2008
4-6 december Julkalaset
24 oktober: Kungsbacka Teater
29 augusti: Roslagskulla Kyrka
17 augusti: Stjärnkväll i Malmö
4 augusti: Pensionat Frillesberg
19 april: Mahults herrgård
31 januari - 2 februari: London the Musical
SEB:s julkonsert i S:t Jacobs kyrka 16 december
H
ar tagit ledigt från jobbet på tisdagen för att komma ifatt här hemma efter några dagar i Göteborg. Drar en lättnadens suck då jag på väg till tunnelbanan kan posta våra julkort och paket till släkt och vänner ute i landet. Nu återstår bara städningen, och den hinner jag med nästa vecka! Den här dagen har jag fått möjlighet att gå på SEB:s julkonsert i S:t Jacobs kyrka. Jag kommer dit på avtalad tid strax före halv fem. Redan står många människor och väntar utanför kyrkporten, och jag undrar lite förvirrat hur jag nu bär mig åt. Ska jag ställa mig här och vänta tillsammans med alla andra, eller ska jag tränga mig förbi allihop för att fråga efter den person som lovat möta mig? Slutligen ringer jag till henne och frågar. Nej, där ute kan jag inte stå, jag har ju ingen biljett! Så hon kommer och hämtar mig, och släpper in mig i kyrkan, innan hon skyndar vidare.
Jag funderar över hur långt fram jag kan sätta mig. Det känns fräckt att slå sig ner alltför långt fram eftersom jag inte tillhör SEB:s anställda, men å andra sidan vill jag ju gärna se bra, och kanske ta några bilder till hemsidan. Frågar efter en toalett, och blir visad till ett minimalt utrymme i ett förråd. Efter det behöver jag inte fundera längre över lämplig placering, för då har man släppt in alla besökare i kyrkan, som redan börjar bli proppfull! Jag får vara tacksam ifall jag hittar någon plats alls, och slår mig slutligen ner på vänster sida i kyrksalen, nästan bakom prediksstolen.
Kl. 17.00 inleds konserten med att S:t Jacobs kammarkör kommer intågande under bedövande vacker sång. Som uppvuxen i ett frikyrkohem har jag lyssnat till en hel del körsång genom åren, men denna kör är utan tvekan en av de absolut främsta! Detta får vi lyssna till under eftermiddagen:
Bereden väg för Herran - S:t Jacobs kammarkör
Gläns över sjö och strand - S:t Jacobs kammarkör
Hallelujah - S:t Jacobs kammarkör
Chefen för SEB:s Kapitalförvaltning hälsar välkommen
My Favourite Things - Gunilla Backman
Pappa kan du höra? - Gunilla Backman
First of May - Anders Ekborg
Du får mig i blom - Anders Ekborg & Gunilla Backman
Gloria In Excelsis Deo - Gunilla Backman & S:t Jacobs kammarkör
Caroling , Caroling - Gunilla Backman & S:t Jacobs kammarkör
Titel okänd - Gunilla Backman & S:t Jacobs kammarkör
I Believe - Anders Ekborg & S:t Jacobs kammarkör
Jig - Anders Neglin med band
Ersta Diakonis direktor Thorbjörn Larsson talar
My True Love - S:t Jacobs kammarkör
How Do You Keep The Music Playing - Anders Ekborg & Gunilla Backman
Titel okänd - S:t Jacobs kammarkör
Mountain Duet - Anders Ekborg & Gunilla Backman
Bui-Doi - Anders Ekborg
Vinnaren tar allt - Gunilla Backman
O helga natt - Anders Ekborg
Jul, jul, strålande jul - Anders Ekborg & Gunilla Backman
Vi bjuds på ett omväxlande och lagom högtidligt program med oväntat mycket musikal. Blir både rörd och lycklig då Anders stämmer upp i O helga natt, den vackraste av julsånger!
Men jag saknar Stilla natt och
Come All Ye Faithful, som enligt min mening också hör till de absolut finaste sånger vi har. Det är roligt att han sjunger flera duetter tillsammans med Gunilla, och även att höra dem sjunga tillsammans med kören. Grips av Erstas direktor Thorbjörn Larssons ord om åldrandet, och att det aldrig är för sent att göra det man drömmer om. Han nämner Anna som exempel, som vid 87 års ålder förverkligar sin dröm om att bli konstnär, och ställer ut sina verk på Liljevalchs!
Anders är kortklippt och klädd i vit skjorta och svart kostym. Under kavajen skymtar man den röda västen med guldbroderier. Gunilla visar upp två kreationer; en röd-svart-grå klänning samt en svart kavaj med glittrigt linne. Innan konserten har jag spanat in en pelare precis bakom mig, där jag borde kunna ställa mig en stund senare och ta några bilder utan att skymma någon. Men utrymmet ockuperas strax av en barnfamilj, så jag gör mitt bästa att fotografera från den plats där jag sitter. Gunilla ser jag bra framme vid koret, men Anders skyms delvis av en ställning med höga ben som används för belysningen. Anders Neglin och hans musiker ser jag knappast alls. Efter konserten undrar min bänkgranne lite nyfiket varför jag antecknat och fotograferat så mycket, om än med ljudlös kamera, och jag stillar hennes nyfikenhnet på den punkten.
Då vi lämnar kyrkan tas kollekt upp, och jag avslutar besöket genom att ta ett foto av den rödputsade tegelkyrkan i kvällsmörkret. Då jag vandrar hemåt sänder jag en varm och tacksam tanke till de änglar som lät mig få uppleva denna njutbara stund!
J
ag kostar på mig ett par semesteragar i slutet av den här veckan, då två besök på Julkalaset samt My Fair Lady står på programmet, eftersom jag förstår att kvällarna kommer att bli sena. Torsdag eftermiddag tar jag i god tid tvärbanan till Globen och hinner med en stunds shopping innan klockan blir halv sex och jag stämt möte med Madelaine och Julia för att köpa blommor åt Anders inför kvällens Julkalaspremiär.
Vi instruerar blomsterbiträdet att buketten ska gå i vitt och grönt, men ger henne i övrigt fria händer, och den blir snyggt inslagen i cellofan.
Då vi kommer fram till Globen Annexet serveras glögg och pepparkakor utanför entrén. Därefter hänger vi av oss våra kläder i garderoben och ser oss om efter någon funktionär som kan hjälpa oss med blommorna. Vis av erfarenheten från tidigare Globenbesök vet vi att det av någon outgrundlig anledning är väldigt besvärligt att lämna in blommor där, och att man ofta hänvisas mellan flera olika personer innan man blir av med dem. Denna kväll förs vi in till (vad jag uppfattar som) hovmästarinnan, och därefter fram till arrangören Lasse, som jag känner igen lite grand sedan tidigare.
