Nösunds Värdshus 100-årsjubileum

Nösund 100 år. Foto och © Maria NehroEn smula besviket hade vi tidigare under året konstaterat att någon konsert på Nösund inte fanns inplanerad under den kommande sommarturnén. Desto större blev vår glädje då det visade sig att Anders med band istället skulle medverka två kvällar under värdshusets 100-årsjubileum, som gick av stapeln dagarna innan turnéstart! Trots att vi bokade in oss omedelbart kunde vi inte erbjudas rum på värdshuset den första natten, utan då skulle vi få bo på Nösundsgården strax intill. Madelaine och jag anlände med buss vid halv tre i fredags eftermiddag, efter att ha varit på resande fot sedan tidig morgon.

Anna, Gunvor, Maggan och den nya, men mycket trevliga, bekantskapen Yvonne hade redan kommit. Vi blev visade till våra rum, som vi tyvärr inte fann riktigt prisvärda.
Vid halv sex träffades vi hos Anna & Co, som hade ett eget kök till förfogande, där vi förfestade lite grand innan det var dags för mig och Madelaine att gå den korta sträckan till värdshuset för helgens första konsert! De övriga fortsatte umgänget på Nösundsgården, och nöjde sig med att gå på konserten kvällen därpå.

Visa av vår erfarenhet från tidigare år väntade vi till närmare sju innan vi gav oss iväg till den supé som föregick evenemanget. Kommer man dit redan klockan sex blir kvällen lite dryg, och man hinner äta färdigt långt innan spelningen tar sin början.

Vi togs emot av värdshusets ägarinna Lisa Lind, och blev visade till vårt bord, snett framför scenen. Till förrätt serverades vi en tallrik med många små läckerheter på, bl.a. en liten kopp Gazpacho och en jättegod kryddostpaj. Varmrätten bestod av rödspätta med goda tillbehör. För de gäster som inte bor på värdshuset ingår inte desserten i supén, men jag hade ändå föräntat mig att någon skulle fråga oss ifall vi ville ha den, och betala för den. Men så skedde inte. Över huvud taget sprang inte servitriserna benen av sig vid vårt bord under kvällen, vilket jag däremot tyckte att de gjorde vid bordet intill, där ett stort sällskap satt. I flygande fläng serverades de både dessert och kaffe, men en kopp av det sistnämnda lyckades vi till slut få fatt i. Provade även en ”kvällens drink” som fick med beröm godkänt.

Vid nio klev så bandet upp på scenen. Förutom Anders fick vi lyssna till Bosse Persson, Tobbe Stener, Peter Milefors och Christian Antblad. Den sistnämnde välbekant till namnet, eftersom han skrivit flera av låtarna till Anders senaste CD Painted Dreams, men jag hade aldrig sett honom på scenen tidigare. Peter Milefors var en klar stämningshöjare; skämtade med Anders och berättade en egen historia. Att Bengt Magnusson saknades på gitarr hade Madelaine uppmärksammat redan innan bandet gjorder entré, vilket kändes jättetråkigt. Men i övrigt blev vi mer än nöjda, då det var fullt ös från början till slut och flera nyheter i programmet! Som såg ut som följer:

Your Song

I Do Believe

Kristallen den fina

Allting som hon gör

Vacker utan själ

I Come Unarmed

Fragile

Every Breath You Take

Shape Of My Heart

Ut mot ett hav

Somliga går med trasiga skor

PAUS

Thereé A Boat Leaving For New York

Border Song

Message In A Bottle

Där jag ville vara

Vem ser ett barn

When A Man Loves A Woman

Anthem

Kameran gick stundvis varm, och anteckningar fördes. Vissa låtar kände jag inte till titeln på, men noterade några lämpliga fraser för att kunna söka fram dem på nätet efteråt. Detta hindrade inte att jag hann njuta av konserten, och Anders starka kraftfulla röst! Och så såg även resten av publiken ut att göra; Anders och bandet fick ta emot den ena stående ovationen efter den andra, och appplåderna ville aldrig ta slut!

