Roslagskulla kyrka 29 juli

Roslagskulla kyrka 100729. Foto och © Maria NehroDet kändes ovant att packa väskan för konsert en vanlig vardagsmorgon, men det fick jag göra i torsdags. Flexade ut från jobbet vid halv tre på eftermiddagen och tog pendeltåget hem till mina föräldrar. Strax innan det var dags att kliva av kollade jag mina mail på mobilen och upptäckte att Anders medverkar vid den stora Demokratifesten i Göteborg om ett par veckor. Läste så ivrigt om detta att jag glömde att stiga av vid rätt station, och befann mig plötsligt i Upplands-Väsby! Lyckligtvis går pendeltågen ofta vid den tiden på dagen, så en stund senare var jag på väg tillbaka igen.

Tillbringade några trevliga timmar hos föräldrarna, där jag bjöds på god middag. Det regnade ordentligt i början av kvällen, så både regnkläder och paraplyer packades ned, men som tur var gav det med sig strax innan vi skulle åka. Vid åttatiden tog pappa och jag bilen till Roslags-Kulla kyrka, ca 5 mil bort. För pappa var det fjärde sommaren i rad som han skulle lyssna till Anders i det återkommande evenemanget Konsert i Roslagsnatten, och för min del den tredje.

Vi var tidigt på plats utanför den röda gamla träkyrkan, en halvtimme tidigare än vi varit förr om åren, och hamnade bland de första i kön. Det blåste ganska mycket, men inga kalla vindar. Träffade lite överraskande Facebookvännen Leila, som var där med sina systrar. Kikade även efter Elin, som skulle komma med sina föräldrar. Det var mycket ljusare ute än vid tidigare tillfällen jag besökt Roslags-Kulla, men då har ju konserterna ägt rum en hel månad senare. Passade på ta ett par fina bilder på kyrkan till hemsidan.

Vid kvart i tio släpptes vi in. I entrén mötte vi Anders agent Carina som talade om att ”fancluben” hade en bänk reserverad på första raden till vänster. Det var en oväntad lyx som jag inte upplevt tidigare!! Någon gång har vi skämtsamt skojat om det, då vi stått och köat i kyla och ruskväder utanför någon konsertlokal i vårt avlånga land. Men nu, när det verkligen inträffade, hade jag inte mina trognaste reskompisar med mig, vilket kändes lite tråkigt! Så pappa fick agera fan under konserten, och vi delade även bänk med kvällens blomsterflickor. Ett par lediga platser fanns det kvar bredvid oss, som jag erbjöd Elin och hennes föräldrar. Men de hade redan hittat sittplatser långt fram som de var nöjda med. Så här såg kvällens program ut. Block och penna hade jag tyvärr glömt hemma, så låtordningen blir inte exakt:

Vilken underbar värld

Ut mot ett hav

Kristallen den fina

Jägarvisan

Moon Over Bourbon Street

Allting som hon gör

Recuerdos de la Alhambra – gitarrsolo av Bengt Magnusson

Intill

Irländsk ballad

Tell Me On A Sunday

No One Has To Hurt

Ensam i natten

I Come Unarmed

Din hand i min

Bring Him Home

Anthem (extranummer)

Anders var klädd på samma sätt som under sommarturnén; i mörka byxor, vit skjorta och guldgul väst. Både Anders Lundqvist och Bengt Magnusson bar mörka kläder, Bengt dock en mönstrad skjorta. Anders drev med Bengt på sitt roliga sätt, och berättade flera historier. Det var härligt att höra låtarna från kommande CD:n igen, och alldeles extra glad blev jag över att få lyssna till He Come Unarmed, som var ny för mig. Jag hade läst att Anders sjöng den under Västerviks visfestival här om veckan, och det grämde mig lite grand att den framfördes på en av de få sommarkonserter som jag inte besökte. Därför kändes det väldigt kul att han tog den med sig till Roslags-Kulla, och den var en riktig njutning för öronen! Ser redan fram emot nästa gång jag får höra den.

Efter konserten styrde vi hemåt i den sena sommarkvällen, och inte förrän halv två kom jag i säng. Mycket sömn blev det inte den natten, då jag hade vårt tidigaste pass på jobbet. Arbetskompisarna tittade lite förundrat på mig under fredagen, och tyckte jag var orimligt pigg med tanke på hur lite jag sovit. De insåg inte att jag var hög av underbar sång och musik, och lätt om hjärtat svävade fram på små rosa moln…

Maria Nehro

Tillbaka

Leave a reply