- Anders Ekborg! utbrister han då han får syn på oss, och hälsar glatt medan han berättar för hovmästarinnan att vi besöker Julkalaset för Anders skull. Han beklagar att Anders inte är på plats ännu, men föreslår att vi ska behålla blommorna vid bordet, och själva lämna fram dem vid scenen efter showens slut. Madelaine och jag tittar frågande på Julia, som vi bedömer har den lämpligaste åldern för ett sådant uppdrag, men hon känner sig inte manad. Vi bedyrar att vi inte behöver lämna fram dem personligen utan bara vill lämna in dem, och då förbarmar sig Lasse över dem som tur är.
Därefter blir vi avprickade på en lista och visade till vårt bord. Eftersom vi bokat den billigaste biljettkategorin förväntar vi oss att få sitta på balkong, men till vår överraskning får vi veta att vi blivit uppgraderade, och leds fram till ett bord på parkett, relativt nära scenen. Först tror vi att det bara är vi som drabbats av sådan tur, men förstår under kvällen att balkongen är avstängd och att man valt att samla all publik på parkett istället. Vår servitör presenterar sig och berättar att i den kategori vi nu tillhör ingår ett glas öl eller vin till maten, vilket vi genast beställer in. Julia får dock betala för sin läsk, vilket vi tycker är konstigt. Efter en stund läser vi i ett faktablad som ligger på bordet att även alkoholfria alternativ ingår, så vi kallar på en servitris som ber om ursäkt och ger Julia pengarna tillbaka.
Vi hälsas välkomna fram till julbordet trots att klockan ännu inte är 18.30, och vi är bland de första gästerna som tar för oss. Julbordet ser fräscht ut och maten smakar utmärkt. Då bord står uppställda på flera ställen i lokalen och alla gäster inte anländer samtidigt blir det aldrig någon trängsel, vilket vi uppskattar mycket. Gästerna sitter utplacerade vid långbord, och vi får veta att ett företag snart kommer att inta platserna omkring oss. Vi undrar en smula oroligt vilket företag det gäller och ser framför oss hur vi kommer att omges av skrålande och berusade karlar under kvällen, som inte kommer att vara tysta under showen, utan tvärtom gör sitt bästa för att överrösta de artister som uppträder. Men då de väntade gästerna anländer visar det sig främst vara kvinnor som ser lugna och skötsamma ut, och ett par äldre herrar. Hade jag inte vetat bättre hade jag nästan kunnat tro att det var min egen arbetsplats, Försäkringskassan, som bjudits på en trevlig kväll.
Under tiden vi äter kommer Boppers in på scenen vid två tillfällen och kör några låtar. Kl 21.00 släcks ljuset ner och showen tar sin början. Artisterna ackompanjeras av Global Big Band och körar gör Ingela Olsson, Micke Blomquist och Annika Granlund. Julia och jag bildar en egen liten pressenhet vid vår sida av bordet; Julia antecknar låtlistan och jag fotograferar. Showen pågår 1,5 timme och så här ser programmet ut:
We´ve Got Tonight - Brolle & Charlotte Perelli
Tusen och en natt - Charlotte Perelli
Mamma Mia - kören
It Must Have Been Love - Jessica Folcker
Help! - Mats Ronander
Rock Around the Clock - Mats Ronander med okänd medhjälpare
My Heart Will Go On - Charlotte Perelli
Stayin' Alive - Rongedal
Born To Be Wild - Karin Wistrand
You´re the One That I Want - Brolle & Jessica Folcker
Thunderball - Anders Ekborg
Låttitel okänd - Jessica Folcker
Vem ser ett barn - Anders Ekborg
Just a Minute - Rongedal
Superman - Rongedal
Gloria - Karin Wistrand
Gör mig lycklig nu - Mats Ronander & Karin Wistrand
Det är hon - Brolle
Suspicious Minds - Brolle
Bohemian Rhapsody - Anders Ekborg & kören
Beach Boys medley:
California Girls - Mats Ronander
Papa-Oom-Mow-Mow -
Tomten
Surfin' USA - Brolle
Good Vibrations - Rongedal
Help Me, Rhonda - Anders Ekborg
Surfin' Safari - Jessica Folcker
We´ll Run Away - Karin Wistrand + alla
Bella Notte - alla
Det är en fartfylld show helt utan mellansnack, bortsett från Jessica Folcker som sporadiskt fungerar som konfrencier. Som underhållning fungerar det utmärkt, även om det mesta mer roar än berör (hmm, frånsett Anders då...) Charlotte Perelli medverkar i några inledande nummer, men försvinner sedan relativt snabbt. Vi gissar att hon hastar iväg till den andra julshow hon deltar i.
Mitt under showen kommer hovmästarinnan och en servitris fram till vårt bord. De måste skrika för att överrösta artisterna på scenen. De förklarar att ett misstag skett då vi sluppit betala för vår dryck. Det är enbart bordet som är uppgraderat, men vi har fortfarande kategorin "Gala" och vi anmodas därför omgående att betala det vi druckit. Eftersom vi inte är några bråkstakar betalar vi utan knot, men händelsen förtar lite grand av glädjen vi känt och vi tycker egentligen att restaurangföretaget borde stått för detta misstag själva då den aktuella drycken ju redan är både serverad och förtärd. Särskilt larvigt blir det med alla turerna kring Julias läsk, som endast kostar 20:-. Ifall de absolut ville diskutera detta med oss kunde de ha valt ett lämpligare tillfälle än mitt under showen, så hade vi haft lättare att höra varandra. Över huvud taget uppträder serveringspersonalen mycket störande under showen. Det är ett evigt spring i gången framför oss eftersom de fortsätter att servera och plocka undan glas och tallrikar under hela framträdandet. Normalt då man går på evenemang där middag och show ingår brukar personalen hålla sig i stillhet och man uppmanas en stund i förväg att beställa in det man vill dricka under föreställningen.
Anders klädsel varierar under kvällen. I Thunderball bär han svart smoking och fluga, under Vem ser ett barn jeans och ljusblå utanpåskjorta. I Bohemian Rhapsody ser vi honom i vit tröja, svart väst och jeans, och i det avslutande Beach Boys-medleyt och Bella Notte är alla artister enhetligt, om än inte identiskt, klädda i svarta hawaiiskjortor, pråligt och mycket amerikanskt (läs: gräsligt) dekorerade!
Naturligtvis hade vi gärna hört mer av Anders, men med tanke på antalet artister medverkade han ungefär så mycket som vi gissat att han skulle göra. Vi tycker det var modigt av honom att framföra Vem ser ett barn för denna i några fall överförfriskade publik, som kanske inte i alla lägen hade koncentrationen på topp. Men den gav honom mycket positiv respons.
