En Stilla Jul 25-26 november

Nösunds Värdshus 111125. Foto och © Maria NehroUnder en tung höst med sju sorger och åtta bedrövelser framstod Anders julturné länge som ljuset i tunneln, det som fick mig att inte ge upp, utan kämpa vidare ännu lite till. Och äntligen var stunden kommen… I fredags morse klev jag på Göteborgståget, med ett otal kollin av olika storlek. På något märkligt sätt tycks packningen bara växa från år till år. I Göteborg sammanstrålade jag med Madelaine och vi fortsatte färden mot Nösunds Värdshus med lokaltåg och buss. Den vanligtvis ganska omständiga resan gick ovanligt smidigt den här gången, och strax före halv tre kunde vi checka in på våra rum.

Vi har alltid tyckt att administrationen på Nösund fungerat lite si och så, men den här gången hade de rört till det ordentligt för oss. Vi skulle vara tre personer vid kvällens middag och konsert, men fick besked om att vår bokning omfattade sju personer! Från början hade vi varit 4 st, men en i sällskapet avbokade sin plats i ett tidigt skede. Så många som sju hade vi aldrig varit. Även bokningen till kvällen därpå innehöll oklarheter. Då jag kommit in på mitt rum och kopplat upp mig kollade jag hela min mailkorrespondens med värdshuset, som jag lyckligtvis hade sparat, men kunde inte upptäcka någon förklaring till missförstånden där. Trots det satt en klump av olust kvar i bröstet större delen av dagen.

En timme senare anlände Anna, som vi mötte vid bussen. Anna blev placerad i ett rum ca 500 meter ifrån huvudbyggnaden. Efter en stunds vila samlades vi till en liten förfest hos Madelaine, innan vi gick in till supén. Vi blev placerade långt fram, men vid sidan av scenen, och jag insåg genast att fotovinkeln inte skulle bli bra. En god förrätt kom in på bordet; färskrökt lax med forellrom och västerbottenostpaj. Huvudrätten bestod av bakad långarygg och desserten av vaniljpannacotta. Den administrativa röran till trots gav vi maten högsta betyg! Kvällen kändes dock lång innan konserten tog sin början vid niotiden. Och ska sanningen fram var jag inte alls i toppform, utan så trött att jag nästan somnade vid min plats! Vinpaketet, som jag i stundens ingivelse beställt tillsammans med de andra, fick i princip stå orört, då jag främst drack vatten till maten.

Till slut började i alla fall konserten. Vid sin sida hade Anders Bengt Magnusson på gitarr och ny för i år; Johan Landqvist på klaviatur. Så här såg programmet ut:

Nu tändas tusen juleljus

Det strålar en stjärna

Koppången

First of May

Recuerdos del Alhambra (gitarrsolo av Bengt)

My Grownup Christmas List

Little Drummer Boy

Come All Ye Faithful

Falling Slowly

PAUS

Ave Maria

Irländsk ballad i julversion

Ser du stjärnan i det blå

I Believe

Who Comes This Night

När juldagsmorgon glimmar

Pie Jesu

O helga natt

Jul, jul, strålande jul

Det var en till stora delar vacker och finstämd konsert, men även lättsam och rolig, på Anders typiska vis. Till vår glädje tog Bengt lite större plats än vanligt, och berättade egna historier. Det kändes även väldigt bra med Johan Landqvist, som bidrog med nya låtar till programmet, som vi inte hört Anders sjunga tidigare.

Efteråt var det signering, och då passade vi naturligtvis på att köpa varsitt exemplar av det nysläppta julalbumet, med samma namn som turnén. Vi lämnade även en ordentlig julpresent till Anders och hans musiker i år, som vi planerat och köpt i god tid.

Dagen därpå åt vi en sen frukost och därefter tog vi en promenad upp på Arekullen. Där uppe blåste det våldsamt, så vi blev inte långvariga innan vi återvände ner. Vid tvåtiden åt vi lunch på värdshusets restaurang, vilket var inkluderat i konsertpaketet. Även nu strulade det lite grand för oss, och den vegetariska mat Anna förbokat fanns inte antecknad. Vi fick över huvud taget inte in någon mat på bordet, utan var tvungna att gå fram en extra gång och säga till. Men när den väl kom in smakade den utsökt.

Sedan vilade vi oss en stund på våra rum innan det var dags för julkonsert No 2, och jag passade på att komma ifatt med några eftersläpande mail. Den här kvällen gick vi in till supén lite senare, eftersom vi tyckte att väntan blivit alltför lång på fredagen. Nu fick vi sällskap av Thore och hans fru Marie-Louise. Thore är frilandsfotograf och hade tillstånd att fotografera under konserten. Middagen smakade utmärkt även denna kväll. Vi blev t.o.m. erbjudna en annan huvudrätt, vilket jag tackade ja till, och fick istället för fisk äta oxfilé. Programmet var sig likt från föregående kväll, av naturliga skäl, men publiken var lite stökigare. Ett särskilt högljutt gäng satt vid bordet snett bakom oss. De hade väldigt svårt att hålla tyst, ens under de mest finstämda låtarna, men när det pratades och skrattades t.o.m. under När juldagsmorgon glimmar tog tålamodet slut hos de ikringsittande som sade ifrån ordentligt, vilket även Anders gjorde.

Stående ovationer blev det naturligtvis båda kvällarna. Eftersom jag älskar julsånger över allt annat skulle min lista över favoritnummer bli lång, men som ett par exempel kan nämnas När juldagsmorgon glimmar, Little Drummer Boy, Come All Ye Faithful och naturligtvis den oslagbara O helga natt! Men även Koppången och I Believe berörde mig djupt.

Den här kvällen kände jag mig lyckligtvis betydligt piggare, och inte längre som en zombie. Dock med en stundvis kraxande hals. Efter konserten ställde vi oss sist i signeringskön. Anders signerade hela fem julskivor till en utlottning på hans fansite och Facebooksida, och så passade vi på att fråga lite grand om kommande evenemang, även om vi förstod att vi egentligen var för tidigt ute för att kunna få några klara besked om dem.

Slutligen tog Thore, som fotograferat flitigt under kvällen, även en gruppbild på oss alla tre tillsammans med Anders, Bengt och Johan Landqvist. Trots att vi rest tillsammans på Anders konserter i många år hade vi aldrig tidigare tagit någon liknande bild. Men när skulle det göras, om inte nu, när vi hade en riktig proffsfotograf med oss!

Efter ett sista glas vin följde vi Anna till hennes avsides belägna boende, och sedan somnade vi gott allihop, efter en sen men oerhört trevlig kväll. Nästa förmiddag var det en ovanligt avslagen skara som for därifrån med bussen; trötta och förkylda, men mycket nöjda. Det var med största sannolikhet inte sista gången vi besökte Nösund!

Maria Nehro

Tillbaka

Leave a reply