Ystad International Military Tattoo 2015

Av: Maria Nehro

Ystad International Military Tattoo

Foto och © Tina Schuster

Från början tänkte jag nöja mig med två av de tre kvällsföreställningarna av Ystad International Military Tattoo 2015, där Anders var inbjuden som gästartist! Men då det visade sig att goda vänner skulle närvara den sista kvällen, blev även den inbokad.

Därefter trodde jag att jag skulle ha fått mitt lystmäte av militärmusik, och uppriktigt sagt vara en smula trött på alltihop när jag åkte därifrån. Men ack, så jag bedrog mig!! Dessa underhållande och medryckande kvällar kunde jag med glädje ha upplevt långt fler av. Är man dessutom, som jag, lite svag för snygga uniformer och har suckat över Richard Gere i den romantiska biofilmen ”En officer och gentelman” ett otal gånger i sin ungdom, så var succén given! I Ystad ägde nämligen Nordiskt Kadettmöte rum vid samma tid, så uniformer var det gott om!

En försmak av vad som komma skulle fick jag tidigt på torsdagskvällen, då jag besökte en restaurang längs Ystads huvudgata, på väg mot Regementet. Plötsligt hördes taktfast musik och en av kårerna marscherade förbi utanför fönstret!

Det var inte svårt att hitta, Regementsgatan var bred och rak. Väl framme visade jag biljetten i entrén. Inne på området såldes mat och dryck med mera, men jag gick direkt till min plats på första bänkraden, mitt framför det valv där musikkårerna skulle göra entré.

På utsatt tid kl 20.00 kom kvällens konferencier Cornelius Löfmark in och hälsade välkommen, och årets Tattoo hade startat! Ystadsbördige Cornelius var en rutinerad underhållare och guidade oss genom kvällen med en lagom mix av skämt och allvar. Gästdirigent var Commander Phillip Anderson från Royal Australian Navy.

Programmet var omfattande, där de medverkande musikkårerna hade varsin egen avdelning, förutom i finalen där samtliga kårer deltog. Även i fanfaren som inledde kvällen fanns alla kårer representerade.

Programmet i sammandrag:

Fanfarteam
– Fanfare for the Ystad International Military Tattoo 2015

Hemvärnets musikkår Ystad

Grekiska flottans musikkår

Bicycle Showband Crescendo Nederländerna

Polska flygvapnets representationsmusikkår

The Southern Highlanders Pipes, Drums and Dancers

Marinens ungdomsmusikkår

Anders Ekborg med Marinens ungdomsmusikkår
– The Lady is a Tramp
– Bring Him Home
– Stad i ljus

Ungerska försvarsmaktens stabsmusikkår

Final
– Fanfare

– Conquest of Paradise
– O Fortuna ur ”Carmina Burana”
med Ystad Tattoo Singers

– You Rise Me Up
– Gabriellas sång
med Anders Ekborg, Ystad Tattoo Singers & Kerstin Bengtsson, nyckelharpa

– Segnale Solenne
med Anna Lindberg, jägarhorn

– Du gamla du fria

– Atholl Highlanders
med The Southern Highlanders Pipes and Drums

– Per Aspera Ad Astra

Någonting som överraskade mig var att flera av musikkårerna bjöd på sång. Den grekiska kåren briljerade även med basketbollar, som hårt och taktfast studsades som en del av framförandet. Musikutbudet var mycket varierat; allt från traditionell militärmusik till filmmusik och ABBA!

The Southern Highlanders Pipes, Drums and Dancers var oerhört poulära hos publiken, med säckpipor och duktiga dansare, men det mest annorlunda numret bjöd, i mina ögon, nederländska Bicycle Showband Crescendo på! Med imponerande simultanförmåga framförde de sina cyklar i avancerade formationer på planen framför oss, samtidigt som vi fick lyssna till glad och medryckande musik.