Då showen är slut lämnar vi Globen Annexet och åker hem. Mår riktigt illa efter all julmat och det känns som om jag druckit betydligt mer än ett glas vin, men dagen därpå är jag i god form igen.
Fredagseftermiddagen inleder jag med ett biobesök; "Vi hade i alla fall tur med vädret igen", men blir lite besviken. Den är inte fullt så rolig som jag förväntat mig. Därefter möter jag Anna och vi hinner kika i ett par affärer innan vi inhandlar en fin blombukett åt Helen Sjöholm inför kvällens besök på My Fair Lady. Middag äter vi på thairestaurang innan vi styr stegen mot Oscarsteatern. För mig blir det tredje gången jag ser föreställningen, men jag tycker fortfarande den är lika bra trots att tröttheten griper tag i mig emellanåt och jag känner att kvällen före blev sen. Mest tycker jag om scenen där Eliza ska praktisera sin nyvunna konversationsförmåga på hästkapplöpningarna, med mycket roande resultat.
Lördagen är det dags för Julkalaset igen, den här gången tillsammans med Anna och Annette. Ansvaret för Anders julklapp har Anna och jag delat upp mellan oss och jag har fått en flaska glögg på min lott. Jag behöver alltså uppsöka ett Systembolag. Maken erbjuder sig att skjutsa mig till Fridhemsplan, eftersom han ska besöka sin bror som jobbar i närheten, men då vi kommer fram visar det sig att han inte alls vet var Systemet ligger, trots att han lät så tvärsäker innan vi åkte. Han släpper av mig vid Västermalmsgallerian där jag irrar runt en stund utan att hitta det jag söker. Tar istället T-banan till Centralen, vid det här laget ganska irriterad, då jag har mycket som jag hoppats hinna under eftermiddagen, men nu känner hur tiden rinner iväg. Till slut får jag i alla fall uträttat det jag ska och återvänder hem.
Strax därpå tar jag tvärbanan till Globen där jag stämt träff med de övriga vid halv sex. Annette och jag tar en mugg glögg vid entrén och så återstår att försöka lämna in Anders julklapp. Vi går fram till en funktionär som kliar sig förvirrat i huvudet och ringer på någon "betrodd person" som kan hjälpa oss. Vi får vänta en bra stund, men till slut tas presenten om hand och vi går för att bocka av oss på gästlistan. Av olika anledningar har vår bokning varit väldigt rörig den här gången, och jag har ännu inte fått fakturan på våra biljetter. Är därför rädd att vi inte kommer att släppas in utan att jag tvingas avge långa förklaringar av alla turer som förevarit, men ingen tycks märka något utan vi visas direkt till vårt bord.
Liksom under premiären placeras vi på parkett, om än inte lika långt fram. Serveringspersonalen verkar väldigt ung, vilket kan vara en av förklaringarna till att det även denna kväll blir småstruligt med vår dryck. Vi gissar att det är elever från Stockholms Hotell- och Restaurangskola som anlitats. Men kring julbordet fungerar allt perfekt och maten smakar lika bra som sist. Äter betydligt mindre den här gången för att inte må dåligt, men det läckra dessertbordet kan jag inte motstå. Till vår lättnad får vi lugna och trevliga bordsgrannar även denna kväll, och vi gissar att det relativt höga priset för Julkalaset lockar till sig en mer städad publik än många andra julgalor. Upplever att publiken är lite gladare på lördagen, och mer hugade att klappa i takt och ge respons på det som sker på scenen än torsdagspubliken var. Vi stannar inte på nattklubben då showen är slut utan beger oss direkt hem. Det har varit intensiva men väldigt roliga dagar den här veckan, och det känns lite vemodigt att de nu är över!
D
en här gången skulle jag tillbringa ett par extra dagar i Göteborg, så redan strax efter sju i torsdags morse var jag på väg med tåget. Förmiddagen fördrev jag med shopping i Nordstan och en god lunch innan jag tog spårvagen ut till Christina, där jag skulle sova den första natten. De följande två nätterna hade Anna och jag bokat in oss på First Hotel G, så vid middagstid i fredags styrde jag in till stan igen med allt mitt pick och pack. Baggaget hade vuxit oroväckande efter min shoppingrunda dagen före, och då även datorn fått följa med på resan, Internetberoende som jag är, kände jag mig som en överlastad packåsna då vi checkade in.
Anna visade den fina korgen med smakfullt innehåll som hon ordnat inför kvällens konsert. Den här gången ville vi hitta på någonting lite extra eftersom Anders nyligen fyllt år, och som även kunde fungera som ett tack till resten av bandet. Vid halv fem mötte vi upp Elin då hon anlände med tåg ifrån Karlstad. Vi styrde stegen mot Pullmans inne på Centralstationen där vi lagom hann äta middag innan det var dags att ta lokaltåget ut till Kungsbacka. Vi hade blivit erbjudna bilskjuts av Christina, som jag tackat nej till eftersom vi bodde precis vid stationen och jag dessutom var övertygad om att vi skulle bli försenade och tvungna att stressa. Men innan vi ens nått fram till Kungsbacka Teater ringde Christina och frågade var vi befann oss, för då var hon redan på plats! Så går det när man har förutfattade meningar.
Kungsbacka Teater är en modern byggnad med annorlunda arkitektur som ligger i anslutning till Arenäsgymnasiet. Vi hängde av oss och lämnade in korgen då alla hunnit skriva under kortet. Vi spejade efter bekanta ansikten i trängseln och fick till vår glädje syn på Linnea! Henne var det länge sedan vi träffade. Tre av oss hade platser i mitten av rad två där vi såg utmärkt. Det kändes spännande att få lyssna till hela bandet igen. Detta bjöds vi på under kvällen:
Vilken underbar värld
Glimmande nymf
Två
Min hand i din
TRILOGI:
1. För dig
2. Vackra utan själ
3. Det var nästan som jag visste
Tåget
Vinden i min själ
Vem ser ett barn
There´s a Boat Dat´s Leavin Soon For New York
När man vågar älska
Han som har vunnit allt
Irländsk ballad
Heaven On Their Minds
Änglarna vill ha det så
Fields of Gold
Stunden är inne
Bring Him Home
Intill (extranummer)
Can´t Help Falling In Love With You (extranummer)
Vi upplevde alla konserten mycket positivt. Det märktes att både Anders och hans musiker var laddade och stämningen kändes magisk. Den fina ljussättningen över scenen bidrog till detta, och även ljudet var utmärkt. Vi fick lyssna till många sånger från Äkta Vara och allra starkast grep Trilogin tag i mig, som bara blir sorgligare ju länge den framskrider. Vi bjöds även på mycket musikal. Det var oväntat och roligt att få höra den engelska texten till Judas nummer ur Jesus Christ Superstar; Heaven On Their Minds.
