En Stilla Jul 26-30 november

En Stilla Jul 101126-101130. Foto och © Maria NehroKlockan åtta i fredags morse gav jag mig iväg på ett av årets mest efterlängtade äventyr; En Stilla Jul! I Göteborg sammanstrålade jag med Madelaine, och vi hann med en fika på Centralstationen innan vi for vidare mot Nösund på Orust med tåg och buss. Två byten hade vi längs vägen, men resan gick snabbt och smidigt. Till skillnad från Anders sommarturné tidigare i år, då motsvarande resa tog oss nästan tre gånger så lång tid…

Den här gången kunde vi tyvärr inte bo på mysiga Nösunds Värdshus, eftersom det var fullbokat. Istället delade vi ett rum på näraliggande Nösundsgården, som för all del var riktigt trevligt det också. Rummet vi fått var deras absolut sista och saknade egen dusch och toalett. Men det kunde vi väl till nöds stå ut med för att få uppleva genrepet inför Anders julturné!

Vårt rum kallades Jordkällaren och låg i en egen byggnad, dit vi tog oss via en gammaldags träbro. Rummet hade stengolv som var uppvärmt, men det tycktes vara den enda värmekälla som fanns, vi såg inga element. Detta gjorde att vi frös en hel del, våra händer var iskalla trots att vi höjde termostaten till över 30 grader! Det var sparsamt möblerat så vi fick sitta med våra datorer i sängen, men vi hade en vacker och annorlunda golvlampa, bestående av långa glasspröt.

Det var kallt ute och ett tunt snölager täckte marken. Det var inget väder att gå ut och promenera i, så vi tog igen oss på rummet en stund innan det var dags att göra sig i ordning för kvällen. Klockan 18 gick vi den korta sträckan till värdshuset, där vi välkomnades med glögg och pepparkakor, och blev visade till vårt bord. Strax kunde vi börja plocka åt oss från det rikliga och välsmakande julbordet. Då vi hunnit fram till desserten var jag så mätt att jag ratade det mesta, och nöjde mig med några knäck och skumtomtar.

Klockan 21 började konserten och Anders besteg den lilla scenen under varma applåder, tillsammans med sina båda musiker Anders Lundqvist och Bengt Magnusson. Så här såg programmet ut under detta publikgenrep:

Nu tändas tusen juleljus

Koppången

I Do Believe

Bridge Over Troubled Water

Recuerdos de la Alhambra – gitarrsolo av Bengt Magnusson

First of May

Irländsk ballad (i julversion!)

Pie Jesu

PAUS

Kanske kärlek är allt

No One Has To Hurt

Little Drummer Boy

Come All Ye Faithful

Ave Maria

Bring Him Home

O helga natt (extranummer)

Jul, jul, strålande jul (extranummer)

Anders var, inte helt oväntat, klädd i svarta byxor, vit skjorta och sin röda julväst. Anders Lundqvist var, inte heller alltför oväntat, helt klädd i svart och Bengt något ljusare i mönstrad skjorta och halsduk.

Stämningen var magisk då Anders tände adventsljusstaken till tonerna av Nu tändas tusen juleljus. Det är svårt att med ord beskriva hur härligt det var att åter en gång få lyssna till En Stilla Jul! Jag imponerades av de fina arrangemangen, inte minst i Little Drummer Boy och Come All Ye Faithful, som hör till mina absoluta favoriter när det gäller julsånger. Det var även roligt att få lyssna till Bridge Over Troubled Water, som jag bara hört Anders framföra live vid något enstaka tillfälle tidigare, och att ett par av låtarna från nya CD:n beretts plats i programmet.

