Jag har kämpat i hela mitt liv med mitt efternamn

Laura, april 2009

Magasinet Laura, april 2004

Av: GABRIELLA GRÜNWALD
Foto: JENNIFER NEMIE, KARIN TÖRNBLOM, THORBJÖRN ERNVALL

Anders minns inte mycket av sin far, men ändå har pappan följt honom som en skugga genom livet. Att heta Ekborg har förpliktigat… – Min uppväxt var hos en mamma som var den klassiska hemmafrun jämte min kände far, den uppmärksammade skådespelaren. Men mitt efternamn har inte gett mig fördelar. Mina framgångar bygger på att jag är sann och ärlig mot mig själv.

Han har spelat smal kortfilm, bred barnfilm, isande thriller, och stått på musikalscenen. Och är hängiven pappa och äkta man. Idag har han dessutom varit byggarbetare. Anders Ekborg har slipdamm i håret och visar stolt upp ett mörbultat grönblålila finger.
– Just nu går jag mest omkring i blåställ så att projekt husrenovering blir färdigt någon gång…
Han bor med sin fru Lia och döttrarna Channa och Dina utanför Stockholm, men det var mitt i Gamla Stan han växte upp och gick i skolan. Hans far, skådespelaren Lars Ekborg, dog när Anders var bara nio, yngst i syskonskaran med storebror Dan och storasyster Maud.
– Jag minns inte min pappa alls väl, men det har alltid förpliktigat att vara hans son och heta Ekborg. Många tror att det går lättare att ta sig in på teaterskolor och få roller, men så är det inte. Jag sökte tre gånger till scenskolan, för att lyckligtvis komma in i Göteborg till slut. Det jag lärde mig där har betytt oerhört mycket för mig, säger Anders. Rent karriärmässigt är det ändå rollen i Kristina från Duvemåla som påverkat Anders mest, menar han. Uppsättningen blev stor och tog sig in i den svenska folksjälen. Att han spelat cp-skadad i kortfilmen Påklädningen är det inte många som känner till, trots att den rollen utvecklade honom mycket och filmen fick priser över hela världen.

Genetisk gåva
I mötet med Anders är det rösten som dominerar. Inte för att han är högljudd, tvärtom, han är snarare lågmäld i sin framtoning. Han talar med behaglig röst, med en egen bestämd och samtidigt ödmjuk ton.
– Min röst är en genetisk gåva som jag har fått utveckla. Någon har räknat ut att jag sjungit ”live” inför fler än två miljoner människor under karriären. Jag var blyg då jag var yngre, men nu vet jag att min röst är bra, ler Anders. Han återkommer till känslan av att hans efternamn ibland varit emot honom, och att han känt ”du ska inte komma här och komma”.
– Min uppväxt var hos en mamma som var den klassiska hemmafrun jämte min kände far, den uppmärksammade skådespelaren. Jag har verkligen kämpat i hela mitt liv med mitt efternamn.

Ärlighet och mod
Han tror att en del av hans framgångar beror på att han är en sann person som försöker att inte spela sina roller utan agera och sjunga utifrån egen smak, närvaro och hjärta. Han klarar inte av att låtsas utan söker upplevelsen från tårna och upp.
– Vem är jag? är en fråga alla bör ställa sig själva, säger Anders. För mig handlar hela livet om att vara ärlig. Ljug aldrig för dig själv eller din omgivning! Det handlar förstås om att ha ett stort mod och våga ta ansvar. Anders talar sig varm för civilkurage, att våga stå upp och säga sitt ord. Att bekänna färg och att ha passion. När något inte känns bra är det faktiskt helt okej att höja sin röst, utan att det leder till personligt angrepp, menar han.
– Det är ju saken i sig man konfronterar, säger Anders. Inte personen. Men det är jättefult att kritisera i det här samhället. Varför? Nej, säg som det är och stå för det! Och löp den linan ut. Jag gillar personligen inte Bob Dylans musik eftersom han har skapat en roll, en medveten stil, vilket han själv också sagt. Men det känns konstlat för mig, och det står jag för. Men han är säkert en himla trevlig person för det…
Anders berättar att han är blygare än sin storebror Dan, som kanske är den som syns mer av de två. De står varandra nära, har många likheter men också många olikheter. De har dock samma humor och höga ambitionsnivå. De ställer stora krav på sig själva – men även på sin omgivning.
– Jag tror att vi har en tydlig direkthet. Vi är orädda, kanske på gränsen till dumhet ibland, ler han. I alla fall om man ska vara karriärsmart. Det är tragiskt när människor nte säger vad de egentligen tycker bara för att nå en fördel. Allt blir politik, och hur mycket äkta passion finns då kvar?