Anders bar i första akten mörka byxor, vit skjorta och röd väst som i andra akten byttes ut mot röd skjorta och svart väst. Vi fick höra många historier mellan låtarna, förutom Anders själv så bidrog även trummisen Peter Milefors med en. Allra roligast hade vi dock åt Anders bravader i byggbranchen. Under hösten har han byggt ut familjens hus och med grävmaskin lyckats gräva av vattenledningen. Det basängliknande utrymmet där grunden skulle stå fylldes snabbt med vatten varvid yngsta dottern glatt ropade:
- Titta, pappa bygger swimmingpool!
Då Anders stämde upp i extranumret Intill blev jag först lite besviken och trodde inte att vi skulle få höra Can´t Help Falling In Love With You denna kväll, som annars väldigt ofta brukar avsluta konserterna, men som tur var blev det ett extranummer till. Publiken tackade med stående ovationer. Efter konserten signerade Anders sin CD, och det kunde vi naturligtvis inte motstå. Ett par skivor inhandlades och vi fick tillfälle att hälsa och tacka för en fantastisk kväll. Tillbaka till Göteborg åkte vi med Christinas sambo och efter ett glas vin på hotellet stupade vi trötta men mycket nöjda i säng.
Lördagen sprang Anna och jag på stan och åt en god GI-buffé på hotellet. På kvällen gjorde jag sällskap med Christina på West End Highlights på Kronhuset där Anki Albertsson och Niklas Andersson underhöll med diverse musikalhits. Även denna kväll blev det signering, men nu av Niklas nyutkomna musikalskiva. Kvällen avslutade vi tillsammans med Anna på Pullmans, och servitören frågade förvånat ifall han inte redan serverat oss idag, men vi upplyste honom om att det var under gårdagen.
Imorse gjorde jag ett fruktlöst försök att pressa ner all packning i mina alltför små väskor och kl 10.40 klev jag på X2000 för att resa hem efter en lång och händelserik helg. Dessa rader skriver jag ifrån tåget och jag ser redan fram emot nästa evenemang och träff med vännerna, som blir vid Julkalaset i december!
V
ad passar bättre under en sen sommar-semester än ett besök i det vackra Roslagen? Visserligen är det inte helt lätt att ta sig mellan Stockholm och Roslagskulla Kyrka med lokala färdmedel, framför allt inte sent på kvällen, men då mina föräldrar har sitt fritidshus i närheten involverar jag dem i projektet redan under våren, och förklarar att just denna helg skulle det passa mig alldeles utmärkt att komma på besök! Självfallet införskaffar jag även biljetter åt oss alla tre.
Så i torsdags eftermiddag bar det av. På kvällen äter vi gott och min sprillans nya bärbara dator testas för första gången utanför hemmet. Det mobila bredbandet gör mig nästan gråhårig då det stundvis fungerar utmärkt - och stundvis inte alls. Dagen därpå är det mulet och regnigt så förmiddagen tillbringar vi inomhus, men framåt eftermiddagen klarnar det upp och blir läge för en skön promenad. Strax efter åtta på kvällen tar vi bilen till Rolsagskulla och den vackra gamla träkyrkan, invigd 1706. Trots att vi är på plats en hel timme innan konserten börjar har redan många människor hunnit samlas utanför kyrkan. Ett par meter framför oss står Julia, som kliver tillbaka några steg i kön för att göra oss sällskap.
Konserten vi ska lyssna till ingår i Stiftelsen Wiraspelens svit Musik i sommarnatten och börjar inte förrän kl 22.00. Mörkret har redan fallit, men jag gör ett par fruktlösa försök att fotografera kyrkan, och att urskilja Elin bland de köande, men utan resultat. Då vi släpps in genom kyrkporten tar vi oss så långt fram vi kan och glider in på andra raden. Jag tycker att det ser väldigt trångt ut för fyra personer, men de besökare som redan tagit plats på bänkraden försäkrar oss att vi ryms allihop. Det gör vi - nästan. Vi sitter så trångt att pappa och Julia inte når ryggstödet, utan hamnar längst ut på kanten av bänken, nära att trilla av! Men det är ju helt självförvållat, givetvis kunde vi ha flyttat oss några bänkrader bakåt för att sitta bekvämare.
Så kommer Anders in med lång och ostyrig lugg, för kvällen klädd i mörk kostym med rosaaktig skjorta. Bengt är ljust klädd med mönstrad skjorta och halsduk. Egentligen skulle även Anders Lundqvist medverkat, men tyvärr har han insjuknat samma dag, och det framgår att Anders och Bengt oroar sig för honom.
Det här får vi njuta av i den sena sommarkvällen:
Två
Glimmande Nymf
Minnen från Alhambra (gitarrsolo av Bengt Magnusson)
Intill
Fields of Gold
Irländsk ballad
Koppången
First Episode At Hienton
Kanske kärlek är allt
Så skimrande var aldrig havet
Som en sträng på gitarren
(gitarrsolo av Bengt Magnusson)
Min hand i din
Stanna
Gammal fädbodpsalm
Bring Him Home
Can´t Help Falling In Love With You
Vilken underbar värld
Flera låtar under kvällen har jag inte hört Anders sjunga på mycket länge, exempelvis Så skimrande var aldrig havet, som jag endast hört honom framföra en gång tidigare; på Taubespelen 2002. Det är även roligt att få lyssna till ett "nytt" gitarrstycke av Bengt. Dessutom får vi höra Anders berätta en helt ny historia om Bengts äventyr efter den förra konserten i Roslagskulla, då han skulle sova över hemma hos Anders, i vad han trodde var ett tomt hus. Men så var inte fallet...
Då konserten är slut och vi tränger oss ut ifrån vår bänk frågar Julia ifall jag verkligen ska lämna kameran vid min plats. Är henne evigt tacksam att hon fick syn på den, annars hade jag glömt den kvar! Då jag ser att mina föräldrar redan är på väg ut ur kyrkan finner jag det bäst att slå följe med dem. Tar ett snabbt avsked av Julia och skyndar iväg, men en stund senare skickar jag ett SMS till henne för att kolla så hon blivit upphämtad som planerat, och det har hon. Runt midnatt är jag och mina föräldrar tillbaka i stugan, mycket nöjda med vår kväll. Det är andra gången mina föräldrar lyssnar till Anders och Bengt i Roslagskulla, men den här gången har de haft betydligt bättre platser och både sett och hört dem ordentligt. Deras enda invändning gäller ett par av låttexterna som inte är av det slag man vanligtvis hör framföras i en kyrka. Idag hinner vi med en shoppingtur i Norrtälje innan jag tar bussen hem.
