Arbetarbladet 121221
Av: ULF FAHLÉN
Anders Ekborg menar allvar.
Han tycker inte att julen är en tid för tjo och tjim, utan då vi ska ta hand varandra och bejaka känslor som tro hopp och kärlek.
Vi får tidigt veta att föreställningen ”En stilla jul” kom till för fyra år sedan som en reaktion på alla överdådiga julgalor han uppträtt med tidigare.
Anders Ekborg vill ha närhet till publiken. Anledningen till att vi inte får föreviga honom med våra smarta telefoner har inget med upphovsrätt att göra – men det pajar stämningen.
Med sin klara, rena, kraftfulla stämma sjunger han sina jullåtar uppblandat med stämningsballader som ”Bridge over troubled water” och ”You raise me up”, eminent ackompanjerad av Bengt Magnusson på klassisk gitarr och Stefan Nilsson på klaviatur.
Och det låter precis som man tänker sig. Stämningsfullt, klart och allvarligt.
Han läser högt ur Hjalmar Gullbergs ”Förklädd Gud” och reciterar hela Viktor Rydbergs ”Tomten”.
Vid två tillfällen skämtar han med publiken men inte ens då flamsar han till det. Han berättar sin historia, väntar in publikens försynta skratt och så är det bra med det.
Följaktligen är avslutningen med ”Ave Maria” och ”O helga natt” allra bäst. Det är inga låtar man skojar bort precis.
FAKTA
På scen
Ander Ekborg
Konserthuset, Gävle
20 december 2012
Julstämning
Andel jullåtar: Cirka 75 pocent Innan konserten börjar släcks hela Gevaliasalen ner. Sedan kommer de tre musikanterna in, tänder varsin kandelaber och börjar spela. Anders Ekborg bär en knallröd väst till sina svarta kostymbyxor och hela scenen lyses upp av ett rött sken. Trots frånvaron av julattribut är det ingen tvekan om vilken högtid som stundar.
Publiksalighet
”En stilla jul” är knappast skapad för att framkalla busvisslingar och glädjetjut och det gör den väl inte heller. Men publiken lyssnar andaktsfullt och applåderar artigt, ibland precis när Anders Ekborg börjat sjunga för att de uppskattar låtvalet.