Då han stämde upp i Kanske kärlek är allt tänkte jag på Anna och gladdes å hennes vägnar, eftersom jag visste att det var en av hennes favoritsånger. Drog mig till minnes hur Anders under Konsert i sommarkväll i somras framförde den på premiären, vilket jag glatt meddelade Anna, och hur hon sedan hoppades att få höra den på varje sommarkonsert hon besökte, men förgäves. Under turnéavslutningen på Nösund övervägde hon allvarligt att skriva ner sin önskan på servietten och skicka in bakom scenen! Så nu hoppades jag att sången inte enbart skulle finnas med under genrepet, utan få stanna kvar i programmet under hela turnén…

Som extranummer framförde Anders O helga natt, och då var lyckan fullständig! Den tar tätplatsen bland de sånger jag uppskattar allra mest att höra honom sjunga. Åtminstone i juletid. Efter stående ovationer fick vi lyssna till ännu ett extranummer, som Anders uppgav var hans egen favorit bland våra julsånger; Jul, Jul, strålande jul.

Endast en sak var störande under kvällen, och det var delar av publiken! På den här typen ar evenemang, där man äter och dricker i samband med framträdandet, i vissa fall bjuden av sin arbetsgivare, finns det alltid de som är mer intresserade av att dricka och prata med sina vänner än av det som utspelar sig på scenen. Det var inte bara jag och Madelaine som reagerade, utan flera personer tvingades ”hyscha” åt dem vid upprepade tillfällen, vilket i sin tur blev störande, mitt under sången. Detta tror jag tyvärr är ett olösligt problem som man får leva med i dessa sammanhang. Där alkoholen går in går omdöme och hänsyn ut.

Då konserten var slut hade klockan hunnit bli ganska mycket, och det återstod inte så mycket annat för oss än att betala och traska tillbaka till Nösundsgården. Notan var förbryllande låg, men vi förutsatte att alltsammans var riktigt och utredde inte den saken närmare. Innan vi lämnade värdshuset hann vi även hälsa på Anders, som lägligt passade på att sälja och signera sin nya skiva Painted Dreams. Vi tackade honom för den fina sången och köpte varsitt exemplar av skivan att ge bort i julklapp.

Dagen därpå var den egentliga premiären för En Stilla Jul, i Hagakyrkan i Göteborg. Första bussen ifrån Nösund avgick inte förrän halv tolv, så vi kunde ta det lugnt på förmiddagen och äta en sen frukost. På lördagseftermiddagen checkade vi in på varsitt hotell, och stämde träff ett par timmar senare för att gå ut och äta tillsammans innan kvällens konsert.

Iskalla vindar mötte oss då vi stretade iväg mot stadsdelen Haga, där vi planerat att äta på mysiga Restaurang Sjöbaren. Men där var tyvärr fullt, så vi promenerade vidare nedför gatan och hamnade till slut på en betydligt mindre mysig pub. Maten var dock helt OK, och vi kunde glädja oss åt att vi sannolikt kommit undan med halva kostnaden mot om vi ätit på Sjöbaren.

Strax efter halv sju gick vi upp till Hagakyrkan och ställde oss i kö. Inte för att vi egentligen behövde, den här kvällen hade vi förmånen att få sitta på en reserverad bänk, men vi ville gärna hinna träffa Christina en liten stund, som stod strax framför oss med sitt sällskap. Det kändes som en otrolig lyx att få glida in på tredje bänk, och tursamt nog hade Christina och hennes anhöriga lyckats få platser precis framför oss.

Ett tjusigt programblad delades ut, där Anders och hans musiker presenterades. Sista sidan innehöll reklam för Painted Dreams samt vårens musikaliska möte mellan Anders, Plura & Carla Jonsson och Caroline Larsson. Tyvärr rymdes inte låtlistan i programmet, men man kan ju inte begära allt. Det hade ju även begränsat utrymmet för spontana ändringar och justeringar under turnéns gång. Konserten var sig i stort sett lik från genrepet i Nösund kvällen innan, men några inslag hade tillkommit:

Förklädd Gud (recitation av en begränsad del)

Han som har vunnit allt

Tomten (recitation)