Stjärnkväll i Malmö 17 augusti
M
ed minimal packning hoppar jag på Malmötåget, fylld av förväntan inför mitt besök i södra Sverige. Förutom den stundande konserten ser jag fram emot att få äta gott och strosa runt några timmar på den festival som pågår dessa dagar. Men då jag 4,5 timmar senare styr stegen mot mitt hotell känns det trots allt en smula ensamt, och jag tänker med saknad på mina vänner som inte haft möjlighet att komma denna gång. Vad roligt det skulle vara att träffa någon jag känner på konserten... Knappt hinner jag tänka tanken till slut förrän jag hör en glad röst bakom mig:
- Hej Maria!
Det är Kakan som jag träffat då och då på konserter, signeringar och TV-inspelningar. Sällan har jag blivit så glad att se henne, och känner mig genast mindre ensam! Vi konstaterar att vi båda ska se Stjärnkväll på Stortorget senare under dagen.
Väl på hotellet sjunker jag ner i min sköna säng, helt slut i kroppen trots att jag inte gjort någonting annat än suttit på ett tåg och halvsovit de senaste timmarna. Har god lust att vila en stund, men har jag nu tagit mig ända till Malmö måste jag naturligtvis hinna med en shoppingrunda innan konserten, så jag tvingar mig att stiga upp och ge mig ut igen. Hotellet ligger endast ett kvarter från Stortorget, och jag hinner bara utanför entrédörren så hör jag Loa Falkmans kraftfulla stämma i Toreadorarian ur Carmen! Som en magnet dras jag till torget och stannar fascinerat vid en fontän till vänster om scenen. En hel del folk har liksom jag stannat på torget för att lyssna till repetitionerna, och där blir jag sedan stående, oförmögen att slita mig loss... För efter Loa Falkman kommer Lasse Bereghagen, Gunilla Backman, Arja Saijonmaa, Fredrik Lycke och till slut Anders, ledigt klädd i jeans och urtvättad röd skjorta. Tror nästan att jag drömmer då han av alla sånger stämmer upp i Vildgräs. Den kan jag inte minnas att jag hört honom sjunga live sedan jag och dottern såg Kristina från Duvemåla 1996! Nu är lyckan fullständig, och jag tycker mig ha haft en osannolik tur som bestämde mig för att åka till Malmö.
Efter repetitionerna återstår en dryg timme innan konserten börjar. Då passar jag på att kika i några av festivalstånden och köpa langos, en given favorit i festivaltider. Därefter intar jag min plats framför scenen, där jag på nytt träffar Kakan med vänner och även en ny bekantskap; Cecilia, som brukar besöka fansiten ibland, och till min förvåning känner igen mig därifrån.
Kl 16.00 börjar det och efter inledning av Malmö Brandkårs Orkester följer ett proffsigt och varierat program med gräddan av Sveriges artister (och då syftar jag inte på nykläckta Idolvinnare i nedre tonåren utan på rutinerade och erfarna artister som med röststyrka och utstrålning sopar banan med de förstnämnda!) Försöker klottra ner vad som sjungs på en papperslapp som råkar ligga i väskan. Ordningsföljden blir inte helt korrekt, men ungerfär så här ser programmet ut:
Min kärlekssång till dig - Lasse Berghagen
Toreadorarian
- Loa Falkman
Himlen är oskyldigt blå - Gunilla Backman
Michelangelo - Fredrik Lycke
Hymn av Mikis
Theodorakis
- Arje Saijonmaa
The Lady is a Tramp
- Anders Ekborg
Last Night of the World
- Gunilla Backman & Fredrik Lycke
Music of the Night - Loa Falkman
All I Ask of You - Loa Falkman & Gunilla Backman
Vinnaren tar allt - Gunilla Backman
Högt över havet - Arja Saijonmaa
Vildgräs - Anders Ekborg
You and I - Gunilla Backman & Anders Ekborg
Glory, Glory, Hallelujah - Fredrik Lycke
Jag vill leva i Europa - Arja Saijonmaa
En kväll i juni - Lasse Berghagen
Teddybjörnen Fredriksson - Lasse Berghagen
Anthem - Anders Ekborg
Delilah - Fredrik Lycke + alla
Symfonin - Loa Falkman - alla
ABBA-potpurri - Gunilla Backman
Ring Ring - Gunilla Backman + alla
Thank You for the Music
- Gunilla Backman + alla
Sträck ut din hand - Lasse Berghagen + alla + publiken
Det är fullt av folk på Stortorget, de som står långt bak kan följa händelseförloppet på storbildskärmar. Stämningen är hög och artisterna skojar emellanåt hejdlöst med varandra. Då Loa Falkman stämmer upp i Symfonin kommer Lasse Berghagen in med två stora cymbaler som han slår ihop på lämpliga ställen. Med sitt dråpliga kroppsspråk får han till slut Loa att skratta. Loa i sin tur lockar Gunilla Backman till skratt då han, till synes helt oväntat, väver in namnet Gunilla och en kärleksförklaring till henne i All I Ask of You. En annan lustig detalj är att artisterna turas om att smyga in på scenen och fotografera den som sjunger, i vilket syfte vet jag inte.
Malmö Brandkårs Orkester, under ledning av Mats Paulsson, lyfter fram artisterna på ett förtjänstfullt sätt, men gör inga ansatser att själva vilja glänsa eller briljera. De har t.ex. inga egna solonummer utöver ouvertyren. Stundvis är sången och musiken så medryckande att det är svårt att stå still!
Om artisterna har jag bara gott att säga. Fredrik Lycke är en ganska färsk bekantskap för mig, ifall man bortser från My Fair Lady på GöteborgsOperan i vintras, där han dock var maskerad till oigenkännlighet. Han har riktigt bra röst, men påminner till sitt utseende så mycket om komikern Robert Gustafsson att jag har svårt att släppa den tanken då jag ser honom.
Arja Saijonmaa ser jag för första gången på scenen och gillar henne mycket. Det är fart och fläkt i henne, och framför allt en stor sångglädje. Lasse Berghagen sjunger några av sina mest kända visor, men dem tycker jag om så det är bara roligt. Naturligtvis berättar han även ett par historier. Gunilla Backman är precis så proffsig som jag förväntat mig och gör ingen besviken. Hon ges mycket plats under konserten då hon förutom sina solonummer även sjunger duett med flertalet av de manliga artisterna. På den manliga sidan är det, vid sidan av Anders, Loa Falkman som imponerar mest. Där finns verkligen röstresurser; att han är en erfaren operasångare går inte att missta sig på!
Två timmar pågår konserten och mycket återstår av söndagskvällen då den är slut. Strosar runt någon timme bland festivalstånden och funderar över var jag ska äta. Är trött i fötterna av allt stående och gående under eftermiddagen så jag vill gärna sitta ner och bli serverad vid bordet, men de restauranger jag passerar verkar minst sagt fullsatta. Till slut hamnar jag på Lilla Torg, strax bakom de livliga festivalstråken, och där hittar jag den lugn och ro jag söker. Efter en god middag och ett glas vin drar jag mig tillbaka till hotellet där jag efter kontakt med ett par av vännerna somnar gott med ekot av Vildgräs ljudande i mina öron...