Efter lite strul med notan vandrade vi mycket nöjda tillbaka till Nösundsgården, där jag somnade oroligt efter att ha slagit ihjäl ett tiotal harskrankor, vilka tycktes ha funnit mitt rum extra attraktivt, närmast skogsbrynet. Madelaine hade inte en enda hos sig. Då jag klättrade runt på stolar och med kraftfulla smällar slog ihjäl dem tänkte jag i mitt stilla sinne att den som hörde mig nu måste undra vad jag sysslade med…

Morgonen därpå träffades vi för gemensam frukost. Mycket spartansk för ett så dyrt boende. Inte ens kokta ägg serverades! (Nu känner jag att jag börjar bli lite gnällig här…)
Under förmiddagen ordnades marknad vid Nösundsgården, jubileet till ära, och där passade vi på att inhandla en present till Anders med lokal anknytning. Många var tidstypiskt klädda och det hela ackompanjerades av trevligt handklaver.

Klockan tolv slog vi oss ned på de bänkar som ställts upp nedanför värdshusets altan, där vi bjöds på gratis fika. Dan Lind talade om tiden då hans familj tog över värdshuset, och tre charmiga damer intervjuades, som arbetade hos honom och hustrun redan i slutet av 40-talet och början av 50-talet. Därefter framförde Anders med band ett par låtar för oss, som en försmak inför kvällen, däribland en av mina absoluta favoriter; Somliga går i trasiga skor.
Efter det åt vi lunch och sedan kunde Madelaine och jag äntligen checka in, något som de övriga lyckats med redan tidigare under dagen. Våra rum låg i Strandgården, där vi alltid brukar bo, men denna gång på övervåningen, där endast ett fåtal rum finns, viilket kändes extra trivsamt.

Eftermiddagen spenderade vi på olika sätt, somliga gick till spaanläggningen, själv kopplade jag av och gladde mig åt den goda 3G-täckningen till datorn, något som Nösundsgården inte kunnat erbjuda. Efter lite bestyr med presenten, och filmning tillsammans med Maggan, som fått idén att göra en kort dokumentärfilm om oss som följer Anders, träffades vi vid supén strax före sju. Den här gången blev vi placerade på en avsats precis till vänster om scenen. Liksom under marknaden tidigare på dagen var många av gästerna tidstypiskt klädda under middagen, vilket var roligt att se. Vi själva hörde dock inte till dem.

Vi märkte direkt att vi fått en mycket alert servitris, med bra ordning i huvudet. Trots att vi i omgångar beställde olika slags dryck under kvällen hamnade allt på rätt slutnota då vi checkade ut! Nu ingick även deserten; gammaldags vaniljparfait med jordgubbar. Förrätten och huvudrätten var densamma som kvällen innan, men med något snitsigare uppläggning och snyggare dekorering, jubileumsmiddagen till ära.

Innan konserten började klev Dan Lind upp på scenen och berättade några historiska anekdoter från värdshuset, bl.a. läste han ur prislisten över alkoholhaltiga drycker, och man häpnade över hur lite de kostade förr i tiden. Han presenterade även sin personal. Först fick kockarna komma in, samtliga män. Var och en nämndes vid namn och vi applåderade. Sedan kom Lisa in med serveringspersonalen, samtliga utom en kvinnor. Dem presenterade inte Dan, utan nöjde sig med att påpeka att de hade ”en massa flicknamn”. Det gick inte att ta miste på vilken del av personalen som var värd mest i hans ögon, och det lät väldigt illa. Hade han svårt att minnas alla servitrisers namn kunde han ju ha skrivit upp dem på en lapp, eller bett Lisa presentera dem!

Även konsertprogrammet var detsamma som kvällen innan, förutom att ett par låtar från det första setet flyttats över till det andra. Jag tyckte verkligen om de nya låtarna, inte minst When A Man Loves A Woman och Border Song. Bland de låtar vi fått njuta av vid tidigare konserter ligger Allting som hon gör, I Come Unarmed och Där jag ville vara mig väldigt varmt om hjärtat.
Presenten överlämnade vi till Lisa, trygga i förvissningen att den då skulle komma Anders till handa efter spelningens slut.

Morgonen därpå stod regnet som spön i backen då vi sprang över till frukosten i huvudbyggnaden. Då vi checkade ut passade vi på att boka in nästa Nösundsvistelse; två julkonserter med Anders i månadsskiftet november – december! Det känns märkligt att längta till jul mitt i sommaren, men först blir det sommarturné…

Maria Nehro

Tillbaka

Leave a reply