I Believe

Till Tomten ackompanjerade Bengt mycket stämningsfullt och vackert på sin gitarr, men i mitt tycke aningen för högt. Men det var väl också det enda jag hade att anmärka på under kvällen. I övrigt var det minst lika bra som på Nösund, och en extra eloge vill jag, precis som förra året, ge till den vackra ljussättningen, som gör sig alldeles extra bra i kyrkor, med dess vita pelare och den takhöjd som finns där. Även Anders Lundqvists dragspelande var en positiv och lite oväntad upplevelse i First Of May. Men en tanke slog mig; Anders ger över 20 konserter fram till jul, hur ska han orka? Å andra sidan måste han ju veta vad han ger sig in på, och själv känna vad han mäktar med, så det är förmodligen ingenting ett troget fan behöver bekymra sig om, men lätt gör ändå…

Bengt var denna kväll helt klädd i svart, bortsett från en röd halsduk. Även den här kvällen signerade Anders skivor, men eftersom både Madelaine och jag var trötta, och vi dessutom handlat varsin CD kvällen innan, valde vi att gå tillbaka till vårt hotell direkt efter konserten, och tog ett snabbt avsked av Christina.

Dagen därpå åkte Madelaine hem. Själv tillbringade jag en ledig dag i Göteborg. Efter en snabb shoppingrunda i Nordstan och en sen lunch tog jag spårvagnen till Liseberg, där jag träffade Christina för att gå på JulLotta, med gästartisterna Niklas Andersson och Molly Sandén. Stämningen var gemytlig och trisvsam på scenen, och Liseberg var sagolikt vackert med sin julbelysning och den skimrande snön, men det var ruggigt kallt att stå stilla en hel timme, så när programmet var slut hade jag nästan tappat känseln i mina fötter! Efter att Christina växlat några ord med Niklas hann vi med ett besök på Mc Donalds innan vi skildes åt, och jag avslutade kvällen med trevliga biofilmen Fyra år till.

I måndags var det dags att fara vidare, nu mot Vänersborg. Tog en buss vid elvatiden, med byte i Trollhättan. Imponerades av snömängderna utanför fönstret, och kände mig som om jag vore på resa genom de allra nordligaste delarna av vårt land! Snön gnistrade och knarrade under mina fötter då jag promenerade från Resecentrum till vårt hotell ett par kvarter bort. Här skulle jag bo i ett trippelrum tillsammans med Anna och Gunvor, som anlände ett par timmar senare. Innan dess hann jag med en rekogoseringsrunda på stan, och lunch på en thairestaurang. Middagen intog vi vid halv sex på Väner Kör & Bar. Maten var god, men servicen ganska långsam.

En Stilla Jul 101126-101130. Foto och © Maria NehroEn stund före sju gick vi upp till teatern där kvällens julkonsert skulle hållas. Vi gick in i vad vi uppfattade som entrén, men det var påfallande lite folk som kommit, vi var nästan ensamma på plats! Vi tyckte det var ganska märkligt, men följde skyltningen upp till nästa våning där teatern skulle ligga. Fortfarande lika folktomt. Var konserten inställd tro? Skyltar förde oss vidare genom korridorerna, och vi kände tydligt att någonting var fel. Lyckligtvis fick vi syn på arrangören Lasse, som i sin tur hittade en person som kunde visa oss till rätta. Vi hade helt enkelt gått in i fel entré, men strax hade vi hittat rätt och intog vårte platser uppe på balkong. Jag kan inte påstå att vi såg bra, men någorlunda, och ljudet var det absolut inget fel på. Den enda ändring i programmet jag uppmärksammade var att Ser du stjärnan i det blå ersatte Bridge Over Troubled Water. Undrade lite förvånat varför just den låten utgått, som varit en av de allra mest uppskattade och applåderade vid tidigare konserter. Men Ser du stjärnan i det blå var naturligtvis också ett välkommet inslag, som hör julen till.