Pensionat Frillesberg 4 augusti
T
ar första morgontåget på söndagen och anländer till Göteborg strax efter elva. Checkar in på nyrenoverade och fräscha Grand Hotel Opera strax intill Centralstationen, och en stund senare är det dags att träffa Anna och Madelaine för en fika i Nordstan. Mycket vatten har flutit under broarna sedan vi träffades sist, och vi har en hel del att prata om. Från början överväger vi att se filmen Mamma Mia! under eftermiddagen, men kommer underfund med att det blir alltför stressigt. Vid halv fyra tar vi spårvagn och buss ut till Gunnebo Slott för att se komedin Värdshusvärdinnan. Då ansluter även Annas arbetskamrat Pia.
Vi inleder med en trerättersmeny och passar på att uppvakta Anna som fyllt 50 år under veckan som gått. Maten är god även om vi är överens om att den inte är riktigt prisvärd. Mätta och belåtna intar vi våra platser framför utomhuscenen.
I föreställningen medverkar bl.a. Ulf Dohlsten, Caisa-Stina Forssberg, Johan Gry, Leif & Pia Edlund och Suzanne Rangstedt. För regin står Peter Harryson och musiken är komponerad och framförs av Bengt Magnusson. Bengts fru Suzanne har vi tidigare bara mött utanför scenen, och det är spännande att nu få se henne spela teater. Likaså är det roligt att se Pia & Leif Edlund, som vi lärt oss känna igen från Åstols Rökeri, där vi tillbringat många underbara sommarkvällar de senaste åren. Johan Gry, som normalt brukar vara en stilig karl, står knappt att känna igen i sin förklädnad till markis.
Alla klarar sig förtjänstfullt och föreställningen är verkligen rolig, men mest av allt skrattar vi åt Ulf Dohlsten som är fullkomligt lysande som kvinno-hatande greve! Naturligtvis duperas även han av värdshusvärdinnan så småningom, men hur historien slutar avslöjar jag inte, det får ni åka och ta reda på själva! Efter paus kommer våra medhavda filtar väl till pass. Då föreställningen är slut byter vi några ord med Bengt och överlämnar en present från Toscana, som Anna införskaffat vid sitt besök där under veckan. Någon buss behagar inte passera Gunnebo denna kväll, så vi delar på en taxi till Mölndal, varifrån vi tar spårvagnen tillbaka till vårt hotell.
Dagen därpå står regnet som spön i backen. Trots det tillbringar vi några timmar på stan innan vi återsamlas med vårt baggage för att åka vidare till Pensionat Frillesberg i Frillesås 5,5 mil söder om Göteborg. Klockan börjar närma sig fyra då vi checkar in. Redan då jag kliver in i mitt rum känner jag att det här är ett av de absolut trevligaste och mysigaste ställen jag någonsin besökt! Och det finns ju lite grand att jämföra med efter sex år av flitigt konsertresande... Trägolven och den stilfulla inredningen tilltalar mig verkligen. Vädret lockar inte till någon promenad trots de vackra omgiv-ningarna, så jag nöjer mig med att packa upp och läsa en stund innan det är dags att göra sig i ordning för kvällen. Hör hur Anders, Bengt och Anders Lundqvist repeterar en trappa ned. Vid sex har vi stämt träff på Annas & Pias rum för ett glas champagne innan middagen. Förväntan står högt i tak och stämningen är god.
En timme senare går vi ner till matsalen och blir visade till vårt bord. Trots att det var länge sedan jag åt känner jag mig inte speciellt hungrig och väljer fisk denna kväll, då den förefaller mig mer lättsmält än kycklingen. Maten är utsökt och de flesta av oss avslutar med kaffe och tryffel. Efter en stund dyker Christina & Rolf upp och slår sig ner vid änden av vårt bord, men trängseln är bara trevlig. Från början skulle konserten ägt rum utomhus, men på grund av regnet har man tvingats flytta in evenemanget och det är med viss möda som tillräckligt många sittplatser skapats. För att alla gäster ska ha en chans att se Anders får han stå i en dörröppning och sjunga. Innan dess flyttas borden undan i vår del av lokalen och vi radar upp våra stolar tre och tre. Eftersom vi varit tidiga med vår bokning får vi sitta längst fram. Vi som har kamera med oss uppmanas av våra kamrater att ta plats på första raden. Att slippa ha fullt av huvuden framför sig då man fotograferar är naturligtvis en stor fördel, men den här kvällen hamnar vi så nära inpå Anders och hans musiker att det är snudd på pinsamt! Dessutom är ljuset så svagt att det är omöjligt att fotografera utan blixt. De få kort jag tar försöker jag hinna med mellan låtarna för att inte störa deras koncentration alltför mycket. Dessa sånger får vi lyssna till under kvällen, om än i delvis annan ordning:
Vilken underbar värld
Irländsk Ballad
Två
Glimmande Nymf
Kanske kärlek är allt
Fields of Gold
Minnen från Alhambra (gitarrsolo av Bengt Magnusson)
Han som har vunnit allt
Koppången
Intill
Min hand i din
Stanna
Stunden är inne
Bring Him Home
Can´t Help Falling In Love With You
Blir som så ofta nostalgisk under Vilken underbar värld och det känns som oerhört länge sedan jag var på konsert sist! Anders bär traditionsenligt
sin guldgula väst, vit skjorta och mörka byxor. Anders Lundqvist är helt klädd i svart och Bengt har en blommönstrad skjorta och snygg scarf. Efter paus byter Pia och jag plats med varandra eftersom hon inte ser någonting alls av Bengt, som sitter i rummet bredvid och spelar. Då konserten är slut tittar vi efter Anders i hopp om att kunna tacka och överlämna en liten preset från Toscana även till honom. Efter en stund ser vi honom i trappan upp till övervåningen där han står och pratar med folk. Vi inväntar vår tur, och då vi kommer till tals med honom passar vi på att fråga lite grand om hans planer inför hösten och beklaga tråkigheterna med Fritiof. Vi föstår att han hunnit tacka nej till många evenemang innan den föreställningen sköts på framtiden, vilket naturligtvis känns jättetråkigt både för hans egen skull och för fansens. Tänker i mitt stilla sinne att detta verkligen varit ett olycksdrabbat år, och hoppas att nästa ska bli bättre!
Efter att vi tagit avsked av Christina & Rolf avslutar vi kvällen med ett glas vin i tältet ute i trädgården innan vi säger god natt och skiljs åt. Idag på förmiddagen får jag och Madelaine skjuts till Kungsbacka där vi tar lokaltåget in till Göteborg för vidare resa hem. Vi känner oss alla mycket nöjda med våra äventyr och tycker att vi haft tur med det mesta förutom vädret!
