Jag fick ta en del stryk av Dan

Schlagerforhoret 100206

Aftonbladet 100206

Av: YLVA NIKLASSON
Foto: PETER WIXTRÖM

Välkomna till schlagerförhöret. Under hela Melodifestivalen ställer vi stjärnorna mot väggen för att fråga om allt från usla beslut till mörka barndomsminnen. Idag riktar vi strålkastaren på schlagerdebutanten Anders Ekborg, 49.

Ikväll gör rutinerade mångsysslaren Anders Ekborg schlagerdebut. Nöjesbladet har satt honom i förhörsstolen och lyckats pressa fram flera erkännanden. Här berättar han om lögnerna, sveken och om hur kvinnosynen naggades i kanten.

Anders, du är 49 år när du gör Melodifestivaldebut. Det osar 50-årskris.
Nej, jag hade en 40-årskris, ingen nu. Jag har bara inte hunnit tidigare. Och jag har väntat på rätt låt – är jag med vill jag ju givetvis vinna. Det sägs att schlagern är så mysig och konkurrenslös, det ska jag ändra på nu.

Kan du sjunga?
Jag ska erkänna att jag inte är skolad för fem öre. Jag har aldrig tagit en sånglektion. Jag har mörkat det i många år. Jag gick ju scenskolan i Göteborg och den hette “teater- och operahögskolan”, så jag svarade alltid lite luddigt att jag gått utbildningen där. Då trodde folk automatiskt att jag hade operautbildning. Opera är credd, så då fick jag respekt. Men det var en luring.

Folk har viskat

Vad är den vanligaste missuppfattningen om dig?
– Att jag är otrevlig och svår att arbeta med. Jag har hört på omvägar att folk har viskat det om mig. Då blir jag extremt bedrövad. Alla tar för givet att man är en diva bara för att man har gjort stora saker innan.

När var din största livskris?
Det var när jag för första gången blev sviken av en kvinna. Jag var runt 16 och dödsförälskad. Jag trodde vi skulle gifta oss och skaffa barn. Men hon ringde en dag och var som förbytt. Hon låtsades som om vi knappt kände varann. Jag var knäckt i över ett år. Den jag litade mest på lurade mig. Jag flyttade till Skåne för att gå vidare. Min kvinnosyn blev inte den bästa efter det.

Hur är det att vara gift med Lia Boysen?
Det är härligt. Passionerat och känslosamt och aldrig tråkigt. Hon är väldigt humörig som kvinnor är. Det kan göra mig vansinnig och förtvivlad. Speciellt en gång i månaden, då har det varit nära mord hemma ibland. Och nästa dag är allt underbart igen. Som sagt – aldrig tråkigt.

Inte så jävla kul

Hur är syskonkärleken till din storebror Dan Ekborg?
Den är bra numer, men det var inte så jävla kul när vi växte upp att ha en storebror som var fem år äldre. Jag fick ta en del stryk. Och så hade vi ingen pappa, han dog när jag var nio. Så Dan uppfostrade mig och det gillade jag inte. Idag har vi kontakt stötvis, vi jobbar så mycket.

Vad har du gjort för misstag på scenen?
– Många. En gång spelade jag “Peter Pan” på Dramaten och skulle flyga i en sele. En kille i kulisserna skulle lyfta mig genom att dra i ett snöre, men han drog för hårt och jag flög ut i publiken. När han släppte ner mig gränslade jag scenen i spagat. Jag var svimfärdig och skrek av smärta och de stackars barnen såg livrädda ut.

Vilka droger har du testat?
– När jag var nio försökte jag i fyra år att lära mig ta halsbloss men lyckades aldrig. Det är någon allergisk reaktion, jag får som kramp. Och så har jag druckit en hel del alkohol. Men det har jag slutat med. Är jag det minsta bakis så slår mitt hjärta snabbare och jag klarar knappt att gå upp på scen.

Körde ifrån väska

När var du senast i kontakt med polisen?
När jag och Lia tappade bort en datorväska i London. Vi hade hyrt bil och körde ifrån väskan – den var snodd på två sekunder. Det var nog mitt fel om jag ska vara ärlig. Jag tror att jag ställde den utanför bilen och sedan glömde jag den. Det vågade jag aldrig erkänna då. Lia, läser du det här, så förlåt! Det var inte meningen.

Tillbaka