Efter konserten köpte vi skivor av Anders igen, eller fick tidigare inköpta skivor signerade. En liten julklapp överlämnades också. Kvällen avslutades med kex, ost och vin på hotellrummet. Eller närmare bestämt i min säng, eftersom utrymmet var begränsat.

Vid halv tolv dagen därpå var det dags för Anna och Gunvor att resa hem, medan jag skulle vidare till Norrköping, för att lyssna till En Stilla Jul en sista gång, tillsammans med Madelaine. Jag gjorde sällskap med Anna och Gunvor till stationen, eftersom mitt eget tåg avgick strax efter deras. Första sträckan till Herrljunga gick bra, men där började problemen! Nästa tåg var en hel timme försenat, och jag insåg att jag skulle missa min anslutning i Katrineholm. Jag var dock ute i relativt god tid, och då jag fick höra att nästa tåg från Katrineholm till Norrköpng avgick klockan 16.30 gjorde jag mig inga större bekymmer om den saken. Tills det visade sig att även det tåget var försenat 1,5 timme! Nu började det köra ihop sig ordentligt, skulle jag över huvud taget hinna fram till konserten i tid? Gunvor bidrog till att hålla mitt humör uppe genom att både ringa och MMS:a en bild från gårdagskvällen, så att jag hade någonting trevligt att titta på medan jag väntade!

Som tur var sattes ersättningsbussar in från Katrineholm, så vid sextiden var jag till slut framme och kunde checka in på Elite Grand Hotel. Så värst mycket mer än att packa upp och göra mig i ordning för kvällen hann jag inte med. Madelaine, som skulle kommit resande från Linköping, var tvungen att lämna återbud då tågtrafiken på hennes sträcka stod helt stilla pga en nedriven kontaktledning. Hon hade möjligen kunnat ta sig till Norrköpiing med buss, men ingen kunde garantera att hon skulle ta sig hem igen efter konsertens slut, så då gav hon upp.

Något ensam traskade jag iväg i den bitande kylan mot Flygeln på Louis De Geer. Någon middag hade jag inte hunnit äta, och ingen lunch heller, men oron över allt resestrul hade förtagit aptiten. Fram tills nu, då den började göra sig gällande på allvar. I garderobskön mötte jag lite överraskande Dagmar som jag pratade med en stund, vilket genast fick mig att känna mig mindre ensam! Hämtade ut biljetten och slog mig ner på min plats på rad 11. Jag såg alldeles utmärkt tack vare nivåskillnaden mellan bänkraderna, så jag fotograferade flitigt. Den här kvällen fick vi höra både Bridge Over Troubled Water och Ser du stjärnan i det blå. Trots att jag sett och hört Bengt ackompanjera Anders under så många konserter de senaste åren åsåg jag faschinerat med vilken inlevelse han spelade, och hur han föjde med i varje ord i texten! I pausen hann jag äta ett litet bröd med räkröra på, som dämpade den värsta hungern. Jag uppfattade flera positiva publikröster, men någon efterlyste fler traditionella julsånger. Efter konsertens slut skyndade jag mig tillbaka till mitt hotell och stoppade i mig diverse onyttigheter, innan jag somnade mycket nöjd, och med O helga natt ljudande i mina öron…

Idag var det så dags att åka hem. Det första jag möttes av då jag kom ner till järnvägsstationen var beskedet att mitt tåg var 1,5 timme försenat! Då kände jag att tålamodet började tryta, och bestämde mig för att vid nästa julturné boka samtliga resor med buss! Som tur var kunde min tågresa bokas om till en annan avgång, dessutom i 1:a klass, så vid lunchtid var jag hemma. Hade det inte varit för kylan och alla tågförseningar hade jag gott kunnat tänka mig att följa turnén några dagar till, men nu känns det skönt att ha kommit hem! Det är bara ett litet problem som uppstått: Hur ska jag någonsin ska kunna värdesätta någon annan julkonsert efter detta? Nu är ribban lagd. Och den ligger högt!

Maria Nehro

Tillbaka

Leave a reply