I
lördags morse bar det av till Mahults herrgård i Halland för "Vårmeny med musik". Strax efter åtta hoppar jag på tåget vid Stockholms Central och dryga tre timmar senare möter jag Anna och Susanne i Göteborg för bilfärd den sista sträckan. Vårt mål är Tallhöjdens Värdshus i Sim-långsdalen, 14 km utanför Halmstad, där vi hyrt en timmerstuga. En trevlig man tar emot oss då vi kommer fram och visar vägen till den rymliga stugan. Det luktar lite unket då vi kliver in, kanske är vi de första som bor där för säsongen, men vi vädrar snabbt ut och installerar oss i varsitt rum. Sedan är vi hungriga och beger oss ut i byn. Där finns inget överflöd av matställen att välja på, det enda vi hittar är ett gatukök där vi äter med god aptit, och därefter tar vi en promenad till vackra Danska Fall. Det är skönt att röra på sig efter den långa resan.
Tillbaka i stugan vilar vi en stund innan det är dags att göra sig i ordning för kvällen. Halv sju hämtar en taxi upp oss och kör oss ca 3 km till Mahults herrgård där vi välkomnas av Stefan Holmström och hans personal. Den lilla restaurangen ligger i en separat byggnad, vackert belägen precis vid vattnet. Vi släpps in i omgångar för att undvika trängsel eftersom lokalerna är små. Vi är ca 40 gäster som tar plats vid borden. Köket ligger öppet i direkt anslutning till sittplatserna, så under hela kvällen ser vi kockarna arbeta och portionera upp de olika rätterna.
Det första vi bjuds på är ett glas champagne med tre utsökta tilltugg.
Under tiden får vi njuta av Anders och Bengt Magnusson som framför detta:
Vilken underbar värld
Glimmande Nymf
Irländsk Ballad
Fields of Gold
Minnen från Alhambra (gitarrsolo av Bengt Magnusson)
Min hand i din
Can´t Help Falling In Love With You
Det är härligt att få lyssna till Anders och Bengt igen, och relativt länge sedan vi var på en konsert i det mindre formatet. Anders är för kvällen klädd i vit skjorta med svarta byxor och svart väst. Även Bengt är mörkt klädd med halsduk och klädsam hatt.
Därefter följer en meny av sällan skådat slag;
hummerbuljong med ångad lubb, nässelsoppa med pilgrimsmusselfylld ravioli, smörstekt kalvbräss med tryffelkryddad persiljerotsblanquette och rödvinsbrässerad salladslök, renytterfilé med szechuanpepparsås, vårsparris och potatisterrine, Vilhelmdals & Kvibilleostar med fikonkompott och en desserttriad med rabarbertartelette, rabarbermousse och grappasorbet. Rätterna serveras tillsammans med utprovade viner i lugn takt under hela kvällen så att vi hinner njuta ordentligt. Middagen avslutas med kaffe och söta kakor i pytteformat.
Allt är tillagat med stor omsorg och av de finaste råvaror. Tyvärr känner jag redan innan den första rätten kommer in på bordet att jag ätit en alltför sen och riklig lunch. Jag har helt enkelt inte hunnit bli hungrig, vilket inte är något bra utgångsläge då man ska äta en 6-rättersmeny! Jag smakar allt, men mycket blir kvar på tallriken. Då renytterfilén serveras har jag helt förlorat aptiten och börjar dessutom känna mig oroväckande sömnig, men de smakfulla ostarna får mig att piggna till igen, och även delar av rabarber-desserten slinker ner.
Vid tiotiden inser vi att vi måste omboka den taxi vi förbokat för hemfärd en timme senare, eftersom vi inte kommer att bli klara. Inte förrän närmare halv ett lämnar vi Mahult och väl tillbaka i stugan stupar vi omgående i säng. Men redan 2,5 timme senare anser min kropp att den fått tillräckligt med sömn, och resten av natten tillbringar jag med att grubbla över mer eller mindre olösliga problem. Känner mig ändå relativt utvilad nästa morgon, och efter en god frukostbuffé i huvudbyggnaden styr vi bilen tillbaka mot Göteborg. Anna och jag hinner med en lättare lunch tillsammans innan vi skiljs åt.
På eftermiddagen har jag stämt möte med Christina för att gå på Kronhuset och se "West End Highlights" med Niklas Andersson och Anki Albertsson. På väg ut från konserten växlar vi några ord med Niklas Andersson, som tackar för de blommor han fått. Han undrar varifrån vi kommer och jag svarar Stockholm. I samma sekund inser jag till min förskräckelse att han kanske tror att jag åkt ända till Göteborg för att lyssna till honom! Skyndar mig att påpeka att jag ganska ofta besöker min kompis Christina i Göteborg. Efteråt blir jag full i skratt över mina våndor och tänker på mitt kuskande land och rike runt för att lyssna till Anders. Men där är det liksom redan kört eftersom alla vet om att jag gillar honom, så det bekymrar mig inte alls lika mycket! I förmiddags var det så dags att ta tåget tillbaka till Stockholm, efter en intensiv men trevlig helg!
London - the Musical 31 januari - 2 februari
E
fter månader av längtan var det äntligen dags för London - the Musical! I torsdags kväll mötte jag Elin och Madelaine vid Filadelfiakyrkan för att gå på genrep. Större delen av lokalen var fylld av Dagens Nyheters prenu-meranter, och en representant för DN hälsade oss välkomna. Bredvid honom stod regissören Nigel Harvey som även han presenterade sig och hoppades att det var sista gången vi skulle behöva se honom denna kväll.
Och det var det.
Musikalen utspelar sig i London där man får följa de anställda på en investmentbank, styrd av Per Morberg i rollen som Clive, och en grupp unga aktivister, företrädda av Anki Albertsson som Sarah. En stor roll har Jakob Stadell som spelar bankmannen Mellow. Mellow förälskar sig i tolken Petra;
Kinga Szabadváry, som anlitas av banken då de ska göra oljeaffärer med militärdiktaturen Zurketistan. Petra har flytt till England och tror att hennes man Jarni har dödats av militären i hemlandet, men plötsligt dyker maken upp och komplicerar kärlekshistorien mellan Petra och Mellow betydligt...
Då Zurketistans premiärminister ska komma på statsbesök planerar de unga aktivisterna en fredlig demonstration, men vissa i gruppen vill gå betydligt längre och genomföra ett attentat mot presidenten. Anders spelar Warrior, till synes mjuk och fredlig, men som visar sig vara en dubbelnatur av stora mått, som inte är uppriktig angående sina planer. För att uppnå sina mål utnyttjar han Mellows syster, den unga, godtrogna aktivisten Fennan, förtjänstfullt spelad av Birgitta Jonhansson. Det hela slutar i stor dramatik, men mer än så berättar jag inte. Ni får helt enkelt ta er till Filadelfiakyrkan här i Stockholm och se upplösningen själva!
