Anders Ekborg lyfter ösigt klassdrama

Foto och © Riksteatern/Markus Gårder

Foto och © Riksteatern/Markus Gårder

Svenska Dagbladet 171019

Av: KARIN HELANDER

En oblyg korsning av proggigt 1970-tal och lite ”Kristina från Duvemåla”, kryddad med en dos studentspex – så kan man karakterisera den nya musikalen ”Bläck eller blod” om upplysningsmannen Rutger Macklean.

Bläck eller blod

Genre: Musikal
Regi: Alexander Öberg
Medverkande: Anders Ekborg, Lina Englund, Pelle Bolander, Per Fritz, Sanna Krepper, Rolf Landberg, Linus Lindman, Mattias Redbo, Tobias Sondén, Peter Tikkanen, Lisa Werlinder.
Var: Riksteatern/Örebro länsteater
Libretto: Erik Norberg. Musik: Erik Norberg & Alexander Öberg. Kapellmästare: Peter Tikkanen. Scenografi & kostym: Elin Hallberg

(…) Macklean var en intressant person i tiden för franska revolutionen och mordet på Gustav III. Han var engagerad republikan i upplysningens anda, grundade skolor långt före folkskolans införande och skrev förslag till en ny frihetlig grundlag.

Hans kungauppror var inte våldsamt, han ville bruka pennan, inte svärdet; bläck hellre än blod. Men fick bevittna hur upproriska Skånebönder brutalt besegrades. Norberg/Öberg spetsar klasskonflikterna med kärleksförvecklingar mellan Macklean, pigan Kajsa och skolläraren Samuel.

”Bläck eller blod” liknar mest en oblyg korsning av det proggiga 1970-talets stora musikteatermanifestation ”Tältprojektet” och en lightversion av ”Kristina från Duvemåla”, med strävsamma bönder i kamp med jorden och överheten. Kryddat med en liten dos studentspex. Det är en genomkomponerad musikal som öser på med låtar och inte ber om ursäkt (…) Refrängerna hamras in lika bestämt som effektivt.

Man biter huvudet av parodin och leker med anakronismer, också Elin Hallbergs kostymer varvar tidslagren. Ensemblen intar scenen med yvigt spelhumör och direkt publikkontakt, skådespelarna imponerar inte minst som musiker. Bönderna är krumma, adeln sprättig och Mattias Redbos Gustav III fumligt håglös (…) några roller urskiljs tydligare, som Lina Englunds kärvt rättfärdiga Kajsa, Lisa Werlinders glittrigt passionerade Madame de Staël och Sanna Kreppers frenetiskt trombonspelande berättare.

(…) Anders Ekborgs Macklean lyfter föreställningen. Han gör den framsynte reformatorn till en idealistisk radikal med visioner om en bättre värld, men med besvärande dubbelmoral. Han är ädel och usel och kluven. Ekborg sjunger med kraft, intensitet och känslighet och får verkligen blomma ut i ett par maffiga sångnummer. I en mäktig ballad om tiden som flytt sjunger han åldrandets bittra bokslut, tomheten och smärtan över allt förlorat; musikalens verkliga höjdpunkt.

(Hela recensionen återges inte av upphovsrättsliga skäl)

Originalartikel i Svenska Dagbladet

Tillbaka