Värt ett särskilt omnämnande var också den magnifika ljussättningen, som blev allt mer effektfull ju längre kvällen led, och mörkret föll. Har sällan skådat någonting så tjusigt! Färgtonerna som lyste upp byggnaden framför oss påminde en hel del om En Stilla Jul, om än i lite större format…

Anders, stiligt klädd i vit skjorta och svart kostym, hade två egna avdelningar; den första tillsammans med Marinens ungdomsmusikkår, och den andra, i finalen, uppbackad av sex man starka Ystad Tattoo Singers samt av Kerstin Bengtsson på nyckelharpa, som utgjorde ett vackert inslag i Gabriellas sång. Möjligen dränktes Anders röst en smula av den starka musiken, vid de tillfällen samtliga musikkårer stämde in. Första kvällen märktes det främst i Gabriellas sång, men sista kvällen, då vi satt mycket nära de grekiska och ungerska blåsarna, hade jag stundvis svårt att höra honom även i You Rise Me Up.

Jag tycker också att Anders borde fått framföra den svenska nationalsången. Nu deltog han som en bland alla andra, tillsammans med Ystad Tattoo Singers.

Nästa kväll var det dags igen! Jag hade nästan samma plats som dagen före, vilket innebar att jag såg alldeles förträffligt – fram till finalen. Då ställdes nämligen en dirigentpult upp precis framför mig, som skymde sikten totalt. På sin höjd såg jag Anders skymta fram då och då mellan brädorna. Mycket retsamt!

Den här kvällen rörde det till sig en smula. Just som Anders stämde upp i You Rise Me Up började regnet falla. Till all lycka bara en kort stund. Men detta var uppenbarligen tillräckligt för att konferencieren helt skulle tappa koncepterna! Plötsligt hoppade han över en programpunkt; Gabriellas sång, och annonserade Segnale Solenne, som skulle framföras av Anna Lindberg på jägarhon, ifrån ett fönster i byggnaden framför oss. Men där stod ingen beredd, och förvirringen var total. Dirigenten, med flera, försökte påkalla konferencier Cornelius Löfmarks uppmärksamhet, men utan resultat. Envetet ropade han ut Segnale Solenne ännu en gång, och nu fick vi äntligen höra den! Ganska snöpligt kändes det att ha gått miste om ett av Anders nummer. Fortfarande när jag promenerade tillbaka till mitt hotell grubblade jag över vad som hade hänt, och undrade hur programmet skulle komma att se ut kvällen därpå…

När mina tyska vänner anlände nästa dag passade jag på att uppgradera mitt boende en smula, till Ystad Saltsjöbad, strax utanför centrum, så att vi fick bo tillsammans. Ett hotell med alla tänkbara faciliteter, och havsutsikt!
I receptionen mötte vi Anders och passade på att fråga honom om det som inträffat. Till vår lättnad bekräftade han att vi denna kväll skulle få höra honom framföra alla sina sånger!

Och mycket riktigt; när vi avnjöt den allra sista föreställningen var programmet sig likt igen, och Anders framförde de sånger han skulle! Min enda invändning, liksom de två tidigare kvällarna, är konferenciärens märkliga fokusering vid Tommy Körbergs sjukdomshistorik, då Anders sjungit Stad i ljus. Att Anders ryckte in för Tommy i ca 100 föreställningar av Chess är visserligen hedervärt på alla sätt, men det hade känts naturligare att nämna ifall Anders verkligen framfört någonting ur Chess under kvällen, exempelvis Anthem!

När mörkret föll blev ljussättningen än mer effektfull, liksom kylan blev kännbar. Men regnet lyste lyckligtvis med sin frånvaro.

Efteråt, innan vi begav oss till vår väntande taxi, såg vi några av de medverkande med ölglas i handen, på väg till det intilliggande tältet och dess ”after-tattoo”.

Nästa dag var det så dags att lämna Ystad och bege oss till Stockholm. Men jag hoppas att snart, snart få tillfälle att återvända – kanske för ett nytt tattoo!

Se bilder från Ystad International Military Tattoo här!

Ystad International Military Tattoo

Foto och © Maria Nehro

Tillbaka

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *