Kärlek och politik på Gustav III:s tid

Foto och © Riksteatern/Markus Gårder

Foto och © Riksteatern/Markus Gårder

Ekuriren 171207

Av: TOVE WIKSTRÖM

Teaterrecension

När hade vi en stor folklig resning i Sverige? Så inleds musikalen om något så otippat som en jordbruksreformator. Och mer än så, visar det sig, i en högklassig historielektion som både ger upprättelse för en man som var före sin tid och skickligt knyter an till i dag.

Svaret på frågan är ”1811”. Men det börjar redan sent 1700-tal när Rutger Macklean intar Svaneholm och de bugande lantarbetarna med ritningar och reformer.

— Vilken bra baron vi fått… utropar pigan Kajsa, vilket i stort sett visar sig stämma, utom just för henne.

Den nya Baron avser genast skapa en bättre värld. Alla ska få hus, jordbruket ska drivas modernt och Kajsa lära sig läsa. Något han dock inte riktigt hinner med själv som han nog först tänkt. Hon får istället skolas av antihjälten Samuel och musik uppstår. Men Baron som själv hade planer skickar Samuel till lärarseminarium, och det han sen gör är inte helt sympatiskt men desto mer dagsaktuellt.

Det privata är politiskt och det politiska privat när kärleksdramat flätas samman med politiken.

Baron som med resten av adeln trotsar Gustav III vägrar ändå delta i sammansvärjningen mot honom, och inte ens en dramatiskt rödhårig Mme de Staël kan övertyga honom om fördelarna med våld. Bläck före blod.

Samtidigt kan inget i längden stoppa kärleken, ett djur som uthärdar och överlever, som Kajsa, starkt spelad av Lina Englund, förklarar i en monolog som gav spontana applåder på torsdagskvällen. Hela pjäsen fick förresten stående ovationer och väl förtjänt.

För detta är riktigt, riktig bra teaterkonst utan en falsk ton, som hanterar musikalen med humor och lätt hand, elegant och effektiv scenografi och en bedövande sånginsats av Anders Ekborg. Han gör Macklean till en stram och avmätt teoretiker som mot slutet ångrar sig så rösten spricker. Vad kan man säga efter något sådant annat än “Ryck upp er, monsieur le baron!”

Mycket hade kunnat bli pekoral med en mindre tonsäker ensemble och regi, men det här är en föreställning som går från progg till rokoko till punk på ett högst självklart sätt. En sång som kärlekstemat “Bortom orden” håller Disneyfilmskvalitetet och det är avsett som ett högt betyg om någon trodde något annat. Också den avslutande ”Min stund på jorden” står på egna ben både som text och musik och kan bli en klassiker. Nu vill man bara att detta ska spelas för landets alla gymnasielever. Till att börja med.


Bläck eller blod

Av: Erik Norberg med musik av Erik Norberg och Alexander Öberg

Regi: Alexander Öberg

Scenografi & kostym: Elin Hallberg

Medverkande: Anders Ekborg, Lina Englund, Pelle Bolander, Per Fritz, Sanna Krepper, Rolf Landberg, Linus Lindman, Mattias Redbo, Tobias Sondén, Lisa Werlinder och Karin Westerberg

Produktion: Riksteatern och Örebro Länsteater

Tillbaka