Idol förbjudet!
Orädd är han också hemma. Hos Anders, Lia, Channa och Dina är tv-programmet Idol bannlyst. Anders och Lia anser att det är direkt farligt för döttrarna – och för alla andra som tar del av en ”människosyn som är helt cynisk” menar Anders.
– Oj, vilka diskussioner vi har haft! Tjejerna har varit ledsna men det börjar gå över nu, även om de kände sig utanför i skolan tidigare när alla andra fick se på Idol. Men nu är det inte ett problem längre. Channa och Dina ska inte se förnedrings-tv där unga människor blir sågade av vuxna – som underhållning! Jag menar, hur ska vi vuxna sedan kunna förklara för våra barn att mobba är något man aldrig får göra? Han har ett stort matlagningsintresse. Och han tycker att mat också handlar om att våga, att bli bekräftad – och att lita på sina egna smaker. Får han välja fritt slänger han gärna ihop en kycklinggryta, utan recept – och utan koriander eller broccoli. Det blir mycket husmanskort och italienskt.
– Min stora matpassion kommer från mamma som alltid lagat väldigt god mat, säger Anders. Mat är ju också kultur i ditt hem, hur du prioriterar för dig själv och dina barn. För mig är det lika viktigt med genuina råvaror som att lägga upp maten vackert på en tallrik.

Lever ut sina känslor
Han är nyanserad och förklarar att han är väldigt medveten om vad han vill förmedla.
– Egentligen är det allra viktigaste för mig att nå ut med känslan av att vi alla är lika, att ge styrka och inspirera andra. Sång och teater handlar om att stå med hjärtat i handen, att ge människor en fördjupad upplevelse, äkta känslor och att sätta färg på dem. För mig handlar konst om att våga leva ut en sorg, en glädje, att blotta sig och att det är lika okej trots att jag är man.
– Det är svårt att vara kille idag. Men jag tror ändå att unga män har lättare att visa känslor än många äldre faktiskt. Jag kan märka av äldre mäns känslospärrar från scenen, säger Anders. Det tog ett tag innan jag fattade att det var obehaget inför att bli berörd det handlade om när det hostas och harklas i publiken så fort det var en känslig scen som spelades. Hur kan någon hosta just nu? Här? Anders slår ut med armarna och skrattar. Men det är just då du ska anta utmaningen, kliva ut där och våga visa din egen manlighet med alla känslor som finns i registret.

Älskar naturlighet
Manlighet är att vara allt från bestämd till att fälla sjöar av tårar, menar Anders. Om män kunde inse hur viktigt det är att visa känslor hade vi sett ett mindre våldsamt samhälle.
– Titta på hur det ser ut idag… Tänk om yngre killar kommer att gilla silikontuttar, lösnaglar och botox för att de helt enkelt inte vet om något annat. Den generationen tror att alla ska operera sig, för det har blivit vardagsmat bland 18-åringar. För mig är manlighet och kvinnlighet en balans mellan man och kvinna, vilket är väldigt attraktivt. Det har jag och min hustru gett varandra. Jag älskar naturlighet och kvinnans form. Ja, den äkta varan!
——————————————————————————–

DET HÄR ÄR ANDERS!
NAMN: Anders Ekborg, 48 år.
FAMILJ: Gift med Lia Boysen, 42, skådespelerska, och tillsammans har de döttrarna Channa, 13, och Dina, 10.
YRKE: Skådespelare och sångare.
BOR: I ”ett pågående bygge” i Nacka.
HOBBY: Snickra, laga mat och att spela golf.
HAR MEDVERKAT I BLAND ANNAT: Musikalerna Kristina från Duvemåla, Jesus Christ Superstar, Chess, och filmerna Tomten är far till alla barnen, Drömkåken, Strandvaskaren och tv-serien Snapphanar.

Tillbaka

Leave a reply