Jesus, vilken bisarr show

Aftonbladet 051015

Av: JENS PETERSON

Tre plus

Jesus Christ Superstar
Maxim, Stockholm
Musikal av Oskar Bly med bl.a. Oskar Bly, Anders Ekborg, Jenny Silver, Ludvig Andersson och Lars Säfsund.

Ordet är Superstar. Om Jesus som motvillig stjärna, med Judas som skeptisk kompis och tvivlare. Anders Ekborg ger tyngd som den viktige Judas.

Musikalen är en lekfull och vanvördig berättelse om Jesu sista dagar fram till korsfästelsen. Slang och uppkäftigheter till popmelodier och hårdrocksgitar-rer. Ian Gillan från Deep Purple var skivans Jesus, vilket möjligtvis inspirerat här. Många sångare låter hårdrock. De hugger in på de vackra melodierna som en pittbull sätter tänderna i sina söta kaniner.
Mycket allvar. Mycket av allt. Uppskruvat som skräckkabinettet i tyska stum-filmer. Är folk sjuka dansar de i tvångströjor. Och Herodes sång, som brukar vara ett jazzigt leende, är här en bisarrt överdriven dekadans med Ted Åström som verkar ha rymt från “Cabaret”.

Judas lyfter alla
Ojämnt och med ljudproblem, men sevärt. Anders Ekborg är den bästa skådespelaren och sångaren, och hans Judas bär föreställningen. Jenny Silver är bra som Maria Magdalena, och hennes “Vad vet jag nu om kärlek” är den musikaliska höjdpunkten. Oskar Bly har bra intensitet och är värd en applåd för sin Jesus. Djupt känt och omtumlande. Men utan originalets busiga grimas.

Tillbaka