Jag har svårt för lagomheten

ICA-Kuriren 061030

Av: CHRISTER OLSSON

Han hatar hycklare. Ratar allt som är fejk. Det gäller även när musikalstjärnan Anders Ekborg nu släpper sin första soloplatta.

ÄKTA ÄR ETT honnörsord för Anders Ekborg. Därför heter hans första solo-skiva ”Äkta vara”. Allting är inspelat live, och dessutom filmat samtidigt så att ingen ska tro att han bluffar.
– Jag är uppvuxen med att håller man på med någonting så ska det vara på riktigt. Och jag är själv sån i grund och botten. Jag är mycket mer skämtsam och clownartad privat, men jag ger nog ett väldigt seriöst intryck till människor i allmänhet.
– Fast när jag gör egna konserter har jag ofta långa, uppsluppna mellansnack där jag berättar roliga historier – och det förväntar sig inte folk alls. ”Äkta vara” är en reaktion mot skivbranschen av idag.
– Jag ville visa att det går att göra låtar live, utan att klippa och klistra. Förutom en ny låt av Björn Ulvaeus och Benny Andersson innehåller skivan översatta ballader av bland andra Stevie Wonder, Sting och egna favoriten Ricardo Cocciante. Anders har varit producent, regissör, textförfattare, bild-producent, ljussättare, reseledare och artist och cd:n, med tillhörande dvd, är inspelad i en kyrka, på ett tåg, en restaurang, i en tom villa och vid flera tillfällen ligger känslorna utanpå huden.

ÄNDA SEDAN succén med ”Kristina från Duvemåla” har Anders funderat på en egen skiva.
– Jag ville inte göra musikallåtar eller hits, men ändå ha en röd tråd och jag ville göra något som var äkta, med hjärtat och med mycket känslor. Många av de här låtarna har jag älskat sedan jag 14-15 år gammal. Skivan är ett bokslut – det här är jag.

Anders flyttade till Tollarp i Skåne när han var 16. En kompis till honom utbildade sig till skodesigner i Italien och kom ofta hem med nya, spännande skivor. Samtidigt lyssnade han mycket på Black Sabbath och Deep Purple.
– Jag har ingen musikalisk skolning alls, säger han. Jag låtsas läsa noter bara. Men man lär sig vad man behöver och så småningom har jag fått tillit till den kunskap jag tillgodogjort mig under åren.
– Det var Dan som hade sångarrollen i familjen. Vi sjöng tillsammans på fester när vi var 17-18, men det var inte förrän på scenskolan som jag blev upptäckt av andra.

Han frågar om jag är hungrig samtidigt som han tar fram ett kycklingben ur kylen och slänger ihop en tomatsallad. Anders och hustrun Lia bor tillsammans med barnen Channa och Dina i en fantastisk sjöidyll, bara ett långt stenkast från de monstruösa varuhushangarerna i Sicklas köpkvarter utanför Stockholm. Köksön i mitten av det rustika köket är till stora delar Anders egen skapelse.
– Jag hatar hyckleri, säger han plötsligt. Det är det värsta jag vet på denna jord. Jag avskyr människor som inte vågar stå för vad de säger. Som inte vågar stå upp för orättvisor. Maktmänniskor som utnyttjar sin ställning gentemot människor som är svaga är vidriga.

KRAVET PÅ ÄKTHET märks i allt Anders gör.
Vare sig det handlar om dogmaliknande skivor, teater eller film.
– Där var min pappa en föregångare – han spelade teater på ett helt nytt sätt, och även film. Han pratade helt normalt när alla andra lät uppspeedade. Redan i ”Sommaren med Monica” kan man se att han hade ett… vanligt sätt att vara. Och han vågade vara det. För en tid sedan fick Anders en serie artiklar om sin pappa, legenden Lars Ekborg, från ett gammalt fan.
– Pappa var extremt seriös och brann för det här yrket. Bland artiklarna fanns några intervjuer och när jag läste dem var det som om det var jag som pratade. Jag var nio år när han dog så vi pratade aldrig om jobb eller teater och ändå säger han nästan ordagrant vad jag själv brukar säga. Det är så jag ryser, faktiskt…

DET FINNS något klart osvenskt över Anders, inte bara i hans utseende utan även i hans sätt att vara, hans allvar och oräddhet inför starka känslor.
– Det finns en lagomhet i Sverige som jag har svårt för. Vi har lagom film-stjärnor som är lagom snygga, lagom temperamentsfulla, lagom charmiga… och som är ofarliga för alla. Svensk politik är likadan. Han skrattar.
– Om jag träffar italienare eller fransmän tror de aldrig att jag är från Sverige. Alla invandrare jag åker taxi med frågar var jag kommer ifrån. När jag säger Stockholm börjar de skälla ut mig – vågar du inte stå för att du kommer från ett annat land? Trots att både pappa Lars och storebror Dan valde att bli skådespelare hade Anders ingen tanke på en scenkarriär.
– Jag var bara blyg när jag var barn, och jag är inte exhibitionist för fem öre, säger han. Istället valde han att flytta till Portugal där hans styvfar ordnat jobb i ett växthus. Diktatorn Salazar hade störtats några år tidigare, men landet var fortfarande ett av Europas fattigaste.
– De jag jobbade med hade stampade jordgolv och en del hade inga dörrar till sina hus. Av de 13-14 anställda fanns det en kvinna som kunde läsa och skriva. Men de var extremt lyckliga människor ändå. I stället för att sitta och gnälla var det härifrån och framåt som gällde. Det gjorde ett starkt intryck på mig.

NÄR HAN kom hem reste han runt i Sverige och Norge ett par år som montör av skuggningsautomatik för växthus.
– Den tiden var ovärderlig. Jag träffade alla sorters människor och när man vant sig vid att jobba med vanliga jobb kommer man alltid att ha en fot kvar i den världen – det är otroligt viktigt. Efter lumpen blev han flyttgubbe samtidigt som han fick en statistroll i en tv-film. Regissören försökte få honom att leva ut sina känslor, skrika rakt ut.
– Det var en sån otrolig kick första gången jag märkte den här, jag skulle nästan säga genen, som jag har i mig. När man trycker på vissa knappar händer något. Det är som en drog. Man försätts i ett tillstånd man inte visste fanns.
Anders hade varit på Dramaten i fem år när han fick rollen som Karl-Oskar.
– Mitt liv ändrades på så många plan – Lia och jag fick barn och jag fick ett nytt liv som sångare.

TIDEN MED ”Duvemåla” innebar fem år av framgångar, men också fem år som höll på att knäcka honom.
– Debatten om utbrändhet var inte i gång då, men jag var inne på Epidemiska sjukhuset i Göteborg med alla symtom.
– Jag fick hallucinationer på scenen – kistan började åka omkring – jag hade tunnelseende och hjärtklappning. Vi spelade sex föreställningar på 4,5 timme i veckan och jag var på scenen hela tiden. Men jag och Helen (Sjöholm) hade ett samarbete som var helt unikt.

Vad har Lia betytt för dig?
– Det går inte att beskriva. När ett förhållande djupnar så mycket som vårt går det gradvis. Hon har betytt extremt mycket för att jag skulle kunna hitta mig själv, våga vara mig själv och tycka om mig själv. Vi kompletterar varandra.

——————————————————————————–
LIA OM ANDERS: – Det finns ingen bättre! Tänk att få leva med någon som man aldrig blir mätt på – varken som man, vän, skådespelare eller sångare.
Lia Boysen, skådespelare och gift med Anders.

DAN OM ANDERS: – Anders är en lysande artist och en av de bästa sångare vi haft i det här landet. Jag är ju storebror med allt vad det innebär, men vi har aldrig konkurrerat om jobben eller varit avundsjuka på varandras framgångar. Dan Ekborg, skådespelare och bror till Anders.

——————————————————————————–
KORT OM:

NAMN: Anders Ekborg
YRKE: skådespelare, artist
ÅLDER: 46
FAMILJ: hustru Lia Boysen, 40, och barnen Channa, 11, och Dina, 8
BOR: i villa i Nacka
PÅ MERITLISTAN: musikaler som ”Kristina från Duvemåla”, ”Evita”, ”Chess”, ”Jesus Christ Superstar” och filmer som ”Sista kontraktet”, ”Tomten är far till alla barnen”, ”Strandvaskaren” och ”Falla vackert”. AKTUELL: med sin första soloskiva ”Äkta vara” och SVT-serien ”Den som viskar”, som sänds i allhelgonahelgen. Han spelar också den grymme fogden Gabriel Leijonhufvud i SVT:s stora julsatsning ”Snapphanar” och är enda svenska artisten i musikalföreställningen ”Best of West End” som uppförs i Stockholm, Göteborg, Linköping och Karlstad under oktober.

Tillbaka

Leave a reply