Foto och © Thomas Carlgren, Hemmets Journal
Hemmets Journal 2022-01-10
Av: ANNA LILJEBERG & HASSE GÄNGER
Foto: THOMAS CARLGREN
Skådespelaren Anders Ekborg om bristen på beröm från sin mamma, om vad han föll för hos sin sambo och vad för råd han vill ge sina döttrar som är på väg in i teatervärlden.
Det tog lång tid innan Anders vågade göra konserter i sitt eget namn, utan att gömma sig bakom en roll. Men mod är också en egenskap som Anders hyllar som den kanske viktigaste även utanför scenen.
– Modig, det är man skyldig att vara! säger han. Orättvisa är det värsta som finns. Nu för tiden ska man vara så “smooth” som möjligt, inte sticka ut och sitta stilla i båten. Det gör inte jag, jag säger ifrån. Att ha civilkurage är otroligt viktigt och vackert. Modiga människor har alltid varit mina främsta förebilder.
Att det inte bara är tomma ord, förstår man när Anders berättar om en händelse i början av 90-talet som han fortfarande minns knivskarpt, trots att det är många år sedan.
– Jag cyklade med en kompis nära en golfbana när jag upptäcker att det stod en grupp människor, samlade runt någon, påtagligt stressade.
Anders kliver av cykeln för att se om han kan hjälpa till. På marken ligger en man i framstupa sidoläge, till synes medvetslös.
– Men ingen gör något, alla bara tittar. Jag störtar fram, han är blodig och jag letar efter pulsen.
Anders börjar med hjärtmassage och mun mot mun-metoden och ber vännen ringa efter en ambulans. Men hjälpen kommer försent. Mannen dör i Anders armar.
– Jag vänder mig bort ett ögonblick och när jag tittar tillbaka är han borta. Det är så tydligt att livet lämnat honom. Jag känner bara ett otroligt lugn, det är som jag plötsligt förstår mycket mer om döden.
– Innan dess hade jag en viss dödsskräck men den försvann då. Döden var inte alls lika otäck längre. Det var en väldig stark upplevelse.
Förändrad personlighet
Känslan för rättvisa kommer både från mamma och pappa, tror han. Mamma Lola var en karismatisk person, intelligent, rolig och snabb i huvudet. Föräldrarna träffades på en logdans utanför Västerås.
– Mamma kom från väldigt fattiga förhållanden och hade haft en tuff uppväxt, 13 år gammal fick hon bli hembiträde.
Även om hon gav sina tre barn mycket kärlek, så hade hon väldigt svårt för att ge beröm.
– Hon hade så låg självkänsla och trodde nog att hennes ord inte betydde något. Mamma kunde aldrig säga att jag var duktig eller gratulera till en framgång. Jag fick aldrig höra att jag gjort något bra.
Mamma Lola fick 75 år gammal alzheimer.
– Det blev långdraget, hon var sjuk i över tio år. Hon fick ganska tidigt en förändrad personlighet och inbillade sig att alla var emot henne. Mot slutet trodde mamma att hon var hembiträde igen som skulle upp och koka kaffe.
Länge bodde systern Maud med mamman och vårdade henne men situationen blev ohållbar när mamma började rymma från huset. Jakten på ett bra boende blev en långdragen kamp mot kommunala myndigheter.
– Det viktigaste verkade vara att spara pengar i stället för att fokusera på att ge mamma den bästa vården. Vi fick lov att skriva mamma hos mig i Nacka för att hon till slut skulle få komma till det boende vi valt.
Hjälpte varandra
Efter mammans död har Anders engagerat sig som ambassadör för Alzheimerfonden.
– Det är extremt viktigt att forskningen går framåt.
Nu närmast väntar en hektisk period för Anders. Premiären på Chess på Helsingborg Arena är den 11 februari, i maj väntar musikalen Så som i himmelen i Göteborg (…)
I Chess är det en stjärnspäckad ensemble som Anders delar scen med, bland andra Loa Falkman, Gunilla Backman och – lite oväntat – Gert Fylking.
– Det blir så klart inte än en kopia av vad jag gjorde senast, jag vill fortfarande utveckla rollen. Sen är jag bra mycket äldre än vad jag var när jag spelade musikalen sist, så det kommer att stå en annan Freddie på scen. En något visare person, med andra värden.
Det här med ålder är annars något som Anders inte tänker så mycket på. Han har fyllt 61 år och säger att han trivs med livet just nu.
Efter skilsmässan från skådespelarkollegan Lia Boysen 2011 är Anders idag sambo med Lisa Lind. Hon arbetar som ansvarig för mat och dryck på spa- och konferensanläggningen Skepparholmen i Nacka i Stockholm.
– Jag föll för hennes skönhet, hennes lugn och hennes intelligens, säger Anders. Både Lisa och jag kom från jobbiga upplevelser men vi hjälpte varandra ur det. När jag skaffade barn ville jag ju att jag och deras mamma skulle vara tillsammans alltid, inte minst för barnens skull. Det var extra jobbigt för mig och det har nog att göra med att jag tidigt förlorade en förälder, säger Anders Ekborg.
Idag är döttrarna Channa 25 år och Dina 23 år. Bägge håller på med musik och teater.
– Jag är så klart partisk men båda är stora talanger. Ett råd från pappa? Ja, att de vågar följa sitt hjärta och kasta sig ut.
Idag kan man dessutom mycket väl heta Ekborg och slippa bli jämförd med sin berömde far.
– Det var faktiskt en agent som frågade mig: “Jaha, din pappa, höll han också på med teater, eller?”
(…)