötsligt kom Annette fram tillsammans med sin väninna. De hade inte heller kunnat motstå denna konsert som gavs på så nära håll. Då klockan närmade sig fyra gick vi in och tog plats. Trots att jag inte gjort någon gemensam biljettbokning med Julia eller Petra hamnade vi relativt nära varandra på raderna 4-6. När jag väl slagit mig ned på min plats försvann nojorna i mängden av andra besökare, och biljetterna hade vi ju faktiskt bokat via Ticnet.
Det var klasserna 8 Ma och 8 Mi som medverkade under konserten, under ledning av lärarna Daniel och Johan. Konfrencierer var Elina, Marcus och Hanna, som parodierade medlemmar av kungafamiljen vid presentationen av låtarna. De började med att räkna upp några ordningsregler som publiken måste följa. – Nu kommer de att säga att man inte får fotografera, tänker jag förskräckt! Och jag som så gärna ville ta några bilder till fansiten… Men de nöjde sig med att påpeka att publiken inte fick röka i aulan, och inte lämna kvar skräp efter sig, och jag pustade lättad ut. Det var en fantastisk konsert vi kom att få höra, med oerhört duktiga musikelever, och så här såg programmet ut:
Route 66
Heaven Mikaela Pååg & Fanny Holm Bielke
Beautiful Disaster Olivia Lind & Saga Strinnvik
The Girl is Mine Elina Kouthood Muldin, Elina Holm, Gustav Johansson
What a Wonderful World Anders Ekborg
Irländsk ballad Anders Ekborg
Under häggarna
Kung Liljekonvalj
I Believe Anders Ekborg & kören
Walking in Memphis Miriam Friedman, Carl Osterman, Alva Gardelius, Olivia Lind, Axel Ekermann, Olivia Mariani
PAUS
Wangol
With a Little Help From My Friends Anders Ekborg & kören
Gröna små äpplen Maria Oknemark
Fieldsof Gold Klara Fredén & Fanny Rudén
Weep You No More Sad Fountains
Som ett blommande mandelträd
Caravan of Love
Änglarna vill ha det så Anders Ekborg
Bring Him Home Anders Ekborg
We Are the Champions Anders Ekborg & kören
Uti vår hage
Sommarpsalm
Anders, som var klädd i mörka byxor, vit skjorta och gul väst, ackompanjerades av Anders Lundqvist i sina egna nummer. Han pratade inte så mycket mellan låtarna, men det framgick att han var väldigt nöjd med att ha sina båda döttrar i Nacka Musikklasser, och tyckte att lärarna gjorde ett väldigt bra jobb! Han blev även utsatt för en kort skojintervju av de tre konferenciererna, som bl.a. frågade honom om hans favoritlåt och favoritfrukt. Då svarade han Irländsk ballad och äpplen, som båda förekom längre fram i konserten.
I vanliga fall är det ju Anders som drar oss till konserterna, och självfallet såg vi fram emot att få lyssna till honom även denna nationaldag. Men den här gången fick han svår konkurrens av sin äldsta dotter Channa, som gick i en av de medverkande klasserna, och som vi var minst lika nyfikna och förväntansfulla att få lyssna till! I vit sommarklänning stod hon till vänster i kören, och vi kände genast igen henne.
Jag tror jag talar för oss alla tre när jag säger att vi imponerades stort av den duktiga kören! Det var inga lätta sånger de framförde, utan avancerade körarrangemang som de klarade lika galant som en skicklig vuxenkör. Traditionella svenska sommarsånger varvades med engelska låtar och solonummer, både av musikeleverna och Anders. Anders sjöng även några härliga sånger tillsammans med kören, bl.a. Beatleslåten With a Little Help From My Friends och sitt Queenmedley. Bland elevernas solonummer tyckte jag mest om Heaven och Fields of Gold, där faktiskt inte Anders var inblandad, utan som en elev framförde till gitarrackompanjemang.
I pausen serverades fika, och det bröd som inte gick åt förpackades i plastpåsar och såldes vid konsertens slut. Alla intäkter från eftermiddagen går till elevernas skolresa till Italien i höst. En del bilder hade jag tagit redan under den första akten, men efter paus ställde sig Anders till vänster om kören, precis intill Channa, och då var jag naturligtvis tvungen att ta några till, i förhoppning om att kunna presentera den ultimata bilden på far och dotter här på fansiten. Men så värst bra gick det väl inte med det försöket, insåg jag på kvällen då jag kom hem och tittade igenom bilderna i kameran…
Efteråt försökte vi ta oss tillbaka till tåget samma väg som vi kommit, och gick bara lite fel. Till slut stod vi på perrongen och kunde konstatera att vi alla tre var jättenöjda med vår upplevelse. Möjligen hade Julia och jag en del invändningar mot parodin på kungafamiljen, då ingen av oss är särskilt roade av sådana. Och naturligtvis hade vi med fördel kunnat tänka oss att lyssna till ett par solonummer av Channa, eller kanske rent av en duett med Anders… Men bortsett från det har jag svårt att tänka mig ett trevligare sätt att fira Sveriges nationaldag!! Vid Slussen skildes vi åt, men hoppas att vi snart träffas på nya härliga evenenemang.
Maria Nehro