Jag vill inte att mina döttrar ska välja samma liv som jag

Året Runt 080904

Året runt 080904

Av: CHRISTER OLSSON
Foto: MONIKA FRANZON

”Kristina från Duvemåla”, ”Chess”, ”Tomten är far till alla barnen”, med mera. Anders Ekborg har varit med i många succéföreställningar på teater och film. Men som pappa försöker han skydda sina barn från den värld han lever i…

Anders Ekborg, 47, i Melodifestivalen? Ja, helt otroligt är det inte.
– Barnen vill ju det, säger han och skrattar. Så jag ska kanske ta chansen att vara med innan jag blir för gammal.
– Jag brukar få förfrågningar med jämna mellanrum och om det kommer rätt låt så ställer jag nog upp. Anders och hans hustru Lias döttrar Channa och Dina har hunnit bli 13 respektive 10 år och de har åsikter om det mesta.
– Usch, jag tycker åren går så fort, men det är också härligt att se flickorna växa!
– Jag kan prata mer om allting med dem nu. Samtalen förändras hela tiden och det är otroligt fascinerande att se vad de är för människor.

Vi lever i en svår tid

Äldsta dottern Channa har redan varit med om en filminspelning, ”Storm”, men tyvärr blev den scen där hon var med bortklippt.
– Båda tjejerna är intresserade av den värld som Lia och jag arbetar i, men med den bakgrund jag har är jag väldigt försiktig med att uppmuntra dem för mycket.
– De får verkligen tjata och styra och ställa helt på egen hand, om det ska bli någonting. Jag skulle till exempel aldrig få för mig att tipsa om en provfilmning, snarare tvärtom. Han smuttar på sin caffe latte.
– Jag tycker det är en svår tid vi lever i, med kändisskap, ”Idol”-program på TV och all annan skit som pågår.
– Jag försöker skydda mina barn så länge det går. Jag vill att de ska inse vad det är som krävs för att lyckas i mitt yrke. Och det tror jag i och för sig att de gör, mer än många andra.
– Det var också därför jag själv så länge drog mig för att börja i den här branschen. Det är en sådan oerhörd press och ett konstant tryck. Särskilt om man är frilans, som jag.

Vi sitter på Anders verandra och njuter av en av de sista soliga sensommardagarna. Egentligen skulle Anders vid det här laget ha varit i full gång med repetitionerna inför ett sångspel kring Evert Taubes berättelse om Fritiof Andersson, men på grund av ett bråk om rättigheterna till musiken har föreställningen blivit uppskjuten till nästa år.
– Det är faktiskt ganska skönt att föreställningen har blivit uppskjuten. Det är ju rätt många låtar jag måste lära mig.
– Nu ska jag istället använda den närmaste tiden till att bygga om huset här hemma. Jag ser fram emot att få lite fysisk träning varje dag! Anders har själv ritat en övervåning till huset – ”barnen växer ju” – med hjälp av ett dataprogram han lärt sig.
– I övrigt har jag försökt vara någorlunda ledig den här sommaren. Men det har ändå blivit ett antal konserter, bland annat var jag med på Victoriadagen på Öland.
– Tyvärr lyckades Lia, barnen och jag pricka in vår utlandssemester när det var som varmast här. Jag tycker den svenska sommaren är fantastisk, men ju äldre jag blir får jag allt svårare att stå ut med vintern i Sverige.
– Lia och jag funderar mycket på att bosätta oss på varmare breddgrader en del av året, kanske i Sydeuropa, och jag tror det kommer att bli så med tiden.

Då skulle jag kunna döda…

Anders är väldigt familjekär och kallar barnen ”det bästa jag någonsin gjort”.
– För det första ger de mig en mening med livet. De ger mig också perspektiv på tillvaron och ansvar inför framtiden.
– Det finns ingenting som jag är så rädd för som att det ska hända min familj någonting. Det vore hemskt om någon drabbades av av en olycka eller svår sjukdom.
– Jag skulle kunna döda vem som helst, som hotar min fru, mina barn eller mig själv.
Ändå påstår han att han egentligen är blödig.
– Oh, ja. Jag skulle till exempel aldrig kunna skjuta ett djur.
– För några år sedan spelade jag med i en TV-film som hette ”Dödsklockan”. Den handlade bland annat om jakt och jägare.
– När filmen visats i TV mötte jag den jaktintresserade författaren Leig G W Persson på en flygplats och han kom fram till mig och sa: ”Otroligt bra! Det syns verkligen att du har jagat mycket.”
– ”Jag har aldrig jagat”, svarade jag, ”och jag skulle aldrig kunna skjuta ett djur”. Du skulle sett hans min när jag sa det…

Du säger att du är blödig – har du lätt för att gråta också?
– Mycket. Dels ingår det ju i mitt yrke att träna upp de emotionella kvaliteterna, men vid sidan av det har jag också alltid varit väldigt känslig.
– Som pojke får man oftast lära sig att man inte får ha de känslorna och jag kan tycka otroligt synd om många män jag ser. Ju äldre jag blir desto mer inser jag att killar är mycket känsligar än kvinnor, trots att vi har fått lära oss det motsatta när vi var små.
– På mina konserter gör jag många känslomässiga låtar och musik är ju någonting som går rakt in i hjärtat. Från min plats på scenen kan jag ofta se män som blir helt hjälplösa när de lyssnar.
– De vet inte vad de ska ta sig till när de känner att de håller på att börja gråta. Istället börjar de hosta, skratta, eller till och med prata i telefon.
– I början blev jag otroligt irriterad när det där hände, men så insåg jag att det egentligen är synd om alla dessa män som inte får gråta. De har aldrig fått lära sig hur man gör…

Jag jobbar gärna ihop med Lia

Hur blev du själv uppfostrad?
– Pappa dog ju väldigt tidigt och mamma var en mycket känslig människa, men också en otrolig tuffing. Hon kom från fattig arbetarklass i Västerås.
– Om man hade ont någonstans var det bara att ta nya tag och hugga i… Det var den inställningen jag hade med mig hemifrån, men det hade nog inte så mycket att göra med att jag var kille.

Under året har Lia och Anders hunnit med att göra en novellfilm för Sveriges Television där de spelar mot varandra – för första gången sedan de gjorde TV-serien ”Den som viskar”.
– Det var väldigt kul att få jobba med min kära hustru igen. Vi hade två tuffa och intensiva arbetsveckor.
– Jag spelar en portugisisk pappa som både är väldigt karismatisk och aggressiv – han misshandlar sin fru. Även om man inte ser det i bild, så finns det med i handlingen. Det är en film med stora uttryck och starka känslor. Det ligger nära för både Lia och mig.
– Det finns så mycket räddhågsenhet i svensk film, allt ska vara lagom. Folk ska vara lagom intressanta, lagom spännande och inte ta ut svängarna för mycket. Det tycker jag är så tråkigt!
– Vi älskar verkligen genomsnittet i Sverige – allt ska vara lite lagom mysigt – till och med våra filmstjärnor ska vara lagom glamorösa!
– Man ska helst inte kunna för många för många olika saker heller. Det räcker med att vara bra på en grej – annars blir det för konstigt och för jobbigt…

Anders har kommit in på sitt favoritämne och tömmer raskt kaffekoppen.
– Jag har väldigt svårt för auktoriteter. Det är en känsla jag utvecklade i skolan.
– Jag snackade nyligen med en kille som är med i Mensa, en förening som samlar många intelligenta människor, och han berättade att nästan alla som är med i det gänget stöttes ut i skolan – det finns ingen plats där för folk som är annorlunda.
– Jag minns en gång när vi hade prov i rättstavning och många i klassen hade så många fel att läraren ville att vi skulle hålla på med enbart rättstavning i tre veckor.
– Jag hade lyckats få alla rätt och därför bad jag att få göra någonting annat istället, men det gick inte för sig. Alla skulle göra samma sak!
– Det var sådana upplevelser som gjorde att jag till slut sket fullständigt i skolan…
Han ler.
– Det har också gjort att jag har ett extremt behov av att kontrollera allting. Det är den egenskap hos mig själv som jag ogillar mest. Jag måste ha absolut tillit till en människa för att kunna släppa kontrollen.

Som ung flyttade jag till Portugal

Har Lia och du ett jämlikt förhållande?
– Ja, det tycker jag. Jag upplever det i alla fall som väldigt jämlikt.
-Jag tror att jag skulle ha svårt för att leva på något annsat sätt. Lia är min bästa vän och jag tycker det är väldigt märkligt med ojämlika förhållanden.
– Jag är mycket för rättvisa och balans i livet och jag trivs inte när det blir obalans – jag är ju våg! Jag är otroligt fascinerad av starka kvinnor. De är både inspirerande och intressanta.
– Men ibland upplever jag att många män blir rädda för starka kvinnor, det tycker jag är så märkligt. Jag tycker det är osexigt med kvinnor som bara mesar efter sin man.

Efter sin första cd, ”Äkta vara” från 2006, som innehöll Anders tolkningar av hans egna favoritlåtar, har han funderat på en uppföljare.
– Men då skulle jag vilja göra duetter med ett antal olika tjejer och kanske någon kille. När jag lyssnar på den förra skivan inser jag att det är många långsamma och sorgliga låtar, men det är det som är jag.
– Jag står för alla låtarna till 100 procent. Fast nu skulle jag kunna tänka mig att göra en lite poppigare skiva, någonting lite mer publiktillvänt. Jag skulle inte ha något emot att få en riktigt stor hit!

I ett förråd på tomten står en motorcykel som Anders äger.
– Den åker nog fram nu till hösten när det är så jobbigt att ta sig fram i trafiken.
– Jag hade motorcykel redan när jag flyttade till Portugal i 20-årsåldern. Trafiken där nere, fem år efter revolutionen, var lite speciell – bättre körskola kan man inte få!
– På den tiden hade Portugal den näst högsta dödligheten i trafken i världen. För mig var det vardagsmat att möta två lastbilar i bredd på en smal grusväg i skogen…
——————————————————————————–
ANDERS EKBORG
YRKE: sångare och skådespelare
ÅLDER: Född 9 oktober 1960
FAMILJ: Hustrun Lia Boysen, 42, som också är skådespelare, och barnen Channa, 13, och Dina,10 år
BOR: I villa utanför Stockholm

Tillbaka

Leave a reply