En Stilla Jul – Nösund, 141127-28

Av: Maria Nehro

Nösunds Värdshus 27-28 november 2015

Foto och © Maria Nehro

Tidigt i torsdags morse steg jag på tåget vid Stockholms Central för att ännu en gång bege mig till mysiga Nösunds Värdshus på Orust, 8 mil från Göteborg. I Göteborg sammanstrålade jag med Madelaine, och vi for vidare med Västtrafiks tåg och bussar. Våra favoritrum på övre våningen i Strandgården stod och väntade på oss, och efter en lugn eftermiddag gick vi de få stegen in till huvudbyggnaden vid 18-tiden, där vi strax blev visade till vad vi nästan börjat betrakta som vårt stambord precis invid scenen! Supén vi serverades var utsökt; räkscheescake med löjrom och fänkålscrudité, torskrygg med kokt potatis, och till dessert tirmisú.

Strax innan klockan nio var det dags för Anders att kliva upp på scenen, tillsammans med sina musiker under denna julturné; Stefan Nilsson på piano, Kristin Malmborg, cello, och Daniel Palm, keyboard. Kvällens konsert hade anpassats till krogmiljön och det intimare scenrummet på Nösund, och var aningen kortare än vid premiären i Karlstad förra veckan. De inslag som utgått var I Believe, Pie Jesu och Kent Anderssons fina dikt Steget.

Mina egna favoriter är så många att det är svårt att nämna dem alla! De traditionella julsångerna ligger mig varmt om hjärtat, med O helga natt allra främst. Men jag uppskattar också Koppången och nyheten Håll mitt hjärta, för att inte tala om Stefan Nilssons kompositioner; Jag vill alltid följa dig (ny för i år) och Gabriellas sång, samt de instrumentala Jubelsång och oerhört medryckande Yttersti!

Fredagen njöt vi av Nösunds rofyllda omgivningar, och när kvällen kom upprepades proceduren från torsdagen. Denna kväll hade, inte oväntat, fler gäster letat sig fram till värdshuset, nu när helgen stod för dörren, och ett flertal långbord stod vackert dukade. Det mindre bord Madelaine och jag suttit vid kvällen innan fanns inte längre på plats, utan vi placerades lite längre bak, men fortfarande med utmärkt sikt. Intill oss satt ett par som vi pratade en hel del med under kvällen, och som lyssnat till Anders vid ett par tillfällen tidigare, dock aldrig på Nösund.

Den här kvällen var lite annorlunda. Inte vad gäller programmet, men publiken och atmosfären kändes annorlunda. Nu var det fredagskväll och betydligt stimmigare. Vid vissa bord tjoades det friskt under middagen, och jag undrade i mitt stilla sinne hur detta skulle avlöpa! Skulle de festglada och högljudda gästerna kunna tillgodogöra sig den stämningsfulla konserten? Men lyckligtvis oroade jag mig i onödan! Efter en kort inledning av Anders, där han påpekade att detta var ett specialarrangemang under turnén, men att han hoppades att vi skulle få en fin stund tillsammans, lugnade allt ner sig.

Anders väckte allmän munterhet genom att förklara att anledningen till att de alls befann sig på Nösund var att han “hade ihop det med VD:n”. Då de inledande tonerna av Nu tändas tusen juleljus ljöd i lokalen utbrast en av kvinnorna vid bordet intill, som en kort stund tidigare varit en av dem som hojtat högst; “Nej, nu börjar jag gråta!!”

Möjligen var torsdagspubliken, trots att den var mindre, mer på hugget och “med på noterna”. De uttryckte ljudligt sitt gillande när vissa låtar presenterades, och var snara till stående ovationer vid konsertens slut. Fredagspubliken framstod, möjligen pga det större alkoholintaget, som lite trögare rent generellt.

Vid elvatiden var konserten slut, och då signerade Anders & Stefan Nilsson skivor. Vi passade på att tacka dem ordentligt, fotografera bordsgrannen med sin favoritartist – och naturligtvis köpa ett par CD-skivor! Morgonen därpå var det dags att lämna Nösund för denna gång, men vi funderar redan över när nästa besök kan tänkas bli av…

Tillbaka