INGVAR! – En musikalisk möbelsaga

Foto och © Peter WestrupJag tog ett tidigt morgontåg i fredags, och efter en knapp timmes försening anländer jag till ett snöfritt men blåsigt Malmö. Jag checkar in i ett pyttelitet rum på Mayfair Tunneln, ett mysigt men ganska slitet hotell nära järnvägsstationen. Ger mig ut för att äta middag, och ett par timmar senare anländer Madelaine, som checkar in i rummet bredvid mitt.

Ett glas vin på en bar vid Lilla Torg unnar vi oss innan kvällens genrep av INGVAR! – En musikalisk möbelsaga, i regi av Erik Gedeon. Vi snurrar runt i kvarteren kring Stortorget ett extra varv innan vi hittar fram till Stadsteatern, men får strax ge oss ut på gatan igen för att söka efter biljettkontoret, som har separat entré, för att hämta våra biljetter. Våra platser är längst framme vid scenen, på vänster sida.

Genrepet börjar kl 19.00. Vi är oerhört nyfikna på vad vi ska få se! Något enstaka videoklipp och en del bilder har inte gjort oss mycket klokare. Personligen har jag fått intryck av att föreställningen gränsar till fars, en genre som jag generellt sett har ganska svårt för. Att Anders rollkaraktär är blond med glasögon, slips och lite halvgalen blick gör mig än mer tveksam till hur jag kommer att reagera.

Men vi blir mycket positivt överraskade! Föreställningen blir faktiskt inte alls som vi tänkt oss. Klas Abrahamssons texter är kloka och underfundiga och sångarna proffsiga, ut i fingerspetsarna! Inte heller är jag beredd på att föreställningen består enbart av sång, och inga talade repliker alls, vilket blir en glad överraskning för mig.

Orkestern är liten, närmare bestämt två personer stark. Anders Ortman, som i inledningen av kvällen medverkar i rollen som Lukas, övergår därefter till att spela orgel, och fungerar samtidigt som sufflör. Han imponerar stort genom att på microdelen av en sekund uppfatta då någon i ensemblen blir tveksam, och hjälpa till genom att hela tiden ligga steget före i den löpande texten, samtidigt som han spelar sitt instrument! Vid sin sida har han Sara Jefta på violin. Det är allt. Möjligen hade vi önskat oss några fler musiker, som kunnat åstadkomma ett kraftfullare och mer varierat ackompanjemang. En recensent i kvällspressen påpekar dock att de har “fångat svensk folkdanston å det genuinaste”, och det kan jag instämma i!

Ensemblen består, utöver Anders som Ingvar Kamprad och de båda musikerna, av:

Sven Boräng – Matheus

Inga Zeppezouer – Esther

Daniel Engman – Markus

Katarina Lundgren-Hugg – Magdalena

Magnus Schmitz – Johannes

Mari Götesdotter – Rut

Frida Bergh – Judith

Det behöver väl knappast sägas att Anders i titelrollen är den lyssnde stjärnan, men ensemblen imponerar i sin helhet! Alla spelar – och sjunger – oerhört bra, i de mycket speciella roller som de fått. Det är faktiskt svårt att beskriva dem, de måste upplevas med egna ögon och öron! Daniel Engman, som jag tidigare bara sett i anonyma och undanskymda ensembleroller, visar upp en för mig helt ny bredd. Av de kvinnliga skådespelarna kan jag omöjligt placera någon framför de andra. Berättelsen handlar, som delvis framgår av namnet, om IKEA-grundaren Ingvar Kamprads liv, från de första stapplande försöken som säljare under barndomen, fram till idag.

Föreställningen är 2 timmar och 10 minuter lång, inklusive paus. Applåderna är intensiva, och ensemblen kommer in en extra gång, trots att det “bara” är genrep. Efteråt återvänder vi nöjda, men trötta, till vårt hotell.
Lördagen träffas vi till frukost. Madelaine tycker hotellet är lyhört och har störts illa av högljudda gäster som kommit hem under natten. Själv har jag inte hört någonting alls, utan sovit som en stock! Dagen ägnar vi bl.a. åt shopping, och blomsterinköp till Anders. Även en liten presentpåse görs i ordning, premiärkvällen till ära.

Innan vi återigen beger oss till teaterscenen Hipp äter vi en god middag på en pub vid Lilla Torg. Den här kvällen börjar föreställningen redan kl 18.00. Vi är där i god tid för att hinna spana på folk. Visserligen är det “bara” nypremiär, Ingvar! har spelats på samma scen även under hösten, så röda mattor, champagne eller horder av kändisar förväntar vi oss inte. Men några kvalificerade gissningar har vi, om vilka som kan tänkas dyka upp i publiken. I pausen kan vi dock konstatera att vår intuition varit riktigt endast i ett av fallen.

Blommor och present lämnar vi ifrån oss i garderoben, och slår oss ned på ännu bättre platser än kvällen innan; på första bänk men närmare mitten.  Vi upplever båda två att föreställningen vässats ytterligare denna kväll! Förutom att de medverkande självfallet gör sitt yttersta, och att allt förefaller sitta perfekt, tror jag man tjänar på att se den här typen av föreställning en extra gång, för att tillgodogöra sig de tänkvärda texterna ordentligt, och hinna med att uppfatta alla detaljer i framförandet. Runt omkring mig skrattas det i publiken, min bänkgranne skrattar så att han hoppar i stolen, men själv sitter jag mesta tiden bara och lyssnar och njuter, och drar på sin höjd på munnen någon gång då och då.

Jag tycker att andra akten är ännu bättre än den första, och att Anders framför de kraftfullaste sångerna, och visar de starkaste känslorna, där. Dekoren är enkel men funktionell. Möbler som sjunger och rör sig har sin givna plats i spelet. Trots klädsel och blond peruk känner vi igen Anders i minspel, gester och röst, och det är fantastiskt kul att se honom på scenen igen! Stundvis har vi honom så nära inpå oss att vi skulle kunna sträcka ut handen och röra vid honom (vilket vi dock noga undviker!)

På något vis tycker jag det känns skönt att konstatera att han faktiskt är precis lika bra även i föreställningar där han inte ser ut som en grekisk gud, och sliter hjärtat ur kroppen på mig i sånger som t.ex. “Vem kunde ana” ur Chess. Att han behärskar den här typen av musikal – också! Om jag nu någonsin hade betvivlat det.

Applådtacket vill aldrig ta slut, och Anders är fullastad med blommor. Jag skymtar våra egna, inklusive presentpåsen, tillsammans med en stor fin bukett som många verkar ha varit med och delat på, eftersom det sitter flera småkort i den.
Efteråt konstaterar vi att timmen inte alls hunnit bli särskilt sen, och avslutar kvällen med ett glas vin i hotellbaren. Där är förvånansvärt lugnt för att vara lördagskväll. Vi är faktiskt så gott som ensamma där, och drar slutsatsen att folk måste sitta hemma och tittar på Melodifestivalen, eller möjligen avnjuta den på plats, eftersom den utspelar sig just i Malmö denna kväll.

Idag på förmiddagen var det så dags att återvända hem, och ladda om batterierna inför nästa äventyr; premiären av Kristina från Duvemåla i Helsingfors, dit vi beger oss redan imorgon! Men fler besök på Ingvar! stundar för min del under våren, nästa gång blir den 17 mars.

Maria Nehro

Tillbaka