Dessa låtar framförs i musikalen:
AKT 1
Välkommen till vår stad - Ensemble
Allting handlar om pengar - Clive & Ensemble
När allt stannat till - Mellow & Petra
Problemet med tid - Sarah
Kräv att domaren dömer rätt - Ensemble
Som en ängel - Jarni
Jag är din framtid - Warrior
Kolla London - Fennan
AKT 2
Denna nya dag - Ensenble
När allt stannat till - Mellow
Klandra mor och far - Ensemble
Jag är din framtid - Warrior
Kärleken finns - Sarah & Mellow
Hur kan du tvivla? - Warrior
Monument av kapitalism - Ensemble
Det är en modern musikal med högt tempo och superproffsiga dansare. Inledningscenen framkallar rysningar hos mig redan efter några få
sekunder, och det är det inte många musikaler som lyckats med! Musiken går rakt in i hjärtat och jag kan inte uppge en enda låt som jag inte tycker om. Jag har inte heller något problem med handlingen, som i jämförelse med många andra musikaler jag sett är både meningsfull och spännande. Däremot innehåller första akten många och långa talscener, vilket jag inte förväntar mig då jag går på musikteater. Per Morberg gestaltar bankchefen Clive på ett föredömligt sätt, och framkallar många skratt, men i mina ögon hade föreställningen blivit ännu bättre ifall talscenerna istället framförsts med sång. Det finns även vissa scener som man kunde ha följt upp bättre, t.ex. när en av aktivisterna; Hooch, ska inför domstol efter att vid upprepade tillfällen tjuvåkt på bussen. Mycket uppmärksamhet ägnas åt detta och en kavaj provas under protest ut, men sedan får man aldrig se hur det går.
Anders är oslagbar som skurken Warrior, och ser ut som en latinamerikansk gerillakrigare! Han har de klart svåraste sångerna som han framför med kraft och känsla, och i mina öron överglänser han de övriga. Den ende som kan matcha honom röstmässigt är flyktingen Jarni; John Martin Bengtsson, som mycket riktigt är Anders ersättare i föreställningen. Näst Anders imponerar han allra mest. En ny positiv bekantskap är
dessutom Kinga Szabadváry som spelar Petra. Med tanke på att hon har en så stor roll i musikalen är det märkligt att hon inte låtit tala om sig mer innan premiären.
Mikkel Westergaard är utmärkt som Quentin; ung och arg aktivist med en framträdande roll, men hans danska brytning har jag ibland svårt att förstå. Vid sådana tillfällen är det bra att se föreställningen flera gånger, som jag gjort denna helg, för de repliker man inte hunnit uppfatta första gången snappas förhoppningsvis upp vid nästa besök.
Den rollfigur jag har svårast för är Jackie; välkänd TV-profil spelad av Malin Berghagen, som läser nyheter i LTM News. Jackie har ett förhållande med bankchefen Clive. Rent utseendemässigt och till sina manér är hon riktigt bra, men hon har inte den rätta nyhetsrösten! Där skulle jag velat ha en äkta nyhetsreporter från Rapport eller Aktuellt för att få en mer autentisk känsla. TV-sändningarna ser man på en gigantisk filmduk, som annars fungerar som kuliss med vackra vyer över London vid olika tider på dygnet. Tyvärr är inte ljudet och bilden synkroniserade vilket jag upplever som mycket irriterande, och även hör kommenteras av andra i publiken. Trodde att felet skulle rättas till efter genrepet, men problemet kvarstod både under premiären och lördagens föreställningar.
Även om dansnumren framkallar glädje och rysningar längs min ryggrad berörs jag allra starkast av Hur kan du tvivla i den andra akten, som Anders själv skrivit texten till. Ögonen tåras och jag förstår att jag måste ha missuppfattat hela Warriors karaktär! Han är nog ingen ärkeskurk trots allt, utan precis så ärlig och uppriktig som han utger sig för i sången... Slutet kommer väldigt abrupt, först då de medverkande kommer inspringande på scenen vid applådtacket förstår jag att det verkligen är slut. Anders kommer in sist av alla, men så diskret uppe i högra hörnet att han inte alls får de applåder han förtjänar. Jag tycker att han borde komma inspringande samma väg som de övriga för att märkas ordentligt!
Efter genrepet avslutar vi kvällen med ett glas vin och exotiska snacks på en indisk restaurang, där vi diskuterar våra intryck av föreställningen.
Redan nästa kväll är det dags igen, och nu är det galapremiär! Träffar Madelaine, Linn och Susanne vid S:t Eriksplan strax före fem och styr stegen mot Restaurang Rött, där vi äter en god middag innan föreställningen börjar. Då det är tid att bege sig till Filadelfiakyrkan snöslaskar det ute. Kön ringlar lång fram till entrén och röda mattan, men då vi bedömer att press-fotografernas intresse för våra blöta och huttrande uppenbarelser är begränsat smiter vi in genom caféet istället, lämnar ifrån oss de medhavda blommorna och intar våra platser.
Det är fantastiskt roligt att se föreställningen på nytt, och scenerna sitter i mina ögon helt perfekt. Får vid ett par tillfällen en vag känsla av att detaljer förändrats från gårdagen, t.ex. vad gäller klädseln. Känslan återkommer även under lördagen och man märker att enstaka repliker ändrats en aning, eller vid något tillfälle försvunnit helt. T.ex. säger Zurketistans handels-minister den ena kvällen att i hans hemland går strömmen så fort en katt hostar, medan det nästa kväll är en ko som hostar (det lät roligast med katten, återinför den!) Stämningen i publiken är hög, och när föreställningen är slut tackas de medverkande med stående ovationer.
Denna kväll avslutar vi på en bar precis invid kyrkan, där även Linnea och Julia ansluter. Halv tolv stänger baren, och vi skiljs åt efter en fantastisk kväll!
Men inte nog med detta... Då Madelaine berättar att hon under sitt Stockholmsbesök ska passa på att se lördagens båda föreställningar också, och gärna vill ha sällskap, faller jag för frestelsen jag med. Det visar sig att även Susanne har samma planer. Mellan föreställningarna har vi ett par timmar på oss, som vi tillbringar på intilliggande Restaurang Två. Upplever att stämningen i publiken är högre på eftermiddagen, medan kvällspubliken piggnar till först under applådtacket. Efteråt är vi alla trötta och skiljs åt vid T-banan, men jag ser redan fram emot kommande föreställningar under våren, tillsammans med anhöriga och vänner!