TRADITION. Anders Ekborg har Stevie Wonder som favorit. Pressbild: Peter Knutson
Norra Halland 171117
Av: CAMILLA MOESTEDT
Sedan 2009 har sångaren och skådespelaren Anders Ekborg i juletid turnerat land och rike runt med sin föreställning ”En stilla jul”. Torsdagen den 7 december är turen kommen till Kungsbacka och teatern.
För många har din julkonsert blivit lite av tradition, vad tror du själv att det är som gör att så många väljer att komma tillbaka år efter år och lyssna?
– Jag hoppas och tror att det är för att många faktiskt blir genuint berörda. Jag vill själv inte att det ska vara en julshow bland alla andra, utan försöker göra det äkta, ärligt, intimt och stämningsfullt.
Vad är det som är så speciellt med julsånger? Vad är det vi går igång på?
– Jag tror att det handlar om många saker. Både att det väcker minnen till liv, kanske både fina och bitterljuva, men att man då även börjar reflekterar över vad som är viktigt i livet, både gällande traditioner, relationer och andra saker. Vi lever ju dessutom i en ganska turbulent tid där det händer mycket saker i världen. De här pampiga sångerna med ofta vackra texter blir då som någon slags trygg hamn att vila i.
Vilken är enligt dig den bästa julsången genom tiderna?
– Det är en jättesvår fråga. Många skulle nog svara ”O helga natt” med Jussi Björling, som jag personligen också tycker är en av de allra mäktigaste tolkningar som gjorts. Men egentligen är jag själv mer för det enkla. Min absoluta favorit är faktiskt en låt med Stevie Wonder, ”Someday at Christmas”, som handlar om att någon dag i framtiden kanske vi äntligen får leva i en värld utan krig, där alla törs hälsa på varandra. Det är en låt som inger hopp och tro, utan att man för den saken behöver vara religiös.
Någon speciell favoritartist du själv lyssnar på i juletid?
– Ja, det finns egentligen bara en och det är just Stevie Wonder, som förutom den låten jag nämnde gjort ett helt album med samma titel. Den brukar jag alltid lyssna på vid jul. Men förstås även Jussi Björling, som förr eller senare åker på.
Vad är ditt starkaste minne från just en julkonsert som gripit tag i dig?
– Jag har faktiskt inte riktigt något sådant och det var också en av anledningar till att jag själv bestämde mig för att göra det här. Jag hade då i några år medverkat vid olika julgalor där det gick ut mer på att sjunga surflåtar, samtidigt som det kom in en släde och sålde sprit. Det blev så fruktansvärt själlöst. Jag ville göra något stämningsfullt i stället, med tid för just eftertanke och reflektion.
Vilket är ditt bästa minne från dina egna julturnéer?
– Det är naturligtvis mötet med publiken. Och då inte bara på scen utan även efteråt. Jag brukar ju signera skivor då och det är helt överväldigande att möta alla som kommer fram och verkligen tackar, en del med tårar i ögonen. Det är också helt fantastiskt att mötas av stående ovationer, det är ju ett tecken på att man verkligen nått fram.
Har du något speciellt minne från just Kungsbacka?
– Inte som jag kommer på nu på rak arm, utöver det jag sagt tidigare. Men jag hoppas verkligen att många vill komma och lyssna. För det här blir troligtvis också den sista turnén på ett tag, eftersom jag trots allt bestämt mig att ta en paus från just julsångerna. Men därför kommer årets föreställning också förhoppningsvis bli lite utöver det vanliga, då jag kommer köra någon slags ”best of”. Det där är ju alltid ett vågspel, eftersom man som artist vill förnya sig från år till år, men jag vet ju också att många faktiskt vill höra sina favoriter. Och det kommer de därför nu också få göra, även om det också blir lite nytt, som en alldeles ny stråkensemble, men även fler som medverkar på scen.
Avslutningsvis, i egenskap av mångårig artist och skådespelare på scener runt om i landet, så måste jag fråga dig vad du anser om den pågående MeToo-kampanjen? Hur tänker du och hur påverkar detta dig som manlig, känd scenkonstnär nu när debatten blossar som starkast?
– Det här är för mig en otrolig komplex och svår fråga. Men i själva grunden handlar det om ett maktmissbruk som jag tar starkt avstånd från och alltid gjort. Faktum är ju att jag själv en gång faktiskt fått avgångsvederlag för civilkurage sedan jag motsatt mig vad en regissör gjorde där och då mot en kvinnlig kollega. Men för mig är debatten också så mycket mer än så. Det handlar om att visa solidaritet mot alla utsatta i alla lägen, inte bara när det gäller vad män gör mot kvinnor.
– Det här är förstås även något jag på något sätt kommer att ta upp i årets föreställning. Men det är svårt. Jag spelar själv just nu en sådan maktfullkomlig 1700-talsman på scen i Riksteaterns ”Bläck och Blod”. Han är på många sätt både maktfullkomlig och vidrig, men för mig handlar det ju även om att försöka förstå och förmänskliga honom på scen. Och att då även försöka förstå hans samtid och hur han kunde få hålla på. Det tror jag vi än i dag måste fråga oss och alla ta oss en tankeställare om när vi bör göra kollektivt uppror och sätta stopp för ett beteende som inte är okej, för någon.