Finstämd jul – perfekt ljud

Västerbottens Folkblad 121126

Av: ELIN LARSSON

MUSIK

Anders Ekborg
– En stilla jul
Idunteatern, Umeå
★★★★
Publik: Cirka 530.
Längd: 2 timmar.
Bäst: Avvägningen mellan musiken och sången.
Sämst: Det var en himla massa filmande och fotande i publiken och mindre jul än lysande Iphones mitt i publiken blir det knappast.

Som en perfekt avslutning på skyltsöndagen och start på julen var det igår nämligen dags för Anders Ekborg att inta Folkets hus stora scen, Idun och inleda julens alla julkonserter. Ett koncept som knappast är vare sig nytt eller innovativt och som därför också riskerar att bli ganska trist. Men gårdagens konsert höll vad den lovade ”En stilla jul” och det utan att bli slätstruket. Snarare var detta ett exempel på själva anledningen till att julkonserterna fortsätter att dyka upp och besökas år efter år. För någon gång då och då slår det rätt och det är då det, som nu, kan bli ”alldeles, alldeles underbart”. Det var en stillsam, men samtidigt känslosam konsert som inte bara bjöd på de klassiska julsånger som alltid spelas på dessa konserter utan även en och annan utstickare i musikens värld, något som känns uppfräschat och ger konserten en personlig touch. Det mest finstämda exemplet på dessa utstickare är dock en riktig julklassiker och inte musik utan poesi, nämligen när Ekborg läser Viktor Rydbergs klassiska dikt ”Tomten” till Bengt Magnussons enkla gitarrspel.

Även ljudteknikerna förtjänar en eloge, för i en tid då det är allt för vanligt att antingen sången men oftare musiken överröstar den andra, var det här en perfekt samklang. Något som gav föreställningen den fulländning som nu infann sig.

För det är när man uppnår detta samspel som musiken och sången kan bli mer än bara sång och musik. Det blir musik och sång som lyfter en och låter en vila i den för att sedan lugnt och tryggt sänka en ner i stolen igen för att ta en vidare till nästa låt.

Resultatet är en konsert som borgar för en jul med det där lugnet som alla talar om att uppnå men lika ofta stressar förbi.

I alla fall för de som var där.

Tillbaka